Brottare har en styrka och en balans som inga andra kampsportare. Fighter tog därför hjälp av bröderna Martin och Jimmy Lidberg som båda, även om de nu slutat tävla, tillhört den absoluta världseliten.
FOTO Mikael Svärdh
Det sägs att hela livet passerar i revy när du tar ditt sista andetag, men du ser också hela din karriär när du vinner en OS-medalj. Jag visste att det var min sista match, hela min brottningskarriär spelades upp: första träningen, alla jobbiga pass, allt roligt man haft… Det var riktigt känslomässigt.
Det är Jimmy som berättar. Den 7 augusti 2012 blev han stolt ägare till ett OS-brons. Bror Martin satt på läktaren och skrek sig hes, han visste precis vad Jimmy gick igenom. Själv blev Martin världsmästare på andra sidan engelska kanalen, i Paris, år 2003.
Martin är nio år äldre än Jimmy. Hans överskottsenergi hittade ner i Spårvägens brottningslokaler när han var sju år gammal och tränaren Tibor Babosch skådade en oslipad diamant. Martin Lidberg bollar enkelt runt med motståndarna och blir senare Sveriges mest meriterade brottningsjunior. Jimmy tittade storögt på brorsan och tänkte ”så ska jag bli”.
– Haha, Jimmy satt knäpptyst i timmar och kollade på brottningsmatcher istället för barnprogram. Jimmy fick aldrig vara med på mattan som liten grabb. Han var jättearg och sur över det. Som femåring fick han äntligen vara med på första träningen, det lyste i ögonen när han fick springa runt på mattan, berättar Martin.
Inte förrän i början av 2000-talet blev de jämnstora nog för att kunna sparra mot varandra. Utbytet blev enormt bra, de värsta smällarna togs av dörrarna på Spårvägen. Bröderna rök ihop flera gånger och turades om att smälla igen dörren och storma därifrån. Storebror vill inte få stryk av lillebror och vice versa.
– Som lillebror var det en mental utmaning att stå upp mot brorsan. Till skillnad från MMA så sparrar brottare till 100 procent en stor del av året. Det går inte att stanna i komfortzonen. Vi båda var vinnarskallar och dåliga förlorare som triggade varandra, kampen mot brorsan var både en fråga om prestige och känslor.
De har samma genuppsättning men är varandras motsatser på mattan. Martins stil blev präglad av att han kunde jonglera med motståndet under sina första år i karriären, han blev extremt allsidig och ”kunde göra 50 grejer till 90 procent”.
– Martin var enormt explosiv och kastvillig. Han var teknisk duktig och orädd, det small fort, säger Jimmy.
– Jimmy var däremot taktisk, en intelligent brottare. Han hade stenkoll på motståndarna och var duktig defensivt. Offensivt hade han några få grejer han kunde göra på alla i världen, han plockade poäng och stängde sedan butiken. Dessutom var han mycket träningsvillig, han tränade verkligen hur mycket som helst, fyller Martin i.
En brottare av medelvikt ska kunna dra 250 kilo i mark, därefter göra en bakåtvolt och sedan springa milen under 40 minuter. Det finns ingen idrott som kommer i närheten av den kombinationen, dessutom motarbetar dessa fysiska egenskaper varandra. Två pass om dagen gällde för att optimera kombinationen av grenspecifik träning, styrka, smidighet och flås. Både Martin och Jimmy minns den sistnämnda kategorin med obehag.
– Det syns på min kropp att jag inte är någon maratonlöpare, backlöpning var alltid värst. Vi har sprungit allt från Hammarbybacken, Högdalen och Fiskartorpet här i Stockholm till massiva berg utomlands, säger Jimmy.
– Problemet är att brottare inte bara ”springer backe”, vi kombinerade väldigt, väldigt hög puls med mjölksyra. Vi bar varandra upp och ner och baklänges. När vi kom upp för backen i maxpuls stod någon där som vi skulle trä armar med och lyfta ett antal gånger, säger Martin.
– Ja usch, de där grispassen alltså. Jag mådde alltid illa och var kallsvettig, när jag pressat mig fullständigt så kunde jag inte somna på kvällen. Och sparringen! Även om man brottats i 20 år så har du ont i varenda muskel efter en tuff sparringdag, säger Jimmy.
– Du ska explodera, plötsligt landar du på nacken, det händer grejer hela tiden. Jag minns dagar då jag knappt kunde ta mig ur sängen, men det var bara att pallra sig ner på gymmet och köra muskeluppbyggande eftersom man skulle upp en viktklass. Under hela karriären var jag alltid så trött, jag sov middag varje dag. Jag tränade, och när jag inte tränade var jag trött eftersom nervsystemet blir så påverkat. När jag slutade brottas blev jag överraskad över vilken ENERGI jag fick, säger Martin.
