Förr var thaiboxningen ett sätt för fattiga pojkar att försvara sig själv. Så småningom blev sporten tätt sammanflätad med buddhismen och stor dos tålamod och disciplin. En filosofi som Peter Wetzelmayr vill framhålla.
Kamp. Det är något som människan gillat riktigt länge. Vi verkar omfamna tanken på att utmana och mäta kunskap och teknik mellan två personer. Eller så gillar vi bara att mäta oss själva. Oavsett så har kampsporter utvecklats överallt där det funnits människor. Thailand, med sin våldsamma historia med många interna konflikter, är inget undantag och genom historien har landet ofta hotats av andra nationer. Kanske är det inte allt för konstigt att det var just i Thailand som man utvecklade en av världens mest dynamiska och effektiva kampsporter – muaythai. I Sverige även kallat thaiboxning. En sport som går att betrakta med respekt både för dess värdegrund och tekniska uppbyggnad.
Från början var thaiboxning ett närstridssystem, då namngivet som muay boran, som den thailändska armén lärde ut till fattiga pojkar i självförsvarssyfte. När stridsformen tog sig genom tidens tunnel så skalades vapnen rimligtvis bort och en idrott trädde fram. När sporten skulle moderniseras i ett första steg så introducerades en typ av lättare boxningshandske. Kämparna virade då in sina händer med rep gjort av hampa. Det har även spekulerats i att de fäste krossat glas på utsidan av repen för att göra så stor skada på motståndaren som möjligt. Dock finns det inte mycket till matnyttiga bevis på området.
På 1920-talet organiserades och moderniserades sporten ytterligare och man började använda västerländska boxningshandskar. En mycket anrik match hämtad från tidigt 1920-tal beskriver mötet mellan Chin Chang och Young Harntalay. Enligt ryktet skulle Chang inför mötet utveckla sin inre kraft, sin chi, till perfektion. Snacket i den kinesiska provinsen Guangdong var således att han måste vara en mycket skicklig thaiboxare. Utfallet i matchen blev dock att Harntalay golvade Chang (trots all hans chi) med en kraftfull spark och förloraren fick tillbringa otaliga månader på sjukhus för att rehabilitera. Kanske ringar berättelsen om Chang och Harntalay in precis det muaythai är för många. Ett kraftfullt uttryck med en anrik historia. Medan andra väljer att se på sporten och dess traditionella värdegrund som ett riktmärke i livet.
Peter Wetzelmayr är instruktör och ägare på thaiboxningsgymmet OneChai. För honom är thaiboxningen lika mycket ett utövande som ett sätt att hantera sin vardag och livet i allmänhet. Även om han inledningsvis beskriver thaiboxningen hänfört med dess tekniska mångfald så glider han ändå ganska snabbt över till just sitt smått filosofiska och övergripliga sätt att se på sporten.
– Jag ser thaiboxning som mer än fighting. Det är en lärare i livet. För att få en bild av traditionell thaiboxning så kan man titta på hur det en gång var och jämföra det med idag. De som börjar träna idag vill i regel gå vidare väldigt fort. Till fortsättningsgrupper eller tävlingsgrupper. Förr var man tvungen att först anses värdig för att ens få chansen att bli tränad. Någon skulle bedöma att du var förtjänt nog av att få ta del av instruktörens kunskap, säger Peter.
Peter minns första gången han själv åkte till Thailand i början av 2000-talet för att lära sig thaiboxas. Första månaden fick han skuggboxas. Bara skuggboxas. Och gå från högerstans till vänsterstans. Och sen tillbaka. Enträget försökte han få instruktören att åtminstone låta honom boxas på säcken. Svaret var nej. Han var tvungen att hitta tålamod och disciplin. Något som Peter som instruktör och utövare idag försöker överföra till sina elever.
– På ett sätt ska man se det som en gåva att någon är villig att lägga ner tid på dig. Det du då kan ge tillbaka är respekt, dedikation och tålamod. Idag är hela samhället så ivrigt och större delar av det skulle må bra av att ta till sig flera sporters värderingar såsom heder, respekt, ödmjukhet och ett rent och sunt leverne, säger Peter.
Mycket av thaiboxningens värdegrunder vilar av naturliga skäl på den buddistiska tro man länge haft i sportens födelseland. Flera ritualer inför match är sprungna från samma religiösa vagga, där mongkolen är ett sådant exempel. En mongkol är en ringformad hätta som bärs av boxarna innan match som enligt buddistisk tro ska skydda och välsigna utövarna. Utöver att bära en mongkol så utförs även traditionellt en wai kru innan match. En ritual där boxaren genom en form av hederdans ska söka andarnas hjälp och styrka genom att tacka och tillbe det eller dem som gjort dig till den boxare du är. Det kan vara din tränare, ditt gym eller din familj.
– Jag uppmanar ofta mina elever att fråga och ifrågasätta vilka de är som personer, exempelvis i ett nytt socialt sammanhang, och sedan bygga därifrån för att finna sig själva som fighter. Fighting handlar om självkännedom och kroppsmedvetenhet. Annars finns risken att man jobbar emot sin natur och missar att vara här och nu. Om man lyckas förhålla sig i nuet under eller inför match så kommer man alltid ligga steget före sin motståndare. Thaiboxning, precis som livet, handlar om att vara närvarande, säger Peter.
Att vara i nuet. En av vår tids mest urvattnade uppmaningar för att ”tagga ner”. Men kanske ligger det ändå någonting i det gamla ordspråket som understryker thaiboxningens lätt spirituella grund om att vara här, visa vördnad och att se sig själv för den man är. Oavsett om man väljer att sammanföra eller separera den traditionella thaiboxningens filosofi med utövandet så hade nog samhället i mångt och mycket mått bra av att tagga ner lite.
6 Snabba med Peter
Starkaste thaiboxningsminne…
– Oj, det finns så många minnen och så många individer och kopplat till så många fantastiska möten. Men om jag ska välja ett så var det när Sandra Bengtsson tog sitt första SM-guld 2015, eller när Sandra tog sitt NM-guld. Då var det inte långt till tårar.
Stolt över…
– Mina barn och min fru, jag är stolt över alla i min omgivning som kämpar och gör sitt bästa för att bli bättre.
Bra på…
– Jag är bra på att lära ut och bra på att ge.
Sämre på…
– Jag är inte bra på matematik.
Tacksam över…
– Thaiboxningen, utan den hade livet inte varit där det är idag.
Motto…
– Know yourself.
FAKTA – PETER WETZELMAYR
Ålder: 38 år Bor: Stockholm
Gör: Lär ut thaiboxning i stort sett varje dag, vilket blir 12-13 klasser i veckan plus lite arbete i ringhörnan på tävlingar. Startade OneChai Muaythai 2010 tillsammans med Håkan Ozan och Clara Wetzelmayr. Klubben har idag närmare 200 medlemmar och på sex år har det blivit 5 SM-guld, 7 silver, 1 NM-guld, 1 silver, 1 EM-guld och en bronspeng förra året på World Cup i BKK Fritid: Lever ett ganska simpelt liv i stillhet utan lyx och överflöd, där stor del av den lediga tiden går till meditation, familjen och hunden.
[Den här artikeln har även publicerats i Fighter Magazine nummer 2-2016 som du kan läsa via Ztory och Readly]
Lyssna på det senaste avsnittet av Fighterpodden!
Kommentarer