Vinsten är boostad tyngd, styrka och räckvidd. Baksidan är plågsamma bastu-timmar, ökad risk för hjärnskador, förstoppning, njursten och att tvingas må skit inför match. Ändå gör alla det: weight cutting. Dyk ner i experternas tänk, tips och tricks om fenomenet.
Precis innan detta nummer av Fighter Magazine skulle gå i tryck nåddes redaktionen av tragisk information. Den kinesiske fightern Yang Jian Bing hade fått avbryta sin weight-cut strax innan invägning och istället förts till sjukhus. Den 21-åriga Yang Jian Bing hade ett record om 5-1-0, tävlade inom organisationen ONE Championship och tros ha drabbats av uttorkning och värmeslag i samband med viktminskningen. Tyvärr gick hans liv inte att rädda.
Inför UFC 192 i Dublin tidigare i höst fick vi se den svenske fightern Reza ”Mad Dog” Madadi flyttas upp till eventstatus ”co main”. Skälet var mindre muntert, då det visade sig att toppmatchen mellan Johny Hendricks och Tyron Woodley ställts in på grund av den först-nämndas viktproblem.
Hendricks, en av de högst rankade welterviktarna inom UFC, fick dagen innan invägning föras till sjukhus med njursten och förstoppning. Hendricks har även tidigare haft problem att nå matchvikt. Hendricks före detta dietist, Mike Dolce, menar att Hendricks kommit till training camp med en vikt på nästan 100 kilo, vilket sedan ska bli 77 kilo vid invägning. Det finns fighters vars matchstrategi (mer eller mindre uttalat) bygger på skickligheten att gå ner många kilo på bara några dagar.
Nästan alla på elitnivå gör det i någon omfattning under sin matchförberedelse. Grundtanken är ganska rättfram och enkel. Ju tyngre fighter, desto tyngre slag. Så ju mer man kan ta bort och sedan återhämta efter invägning, desto större kan man vara inom sin viktklass. Samma logik innebär att lägre viktklass betyder lättare slag från motståndaren. Samtidigt är lättare fighters snabbare och kan hålla ett högre tempo längre in i matcherna.
Resonemanget är långt ifrån hundraprocentigt då det finns många variabler att ta hänsyn till. De överlägset viktigaste rör hälsorisker och därefter kommer det som rör prestationsförmågan.
Då Fighter Magazine intervjuade Alexander Gustafsson inför titelmatchen mot Daniel Cormier, berättade Gustafsson syn på weight cutting:
– Det är kanske den tråkigaste sidan av MMA, men man får se det som ett nödvändigt ont. Jag brukar inte gå upp så mycket mellan matcher och förbereder mig i god tid, så även om det är jobbigt så är det inte så farligt. Det är förstås lättare att ta bort vikt på en yngre kropp, men samtidigt har jag mer rutin nu när jag är äldre.
Som i fallet med Hendricks kan hälsoaspekterna bli ganska omfattande, organisatörerna har försökt attackera problemen från flera håll. Fler viktklasser kan göra att idrottarna lättare finner en viktklass där de är konkurrenskraftiga, utan att behöva banta för hårt. Problemet blir då att hitta tillräckligt många konkurrenskraftiga fighters, så inte publiken tappar intresset till följd av mästarbältesinflation.
UFC har bestämt att deltagarna inte får använda dropp i sin återhämtning efter invägningen, vilket begränsar fördelarna med att ta bort för mycket vätska på kort tid. Vätskan är det sista fighters tar bort. Ett fåtal dagar innan invägning syns ju många i bastun, i löparspåret med vinterkläder i sommarhettan och så vidare. En nackdel med detta är att det är ganska l ätt att fuska. En fighter kan få dropp när som helst, även när hen sover. Det är inte möjligt att avgöra om återhämtningen varit naturlig eller inte, inte ens blodprov som tas i direkt anslutning till invägning och match kan ge svar.
Resultat av vätskebrist kan visa sig som förhöjd kroppstemperatur, trötthet, illamående och förlorad aptit. Detta kan inträffa redan vid vätskebrist kring en liter. Går vätskebristen uppemot fem procent av kroppsvikten så försämras prestationsförmågan ytterligare: kramper och yrsel uppstår. Om bristen blir ännu värre kan situationen bli rent livshotande. För idrottare inom kollisionssporter som ishockey och kampsporter där slag riktas mot huvudet finns ytterligare risker. Vätskebrist leder till mindre stötdämpning och därför innebär förhöjd risk för hjärnskador.
Jill Holmström är dietist och tävlar även i MMA, hon har hjälpt till att förbereda flera fighters matregim inför match. Jill lever som hon lär:
– Jag tycker inte man ska ta för mycket vikt inför match. Börjar man i tid behöver det varken innebära hälsoproblem eller höga risker. Men minskas kroppsmassan mycket så påverkas även rörelsemönster och explosivitet. Man riskerar att komma till match med andra egenskaper, styrkor och svagheter än dem man är van vid.
