Thaiboxaren Patrik Hahn från Göteborg är Stadium Champion på Chalong Stadium i Phuket. Han minns mycket väl det första hårda knät han fick i levern, han vet vad sträng disciplin kan leda till och han är rädd om skallen, sitt idrottsval till trots.
Patriks ögonbryn hade spruckit. Igen. Tredje gången i ordningen. Men sjukdomen som han känt i kroppen de senaste dagarna var som bortblåst. Kroppen hade kommit igång och reagerat på stundens allvar och han var inte den enda i ringen som blödde. Den storväxta chilenaren i andra sidan av ringen hade bland annat tagit emot två fina armbågar: en i pannan och en på sidan av huvudet, vilket skulle resultera i sammanlagt 14 stygn.
Fem stenhårda ronder. En jämn kamp. Sedan stod Patrik Hahn, från Göteborgs södra skärgård, som Stadium Champion på Chalong Stadium i Phuket. Bältet blev avslutningen på en 14 månader lång vistelse i thaiboxningens hemland och nu var det tillbaka till Sverige som gällde. Tillbaka till vardagen. Men bältet fick stanna i Thailand.
– Thailändarna gör ingeting gratis. Man får inte bältet, man får köpa det. Och efter 14 månader var jag helt pank, så jag hade inte råd att köpa med mig det. Men det var ändå en kul avslutning på resan, säger Patrik.
Det är inte den enda stora resan som den 22-åriga fightern har gått igenom. Som tonåring var Patrik stökig och umgicks i kretsar där det förekom både alkohol och droger. Han struntade i att gå till skolan och var hellre ute och festade hela nätterna. Den långa frånvaron och oförmågan att fokusera när han väl var där, ledde till att han fick gå om en klass. När han sedan började gymnasiet, var det nära att han hoppade av skolan helt och fortsatte på den inslagna vägen.
Istället presenterade en kompis honom för thaiboxningen. Det är i dag sex år sedan han klev in i källarlokalen i Göteborgsförorten Hammarkullen, och sedan den dagen ser Patrik helt annorlunda på livet.
– Killen som fick mig att börja med thaiboxning dog i drogrelaterade orsaker, och sedan den dagen har jag tagit totalt avstånd från allt vad droger innebär.
Patrik insåg ganska snabbt att det inte fungerade att vara ute hela nätterna och dricka och röka, eftersom han inte orkade med träningen då. Så han började trappa ned på de osunda vanorna. När hans tränare märkte att han hade talang för thaiboxningen flyttades han snabbt upp i grupperna och redan efter första terminen hade Patrik märkt av en stor skillnad i hur han levde.
– Efter att jag haft min första matchförberedande sparring förstod jag verkligen att jag behövde konditionen, så då slutade jag att röka och allt sådant.
För Patriks föräldrar, var det till en början skräckblandad förtjusning att deras son börjat med kampsport. Men dem har alltid stöttat honom i hans val av träning.
– Mamma tycker väl inte det är jättekul att jag sysslar med det, men hon ser hur bra jag mår och att jag älskar det. Pappa tycker att det är lite roligare, att se matcher och så. Jag är lugnare nu också, det är därför mamma och pappa tycker att det är bra, eftersom de vet hur jag var innan. Jag har blivit mer disciplinerad sedan jag började med thaiboxningen, för ska du lära dig så måste du vara det – annars är det hej då liksom.
Och disciplinerad var han 2011, när han åkte till Thailand första gången med två kompisar. För att testa på att leva med thaiboxningen. På riktigt. Att bara fokusera på att träna och tävla. Innan resan hade Patrik gått två D-klassmatcher i Sverige, men det här var något helt annat.
– I Sverige har du full utrustning och det är väldigt säkert och uppstyrt. Därnere går du upp i ringen med 6-oz handskar, tandskydd och blir matad med armbågar.
Patrik gick två matcher under sin första resa, och minns den första matchen väldigt tydligt fortfarande. Hans motståndare var en ryss som var både längre och tyngre än honom själv. Han blev träffad av ett stenhårt knä i levern, så att kroppen la av totalt. Han gick i golvet och hörde domaren räkna, men kunde inte resa sig upp. Till slut fick han kroppen att fungera och stod upp igen, trots smärtan i levern. Han lyckades fokusera och träffade ryssen med flera hårda kombinationer, när han återigen kände det hårda knät mot levern. Den gången kom han inte upp.
– Då kunde jag inte resa mig hur mycket jag än ville. Det kommer jag aldrig glömma, för hur mycket du än vill ställa dig upp så går det inte – kroppen låser sig.
