Simon Kölle levererar en krönika om framgångarna inom svensk kampsport.
Från semestern har jag följt kampsporten med glädje men samtidigt också missat galor som UFC 200 vilket givetvis sugit hårt. Amatör MMA hade ett VM och vilka framgångar vi hade! Vi har varit helt avgörande och ledande när det kommit till organisationen av IMMAF och SMMAF har visat vägen för hur förbund ska fungera. Vi har också varit förhållandevis tidiga med bra tränare, bra Thaiboxning på världsnivå, BJJ på världsnivå och nu också MMA.
Alexander Gustafsson (som nu också varit sommarpratare) och de andra toppnamnen som Ilir Latifi, Pannie Kianzad, Reza Madadi, David Bielkheden, Nico Musoke, Jycken med flera är förstås grymma men nu kommer nästa generation och det med stormsteg. Lägg namn som Gabriella Ringblom, Cornelia Holm, Irman Smajic och Rostem Akman på minnet gott folk. De tre första tog guld på VM i MMA och Rostem fick ett välförtjänt brons efter att ha blivit stoppad lite väl tidigt i en match. Vilken rungande succé VM blev och Sverige blev också utsett till bästa land på Amatör MMA 2016 i och med framgångarna. Häftigt.
Det fanns en vågad, enträgen och närmast fanatisk satsning bakom från Christian Ringblom och Anders ”Taxi” Ohlsson samt de andra kring landslaget. Det går inte riktigt att säga om svenska landslaget i fotboll som det nästan (bara nästan) tar emot lite att hacka på. Många gånger handlar det om mod och jag uppskattar personligen alltid när någon kämpar in i kaklet även om den förlorar på kuppen. Hamrén försökte göra förändringar men saknade den fingertoppskänsla som svensk kampsport uppvisar om och om igen. Nu är såklart liknelsen lite haltande då det ena är en lagsport och den andra individuell men utan teamet och organisationen runt en fighter så går det inte längre att ta sig till toppen. Bakom alla medaljörer och även fighters som snavade på mållinjen (exempelvis talangerna Daniel Schälander och Tobias Harila) så finns det ett team som är grymt.
För 8-9 år sen när jag började skriva om MMA och kampsport i Sverige så brukade jag alltid, i krönikor, nämna att MMA skulle bli större och kännas stort när frisörerna började prata om sporten. Det skedde när Alexander Gustafsson hade stora framgångar och banade vägen för andra. Sen dess har sporten MMA normaliserats i Sverige på ett prima sätt. Ännu är det lite få lokala galor per år, men vi håller hög klass på allting inom sporten. Med tanke på resurserna så ska vi vara ytterst stolta. Svenska Budo & Kampsportsförbundet har varit och är viktiga. De värnar på riktigt om sina idrotter och har satt en standard till andra förbund och paraplyförbund som är svår att nå upp till.
Ordförande i Svenska Budo & Kampsportsförbundet är också också med i styrelsen i IMMAF och delar här ut pris till guldmedaljören
Nu när det gått några år sedan frisörerna började nämna MMA ibland så har sporten smugit sig in i folkhemmet genom kläder även kunskap. För några dagar sen gick jag runt vid skärgården utanför Norrtälje och stötte sammanlagt på tre olika personer. Det som slog mig var att två av dessa tre bar på MMA-relaterade tröjor. Kampsport är stort nu, men det är inte accepterat in i finrummen än. I alla fall inte i andra finrum än de vi skapar själva. Behöver vi komma in där då? Egentligen inte, vi kan hamra på som vi gör och låta resultaten tala sitt klarspråk men för att få stora sponsorer och kunna få in lite deg i idrotterna är det bra.
Svensk kampsport är bättre än svensk fotboll. Svensk kampsport är inte störst… Men bäst. Med det sagt så kan vi absolut bli bättre på mycket. Aktien som stavas kampsport har sedan 2007 ökat med bortåt 500 %.
Lyssna på det senaste avsnittet av Fighterpodden!
Kommentarer