Den som vanligen väger 15 kilo mer kommer inte uppleva samma tryck i kroppen på matchdagen. Jill berättar att vissa fighters i princip lever på isbitar dagarna innan de ska upp i ringen. Sedan hetsäter de, ibland fortsätter de hetsäta under en längre tid och tappar i princip kontrollen. Pendlingen blir i längden påfrestande för kroppen och dess organ, men även psyket påverkas och ingen mår bra under en extrem bantning. För egen del har hon haft vikten klar i god tid innan matchdagen vid de fyra gångerna hon gått in i oktagonen. Samtidigt har hon inte gått i den lägsta viktklass som hon skulle kunna pressa ner sig till.
Jill refererar till ett råd som hon fått av sin tränare. Han menar att man ska banta om någon betalar en för att göra det. Annars ska man hålla sig på en vikt där man kan äta, må bra och känner sig stark och kan samla på sig erfarenheter.
– Vissa hanterar nervositeten bättre om de helt måste fokusera på maten. Det är trots allt en ganska stor mental anspänning att gå en fight, delvis är det också det som är själva tjusningen, säger Jill.
Vissa skalar vikten genom att äta minimala mängder, andra väljer bastun. Kombinationen är jättevanlig, men sedan finns de som verkligen hatar bastun och hellre drar på sig en svettdräkt och springer. Det finns många sätt som ”fungerar” när det enbart handlar om att klara invägningen.
Som dietist ser Jill att många gör nybörjarmisstag. De drar ner matmängder alldeles för snabbt. Istället för att dra ner maten i etapper, så blir de mer eller mindre apatiska redan ett par veckor innan match. Neddragningarna gör att de varken orkar träna mycket eller hårt. Vissa minimerar energiintaget till så låga nivåer att de underskrider det basala behovet för kroppens organ. Den här typen av beteende kan rubba kroppens hormonbalans och även höja kortisol. Högre kortisol innebär i sin tur sämre förbränning och man lagrar mycket mer vätska än normalt – detta är ganska vanligt. Den som går ner i vikt kan ta bort den extra vätskan i bastun. Samtidigt har personen mått mycket sämre och presterat sämre än vanligt under en längre tid. Istället för att ha det riktigt tufft i en vecka, så kan det ha varit fråga om fyra till sex veckor.
Istället menar Jill att man i början av training campet bör äta mer och förbruka mer. Därefter minskar man lite i taget och på detta vis försvinner inte vardagsmotion och normal aktivitetsnivå. Detta innebär i sin tur att viktminskningen faktiskt går snabbare, samtidigt som man slipper må dåligt.
Alla gör klokt i att hitta sin optimala viktklass. Satsar man väldigt mycket och är på hög nivå, så kanske den vikten bara kan nås genom att man under en tid mår fruktansvärt dåligt. Men samtidigt menar Jill att ingen ska behöva offra muskelmassa för att nå matchvikten.
En korrekt viktminskning med god framförhållning kan leda till att 10-15 kilo skalas bort på ett säkert sätt, enligt Jill Holmström. Det beror förstås också på hur mycket kroppen väger från början och vilken trim den är i.
Den som siktar på en stor viktnedgång bör lägga upp en plan för tre månader. Allt i kategorin godis, glass, chips och alkohol ska ryka direkt. Sedan utesluts veteprodukter och processat socker, den som äter dessa produkter flitigt så försvinner en handfull kilon redan där. Sedan behålls ”vanlig hederlig mat”, som Jill Holmström kallar det: kött, fisk, fågel, ägg, kvarg, potatis, bär, frukt och grönsaker. Man kommer kunna äta sig mätt och inledningsvis kan det vara helt normala portioner. Behöver man få i sig mer så kan man fylla på med kvarg.
– När jag själv ville ligga stabilt på 61,5 kilo fick jag i mig cirka 3000 kcal per dag, men då tränade jag väldigt intensivt också. Ibland upp till fyra pass per dag, säger hon.
Sedan, närmare inpå match, säg de sista fyra dagarna, så tas även alla kolhydrater bort. Det är ingen hemlighet att man går ner i vikt då, även om det bara handlar om några få dagar. Kolhydratskapningen kan plocka tre till fyra kilo, men man ska ha jobbat sig dit successivt. Ingen ska ju stå med tio överflödiga kilon när det är fyra dagar kvar till match, utan maximalt fem-sex kilon. Då lämnas tre kilon kvar till bastuns våld, vilket de flesta kan hantera.