Han stannade i totalt sju veckor den gången. Efter att de veckorna passerat återvände han hem till Sverige, gick klart gymnasiet, började jobba och spara pengar.
Sen packade han ihop och åkte till Thailand igen. Denna gång stannade han i 14 månader.
Patrik lärde sig snabbt att anpassa sin fightingstil efter vad som fungerade. I Sverige vet han att han går upp i ringen mot en fighter som kommer gå ut hårt från första ronden och försöka knocka honom. Matcherna i Thailand är som ett lotteri: du vet aldrig vem du möter och kan därför inte förbereda dig innan. Du kan inte anpassa träningen och avsaknaden av läkarkontroller, dopingtester och kontrollerade viktklasser försvårar uppladdningen ytterligare.
– Det som är bra med Thailand är att det är underground, och jag gillar det. Man gör inte en stor grej av det. Du går en match, och sen pratar man inte mer om det liksom. Det är som en utekväll hemma typ.
Men dessvärre blev Patrik väldigt medveten om att säkerheten är bättre i Sverige, då han mötte en kille som var mycket större än honom. Killen överöste Patrik med slag konstant — i tre ronder. Tre ronder av hårda slag, knän och armbågar mot huvudet och kroppen innan domaren tillslut bröt matchen.
– Det såg ut som jag blivit överkörd av en ångvält i ansiktet och på kroppen. Jag har aldrig tänkt på hjärnskador och så innan, men efter det började jag tänka om.
Efter matchen kördes Patrik till sjukhus för en skallröntgen. Sedan fick han en injektion för att få ned svullnaderna som blivit till bulor över hela huvudet. Efter ett tag konstaterades det att han fått en kraftig hjärnskakning och att han skulle undvika träning i ett par månader.
– Sedan sov jag. I tre dygn.
Men trots den allvarliga hjärnskakningen, och att Patrik är väldigt medveten om riskerna som finns, ser han det inte som en anledning att sluta med sporten som han älskar.
– Man får vara lite försiktig med huvudet om man ska hålla på med den här sporten under en längre tid. Annars blir det kortvarigt. Men det går att minska riskerna, att se till att ha hjälm under träning och inte utsätta huvudet för onödiga smällar.
Nästan varje dag är det ”Fight Nights” i Thailand, där flera fighters, både inhemska och tillresta, matchas ihop och möts. Planscher sätts upp med de som ska gå match, vilka som möts och om det handlar om någon titel. Men det är långt ifrån alla gånger som planscherna är korrekta. Både vad gäller vikt, namn och nation.
– Efter min första match var jag med på en plansch och så stavar de mitt namn Patrick – och så var det finska flaggan under min bild. Jag hade blåvita shorts då, precis som finska flaggan och så var det väl att jag var blond och ljus. Under matchkvällen satt det flera finländare i publiken och hejade på mig så då tänkte jag ”okej, jag kör väl för Finland då!”.
Anledningen till att Patrik ”blev” finsk fighter, tror han har att göra med att det var en till kille under den kvällen som var svensk och blev tilldelad den svenska flaggan. De olika promotorerna för fighterna vill dra så mycket turister som möjligt till arenan, och vill därför ha så många nationaliteter som möjligt representerade.
– Då tänkte de väl att ”ja, men han passar som finne”. Sedan den dagen kallas jag ”Pattilainen”.
Drömmen är att en dag kunna försörja sig på thaiboxningen. Patrik kommer även att åka tillbaka till Thailand och fightas, men denna gång under kortare tid.
– Jag ska absolut tillbaka, men kanske tre månader åt gången. Det blir för mycket här hemma som man får börja om på ruta ett med: jobb, bostad och allt det andra, när man är borta så länge som jag var.
Nästa, kortsiktiga mål är att ställa upp i SM i februari – och sedan se vart det leder.
– Klart det vore häftigt att representera Sverige internationellt i typ VM, men jag representerar ju Sverige varje gång jag fightas i Thailand.
Ja, förutom när han presenteras som finländare då.
Fakta – Patrik Hahn
Ålder: 23 år Längd: 174 cm Vikt: 72 kg
Från: Göteborg Bor: Mölndal
Är/gör: Stensättare och fighter
Meriter: Chalong Boxing Stadium-titel.
Fullkontaktrecord: 19 matcher, 15 vinster.
9 vinster via KO/TKO.
[Den här artikeln har även publicerats i Fighter Magazine nummer 3-2015 som du kan läsa via Ztory och Readly]
Kommentarer