Fightermag intervjuar guldgossen från SM i HEMA: Kristofer “Trippeln” Stanson

Kristofer Stanson är en produkt av hård träning och ett starkt psyke. Han gjorde något så ovanligt på SM i HEMA 2016 som att vinna tre guld i de tre klasser han ställde upp i. Fightermag intervjuade Stanson om hans framgång och mycket annat.

Stort grattis till trippeln Kristofer! Du vann SM-guld i alla tre grenar du ställde upp med. Du har även internationellt gjort otroligt bra ifrån dig. Vad är hemligheten bakom framgången?

Som vanligt så finns det inga hemliga genvägar. Jag började för 13 år sedan och har hunnit samlat på mig en hel del erfarenheter sedan dess. Allt ifrån olika fäktningsdiscipliner och tillhörande varierande utrustning (stål/plast) och en mängd olika tränings- och sparringkamrater har hunnit passera sedan dess. Jag tränar för tillfället med två olika grupper och får ihop ungefär fyra sparringpass i veckan. Lägg därtill att jag åker på en tävling nästan en gång i månaden oftast internationellt. Därmed får jag möjligheten att gå upp mot en mängd olika stilar som jag lär mig att anpassa mig mot och packa ned i mitt eget bagage. För tro mig även inom samma fäktningsdisciplin så finns det många olika stilar som man behöver lära sig att hantera. Jag tycker mig redan nu börja se viss prägling av de olika klubbarna i Sverige och kan nästan på rörelsemönster se vilken klubb de kommer ifrån. Men för att sammanfatta frågan: Erfarenhet av tävlingar och olika fäktare

Sånt där är väldigt intressant och det är detsamma inom många andra kampsporter, men vid mycket tävling och träning med varandra brukar det i alla fall till viss del suddas ut.

Du tränar med Stockholms Stigmän. Hur mycket tillhör gulden klubben?

Stockholms Stigmän är den sparringgrupp som jag nog tränat mest och haft en hög inlärningskurva hos samt stort stöd och gemenskap både på och utanför träningarna. Dock så är det en sparringgrupp som sagt. I SM tävlade jag för tävlingsföreningen Stockholm HEMA som består av folk från olika klubbar och grupper i Stockholmsområdet. I och med att Stigmännen är en sparringgrupp så kommer det ofta in folk med olika bakgrunder och egna säregenheter vad det gäller stil. Lägg därtill att vi har folk med erfarenhet av tävlingar och att vi är tillräckligt många för att ha kvalificerade höger- och vänsterfäktare (för att inte nämna dubbelhänta) i de flesta discipliner

Vad har du kvar för tävlingar i år?

Här närmast blir det en tur till Toledo, därefter Turin och Göteborg för mig veterligen världens mest prestigefulla tävling Swordfish och sedan avslutar jag nog året i Helsingfors. Blir minst två olika grenar i varje tävling, ska försöka hinna se städerna så det inte bara blir en flygplats och gymnastikhall man minns.

Vad gör dig så bra?

Ja, Niklas Mårdby sammanfattade det bra i sin inledning i intervjun för Svenska HEMA-förbundet. LÄNK.

Tajming, distansarbete och förmågan att läsa mina motståndare. Lägg därtill att jag har snabbheten att utnyttja det. Detta leder även till att jag får till distinkta träffar i mina utväxlingar. Jag har haft lite funderingar på hur effektiva vissa av framför allt huggen är så jag har testat lite skarphuggning med några av mina vanligaste tekniker men även mer udda hugg och jag har inte längre några tvivel om effekten av vad de huggen skulle åstadkomma.

Känner du att du kan bli mycket bättre?

Ja men absolut, jag vet att jag fortfarande har saker att jobba på. Framför allt vill jag bredda antalet tekniker jag har till mitt förfogande och kunna utföra dem på träningar och tävlingar. Medelhavsländerna är än så länge ett ganska outforskat område för många nordiska fäktare och där väl framför allt där jag se mig för närmsta tiden.

Du blev träffad rekordlite under tävlingarna. Har du tränat mycket defensivt?

Absolut, det har varit ett aktivt mål de senaste månaderna att bli träffad så lite som möjligt även om jag inte skulle kalla det defensivt. Jag har bland annat tagit bort den vadderade jackan man i vanliga fall bär. Det blev då helt plötsligt inte värt att gå in och sätta en träff i någons hjälm för att sedan få ett hårt slag i sidan, det gör helt enkelt för ont. Då blir det per automatik att jag måste ta kontrollen först eller verkligen bara anfalla i ett läge där jag är hyfsat säker på att jag kommer undan med det. Så det blir mycket mer spel på avstånd och att ta linjerna och träna upp förmågan att läsa vad person på andra sidan kommer att göra. Tror egentligen att polletten för detta trillade ned på Swordfish förra året när jag stukade foten och inte längre kunde göra större utfall eller för snabba förflyttningar. Trots det lyckades jag genomföra ca 17 matcher till och vinna svärd & bucklare och ta 4:e plats i sabel och rapir & dolk. Jag fick helt enkelt fäkta mig in och ut istället för att slänga mig in för poäng.

Berätta om dina matcher lite kort.

Oj, hur sammanfattar man 22 matcher lite kort? Nä men jag har ju full koll hur jag ska göra vid det här laget. Att jag kommer upp till en lagom stressnivå, att jag kommer in i fokus och håller initiativet i matchen. Resultaten ger tyvärr inte alltid en så rättvis bild på hur jämna många matcher av mina matcher var. Det fanns många väldigt duktiga fäktare där men där jag hade ett hårfint övertag i varje utväxling och jag märkte hur jag ibland kom undan med någon centimeter till godo. Jag tror nog att det är tävlingsvanan som ger mig kylan och därmed också förmågan att föra matcherna på mina villkor. Tycker också att alla matcher höll en god teknisk kvalité även om det fanns utväxlingar som såklart kunde sett snyggare ut.

Är långsvärd nästa stil nu att satsa på då du vunnit allt annat?

Haha, nej jag har nog att göra ändå. Jag la av med långsvärd för ungefär 8 år sedan jag kommer troligen inte plocka upp det i något annat syfte än att träna och visa andra lite grunder.

Var det någon under SM du var extra imponerad av?

Som vanligt så imponerar hela Örebro HEMA i sin förmåga att kunna leverera en tävling med turneringar i fyra olika discipliner. Bland fäktarna så var det framför allt härligt att se utvecklingen som Marcus Pettersson från Kungsham gjort. Både han och Jesper Christiansen är unga och det kommer verkligen bli intressant att se dem när de har 10+ års erfarenhet bakom sig. Men bragden måste nog vara Jenny Sellén som gör sin första tävling i HEMA någonsin och går in och tar silver efter en jämn final mot veteranen och regerande mästaren Julia Yli-Hukka.

Carl Ryrberg

Vad gör du nu härnäst och finns det någon/några du vill tacka?

Ja, jag har ju turen att vi ska åka med jobbet till Dubrovnik i veckan. Känns som en lite välförtjänt minisemester även om det innebär att jag missar två sparringtillfällen.

Tacklistan är lång, men jag får rikta mina tack främst till mina sparringkamrater och Björn Carlander som stod i mitt hörn i finalerna samt Carl Ryrberg, utan honom hade vi inte haft HEMA SM.

Lyssna på det senaste avsnittet av Fighterpodden!