Brottning är en liten sport i Sverige, det är ont om bra sparringpartners. I Sverige fanns det kanske två stycken som funkade, i övrigt fick de flyga in lämplig sparring från världen över.
Jämför detta med gamla Sovjetunionen, som uppskattningsvis hade cirka åtta miljoner brottare. Bristen på motstånd gjorde att svenskarna fick kompensera med vansinnigt hårt fys.
– Det låter som en cool, sexig myt att säga ”vi tränade hårdast i världen”. Men det var fan så, det var svenskarnas signum. Vi tummade inte på något gällande träning, vilket kunde slå över – många i vår träningsgrupp var skadade och övertränade, säger Jimmy.
– ”Train hard, compete easy”, sägs det. När jag ser tillbaka på karriären fattar jag att vi alltid låg och vacklade på gränsen till att bli utbrända. Under OS i Aten år 2000 hade jag klivit över gränsen, jag var mentalt utmattad och längtade efter att lägga skorna på hyllan, säger Martin.
Det är svårt för oinvigda att greppa den extrema prestation som brottning innebär. Martin illustrerar med en anekdot från VM i Paris, när han gick mot en olympisk mästare från Turkiet. Situationer uppstod i matchen hela tiden: tempot var hysteriskt och lyft skedde konstant.
– Jag kunde inte gå av mattan, jag orkade knappt andas, de fick bära av både mig och honom. Jag bars ut i omklädningsrummet, när jag kommer på benen börjar jag spy som en hund. Jag spyr och spyr, sen ser jag min motståndare komma in med en hink framför sig. Så vi spyr tillsammans, säger Martin.
Under en period var Spårvägen världens bästa brottningsklubb (!). Martin och Jimmy flankerades av namntunga klubbkamrater som Ara Abrahamian, Jimmy Samuelsson, Mohammad Babulfath och Eddy Bengtsson. Motståndarländernas stjärnor firades som gudar i hemländerna, medan Sverige knappt uppfattade storheten hos brottarsvenskarna. Än i dag kommer förundrade människor från hela världen fram till dem och frågar om den resa som Spårvägens Brottarklubb gjorde.
– Våra konkurrenter kunde fråga ”vad fick du när du vann den där tävlingen”, så svarade vi ”ptjaa, ett handslag och en gratulation”. De tappade hakan, de fick ju miljoner och hus, berättar Martin.
– Nu i efterhand tror jag att den äkta drivkraften kan vara orsaken till varför vi lyckades så bra. Andra kanske vill tjäna pengar, vi ville bara se hur bra vi kunde bli. När jag vann OS-bronset fick jag medaljen och sen en nallebjörn som jag glömt hemma i någon låda, jag har inte sett den på ett tag, berättar Jimmy.
Dessutom har brottningen fått ett uppsving genom fysträningens goda rykte, att MMA exploderat gör inte saken sämre.
– Vi ska inte fråga oss vad MMA gjort för brottningen, frågan är istället vad brottningen gjort för MMA:n. Brottningen bygger på traditioner och alla vet att brottningen bygger upp otroligt bra fysik, säger Jimmy.
– MMA är världens snabbast växande sport och tyvärr förlorar brottningen många talanger, MMA har större publik och mer pengar. Men brottningen har fått status, vår fysträning har respekt i flera andra sporter. Många unga duktiga brottare har senare gått bra i ringen, de drar starkt, kan hålla fast motståndarna och har otrolig slagstyrka, särskilt i sidled. Dan Hendersons högerkrok är rena släggan, de somnar direkt.
Bröderna Lidbergs varmaste tips är att du faktiskt testar att träna som brottarna. Istället för att lyfta vikter nästa pass: lyft din kompis. Din skivstång kommer nämligen aldrig vråla ”KOM IGEN, EN TILL” åt dig.
– Om du upplever hård träning, lite smärta och fysisk kontakt under ett pass så blir endorfinpåslaget större. Du kommer bli hög och beroende av brottningen, lovar Martin.
Fakta – Martin Lidberg
Ålder: 42
Bor: Hammarby sjöstad i Stockholm.
Gör: Hälsoinspiratör med sjukt många bollar i luften, också författare och föreläsare.
Meriter i urval: VM-guld 2003, två EM-guld och deltog på ett gäng OS (hamnade dock utanför pallen).
Fakta – Jimmy Lidberg
Ålder: 33
Bor: Delar tiden mellan Oslo och Stockholm.
Gör: Utbildad fystränare och coach, nu förbundskapten i Norges Bryteforbund.
Meriter i urval: OS-brons i London 2012, tre raka EM-medaljer och tre raka VM-medaljer.
[Den här artikeln har även publicerats i Fighter Magazine nummer 2-2015 som du kan läsa via Ztory och Readly]
Lyssna på det senaste avsnittet av Fighterpodden!
Kommentarer