Sammanfattningsvis så kan alltså viktminskning genomföras på säkra sätt. Är man fullt frisk, har god framförhållning och det inte handlar om för stora viktnedgångar så går det. Problemen är emellertid många. Okunskap, riskvillighet och konkurrens är några saker som kan ställa till det för den enskilde idrottaren. Tittar man sedan på kroppens förmåga till återhämtning så är det så att många proffsfighters faktiskt ställer upp i en viktklass där de är i sämre skick än om de faktiskt hade gått upp ett steg.
Försök görs ständigt för att komma åt problemet, och kanske ligger det mycket i det Jills tränare säger: man ska inte banta förrän någon betalar för det. En tolkning av detta innebär att om pengarna försvann från MMA, så skulle färre vara bereda att genomlida extrema viktminskningar. Samtidigt, de kampsportare som faktiskt vill bli proffs, skulle dras mot den disciplin eller organisation som faktiskt betalar bäst… Vilket verkar vara precis vad som redan hänt.
För att runda av det hela ställde vi fyra snabba frågor till Johan Herö, magister i biomedicin med inriktning fysisk träning och som dessutom är en meriterad thaiboxare och coach.
1. Hur återställer man salt-vätskebalansen egentligen?
– Jag har aldrig själv använt dropp för återhämtning inför match, men man slipper att tarmarna ska ta upp ämnena. Risker finns att man får komplikationer om man äter, eller dricker för mycket på kort tid efter bantningen. Har man ett dygn eller mer på sig för återhämtning så ser jag emellertid inte dropp som en stor fördel. Redan på tolv timmar kan man återhämta sig så pass bra att ens prestationsförmåga inte ska behöva ha tagit stryk av vätskebrist. Det beror såklart också på hur mycket vätska man tagit bort.
2. Vad tjänar man på att cutta?
– Det är inte problemfritt. Vissa går till överdrift och då ökar riskerna för skador under match, riskerna ökar också för att man inte ska kunna prestera på topp, eller att man inte ens kan ta sig till match. Jag menar att en bortbantning av tio procent av kroppsvikten verkligen får ses som max. Att jag ändå råder mina fighters att gå ner i vikt inför invägning snarare än att konstant hålla sig i matchvikt, är att möjligheten att väga in lättare och sedan återhämta ger tydliga fördelar. Kan du komma tyngre in i matchen så har du också mer tyngd och styrka bakom slag och i brottningen. Har du bra räckvidd och väger mindre så är det en fördel.
3. finns det en koppling mellan weight-cutting och skador?
– När kroppen torkar ut så påverkas även hjärnan. Är det sämre med vätska mellan skalle och hjärna så dämpas det mindre när man får ett slag. Det gör en känsligare för att bli knockad och ökar risken för hjärnskador. Jag har hört om extremfall där fighters fått njursten av bantningen, det värsta jag hört var faktiskt ett dödsfall i USA. En pappa satte sin femåriga son i bastu inför en brottningsturnering.
4. Finns det någon slags sportspecifik viktminskning?
– Även i thaiboxningen går man ner i vikt inför match, men jag upplever att detta görs mer omfattande inom MMA. Jag vågar inte uttala mig säkert om det är en influens från brottningen. Men jag vet med mig att exempelvis den amerikanska collegebrottningen på förekommen anledning har ganska omfattande regler om bantning.
– Inom UFC har man 24 timmar på sig för återhämtning, vilket möjliggör att man kan åter-hämta ganska mycket. Där är å andra sidan dropp förbjudet numera. Inom andra kampsporter, speciellt på amatörnivå, kan det vara invägning en timme före match och kanske kontinuerliga invägningar i en turnering. Ligger invägningen så tätt inpå finns sämre möjligheter för åter-hämtning, så då kan man inte jobba med lika stora viktskillnader.
– Man får heller inte glömma att det är andra pengar i UFC än inom andra organisationer, så om de skulle lägga invägning så nära inpå, skulle de riskera att fler toppmatcher fick ställas in i sista stund. Troligen inte särskilt populärt hos fansen.
FAKTA – JILL HOLMSTRÖM
Från: Trelleborg Årsmodell: 1987 Record amatör-MMA: 4-1-0 Klubb: Pancrase Gym, Stockholm. Gör: Utbildad dietist och personlig tränare. Driver bloggen maxadinförbränning.se
FAKTA – JOHAN HERÖ
Från: Halmstad Årsmodell: 1987 CV/Record: Magister i biomedicin med inriktning fysisk träning. SM-guld i thaiboxning från 2011 och 2013, nordisk mästare i samma gren år 2012, VM-brons 2012 IFMA B-klass. Klubb: Alllstars, Stockholm. Gör: Hälso- och träningskonsult, utbildare på Eleiko. Vill du veta ännu mer så hittar du honom på johanherö.se och fitfight.se
[Den här artikeln har även publicerats i Fighter Magazine nummer 4-2015 som du kan läsa via Ztory och Readly]
Lyssna på det senaste avsnittet av Fighterpodden!
Kommentarer