För drygt fem år sedan satt jag på ett thaihak i närheten av Hotell Oden i Stockholm och gjorde en intervju med Tor Troéng. Det var ett par dagar innan han skulle möta Rafael Silva på Superior Challenge, och Tors karriär var stadigt på väg upp. En stigande stjärna från Västerbotten med smeknamnet ”The Hammer” satt då mitt emot mig och svarade på mina frågor med blandat skämt och allvar.
Nu sitter jag istället i en hotellobby i Umeå en regnig novemberdag. Det är första advent och kvällen innan har Battle of Botnia gått av stapeln för första gången på flera år, där Tor stått som arrangör för galan. Vid den här tidpunkten är det ett drygt år sedan han pensionerade sig efter en förlust på UFC Fight Night 53 i Globen. Vi hälsar, och jag frågar om han kommer ihåg mig och intervjun vi tidigare gjort. Tor svarar med ett skratt;
– Kom igen, SÅ punch drunk är jag inte.
När vi möttes på våren 2010 pratade vi mycket om framtiden, om vilka drömmar Tor hade. Målet var att fightas på den största scenen, som då liksom nu var UFC. Vägen dit var på sätt och vis mödosam, trots många matcher med imponerande prestation från Tors sida så fångades han inte upp av UFCs radar, tills en genväg öppnade sig i form av dokusåpan TUF, The Ultimate Fighter. Ett steg många fighters drömmer om att få ta, för att få en plattform att synas på och en möjlighet att imponera på både matchmakers och fans. Men Tor delade inte den drömmen.
– Jag var med i TUF mot min vilja. Jag ville inte vara där, men jag ville ha en plats i UFC, så jag fick ta ett pragmatiskt beslut. Skulle jag gå runt och vänta på en annan chans, eller skulle jag fånga den här? Jag valde att ansöka, och kom in.
Tors närvaro i TUF-huset var en stor kontrast mot de mer klassiska deltagarna, som ofta försöker snappa åt sig så mycket TV-tid som möjligt genom att göra mycket väsen av sig. Tor däremot var lugn och mer tillbakadragen, vilket gjorde att han stod ut från mängden.
– Om alla står och skriker för fulla lungor kommer man inte se dem, man kommer se den som står tyst bredvid.
I slutet av TUF-säsongen stod inte Tor som segrare, men han hade ändå imponerat tillräckligt på rätt personer för att få ett kontrakt med UFC. Men det var någonting som förändrades när han väl hade kommit fram till detta mål som han länge jobbat för. Han såg det inte då, men så här i efterhand kan han se hur motivationen började blekna.
– För mig handlade det mest om att löpa linan ut. Efter att jag kom in i UFC ville jag egentligen inte så mycket mer än att avsluta det jag påbörjat. Hade jag vunnit den där matchen för ett år sedan hade jag förmodligen fortsatt att tävla, trots att glöden inte fanns där länge. Det blir ju inte särskilt lyckat då, konstaterar han med ett skratt.
Åren före pensionen sökte Tor efter olika förklaringar och skäl till att han inte kände samma sak som förut, varför glädjen i fightingen hade flytt sin kos. Att kliva in i buren kändes inte speciellt längre, känslan var mer ett torrt konstaterande att ”jaha, nu är jag här.” Det kändes inte längre som att det spelade någon roll.
– Problemet låg inte i träningen, träningsformen gillar jag fortfarande och har alltid gjort. Det var tävlingssituationerna som inte längre kändes som förr, och jag tror att en stor orsak till detta låg i att jag så länge fokuserat på att komma till UFC, och när jag väl stod där kunde jag pusta ut och känna att jag var framme.
– När jag ser tillbaka på det jag åstadkommit känner jag mig nöjd, och beslutet att lägga handskarna på hyllan var det rätta för mig.
Att sluta träna och tävla på elitnivå är ingen enkel sak. Tor berättar om känslan av att hela ens liv och ens person bygg upp kring idrotten. Alla rutiner är knutna till träningen, och även om man lägger en begränsad tid på träningen så kommer den ändå att styra allt annat du gör i ditt liv.
– Det är ett väldigt inrutat liv att leva och nu när jag slutat tävla är det som en befrielse, att få lägga tid på andra intressen som stimulerar en på olika sätt. Jag behöver inte planera min vardag i minsta detalj, och hur mycket jag än tycker om att vila så är det skönt att inte behöva schemalägga en vilopaus på dagen för att man ska orka med påfrestningarna i träningen. På sätt och vis tar jag sämre hand om mig själv nu med mat och sömn, men jag har också blivit pappa sedan jag slutade vilket påverkar mitt liv på ett annat sätt nu.
Men bara för att Tor själv inte längre är proffsfighter så betyder det inte att han helt kopplat sig loss från MMA-världen. I stället är han coach på hemmaklubben Renyi i Umeå och har klivit in i rollen som galaarrangör för Battle of Botnia. Satsningen på BoB är långsiktig, och det finns ett tydligt mål om vad BoB ska fylla för roll i den svenska MMA-scenen.
– Vi vill göra en av Nordens bästa galor, en plattform för de som vill komma med i UFC och andra större organisationer. Det är farligt om man ser UFC som en konkurrent, det handlar snarare om att försöka fånga upp nya talanger och ge dem rätt förutsättningar för att ta sig dit de vill. Om svensk MMA ska fortsätta hålla en hög nivå måste det finnas fler lokala galor runt om i landet, i dag finns det ingen tydlig arena att växa på.
– Det är farligt att snöa in sig på att det ska vara stora galor med stora namn, marknaden för det blev lite mättad i samband med UFCs intåg i Sverige, särskilt i Stockholmsområdet.
Vi håller oss kvar vid ämnet om den Stockholmscentrering som är särskilt tydlig i svensk MMA de senaste åren. Allt fler fighters flyttar till Stockholm och allt mer av rapporteringen kommer enbart från Stockholm. Det finns en stor nackdel i detta, förutom det faktum att fighters från övriga Sverige inte har samma möjlighet att bli sedda som de i storstäderna.
– Det är svårare att få ihop livspusslet i en storstad. Det är inte så konstigt att många av våra största idrottsstjärnor kommer från mindre orter – i en stad som Umeå har du allt inom tio minuters avstånd, det är inte lika dyrt att leva och det blir lättare att få hop både tid och ekonomi för en hårdsatsning inom idrotten.
Vi blir avbrutna av en telefonsignal. Även om galan gick igår finns det fortfarande mycket för Tor att ta itu med – nästa punkt på listan är att se till att galans fighters kommer till flygplatsen i tid.
– Jag har tävlat så pass mycket själv att jag vet vad som krävs av en arrangör för att få till en gala som flyter på bra och som funkar för de som ska tävla, tillägger han innan han tar telefonsamtalet.
När vi sagt hejdå och jag sitter i taxin på väg till flygplatsen tänker jag tillbaka på galan föregående kväll. Upplevelsen jag fick under Battle of Botnia väckte riktigt starka fryshusminnen hos mig, de där mindre galorna i arenor fullsatta av kunniga fans som eldade på sina fighters med ett öronbedövande ljud. Tor och de andra arrangörerna gjorde ett utomordentligt jobb, och jag ser fram emot att få komma upp till Umeå nästa år igen för att se nya talanger skapas i buren. Och lika imponerad som jag var av galan är jag av Tors klarsynthet och förmåga att resonera kring idrotten och livet runt omkring. Nej, han är sannerligen inte SÅ punch drunk.
5 SNABBA MED TOR
Favoritsubmission?
– Kimura… Nej, rear naked choke. Den är enkel, skrattar Tor.
Vad får du helst på kroken?
– Öring.
Om du tvingades i exil, vilket land skulle du flytta till?
– (Lång tystnad.) Italien… Schweiz. Nej förresten, Italien.
Vilken person, död eller levande skulle du vilja bjuda på middag?
– Fan vilka svåra frågor du ställer! Jag vill förstå saker och omvärlden, så jag säger Hans Rosling.
Om du fick ge ett råd till den du var för fem år sedan, vad skulle du säga?
– Gör det du tror på, gå din egen väg. I slutändan är det vägen som spelar roll, inte målet.
Fakta – Tor Troéng
Ålder: Snart 33. Bor: I Umeå med min fru Afsaneh och dottern Ava.
Meriter: MMA 22-5-1. Troéng har bland annat tävlat i de svenska organisationerna The Zone FC och Superior Challenge samt i de internationella organisationenerna UFC och K-1.
Gör: Jobbar med matematik och matematisk statistik vid Umeå universitet.
Aktuell: Med eventet Battle of Botnia som organisatör.
Kuriosa: Var på plats när Adam Cella fick sitt livs knock av Uriah Hall i TUF.
Mera:
Instagram: thor_the_hammer
Twitter: thorthehammer
[Den här artikeln har även publicerats i Fighter Magazine nummer 4-2015 som du kan läsa via Ztory och Readly]
Kommentarer