Gästskribenten Isaak Diep grottar ner sig rejält med en krönika om helgens RIZIN-gala.
Av: Isaak Diep
Det är knappt som minnet står sig om hur materialet cirkulerade på den tiden. Suddiga VHS-band med tidiga UFC-galor var fortfarande väldigt underground och bara bevittnade av en liten skara inbitna veteraner. MMA som vi känner till det idag var fortfarande ett exotiskt begrepp och inte alls på samma popularitetsnivå som dåtidens K-1 på Eurosport. Det var ungefär vid denna tiden som den första stora kullen MMA-fans kom till sig – och det med Pride Fighting Championship. Explosioner, galen skrikande tant som announcer och heltokiga matchningar. Med den numer ganska internationella standarden för MMA, ständigt växande amatörscener och världsorganisation som arrangerar VM – så är Pride bara ett avlägset minne. Inte trodde väl någon att liknande spektakel nånsin skulle upprepas?
För så fel vi hade.
Det har hunnit arrangeras lagmatcher i MMA-stuk. Nångonstans gjordes ett försök att kombinera tvåmanna MMA med Parkour i en hinderbana och därtill även mixen armbrytning med MMA. UFC må ha flirtat med wrestlingfasoner och på senare tid byggt sig en liten cirkustämpel på att sälja nittonåriga actionhjältar samt sätta CM Punk på huvudkortet i en numrerad gala. Men i vilken organisation, världen över, går det att se sextiotals-matcher-erfarna veteraner ta sig an debutanter? Eller tvåhundrakilos sumobrottare mot halvpensionärer? Eller vad sägs om mor och son i samma gala? Den trefaldige VM-mästarinnan i fristilsbrottning tillika stoarasyster till Norifumi “KID” Yamamoto, Miyuu Yamamoto gjorde sin MMA-debut, vid 41-års ålder, tillsammans med 19-årige sonen Erson Yamamoto (1-1).
Galnare hade bara varit att sätta mor och son mot varandra eller vuxen mot barn.
Ta till att ovannämnda exempel bara är ett axplock av all vilt ståhej Rizin Fighting Federations fjärde gala i helg hade på programmet. Ett femtimmarsupptåg som sände fans av det lite äldre virket på nostalgitripp och blåste liv i historisk Pridemytologi. Glöm allt vad sanktionerad idrott heter – något MMA sen dess medeltid med lösa regelverk som tillät slag under bältet har velat bli. Det här är guilty pleasure (skuldmetvetet nöje på svenska?) i sin sanna bemärkelse. Det är allt med lite pirrande skam i kroppen som en roas av headstomps, fotbollssparkar och extrema matchningar i gränslandet till freakshows.
Att Rizin kommer utmana UFC eller på något sätt nå samma marknadsdominans som Pride á 2002 är högst osannolikt. Men något den japanska organisationen ledd av gamla nyckelpersoner för Pride verkar fast beslutna om – det är att leverera show, av den gamla skolan. Och gosse, om det inte är show i ren underhållningssyfte Rizin bjuder på!
Låt oss bara avsluta med ett snabbt sammandrag av några guldklimpar ur Rizin World GP 2016: 1st Round:
Krazy Horse vs. Wanderlei Silva Charles “Krazy Horse” Bennett (30-30) – ett av MMAns klassiska orginal med all upptåg innan, under och efter matcher. En av de mest vida kända är den galna hästens beef med Wanderlei Silvas dåvarande team Chute Boxe. Ingen vet riktigt hur konflikten blev till så när som på det förevigade videoklippet där Bennett stryps medvetslös av Chute Boxe fightern Christiano Marcello med en triangel. Bennett hävdar än idag att han knockat Wanderlei i tumultet men att Chute Boxe redigerat bort materialet – och det hela gjordes sig påmind i Rizin. Efter att med ett slag ha knockat ut den MMA-debuterande kickboxaren Minoru Kimura , på sju sekunder, riktades geväret mot Kimuras hörna, där Wanderlei Silva stod. Det var ett långt tal Bennett höll i ringen med en utmaning till Silva och herrarna fick bli separerade bakom scenen.
Wanderlei Silva vs. Mirko Cro Cop III Om vi nånsin får se Bennett mot Silva återstår en fråga med låg besanningspotential, för sistnämnda är bokad mot den kroatiske snuten Mirko “Cro Cop” Filipovic (32-11) för en tredje holmgång. Matchen blir en del av Rizins pågående 16-manna turnering i öppen vikt som avslutas med final vid den planerade nyårsgalan. Var det uppgjord teater eller hände det verkligen? Vi snackar efterspelet som följde Cro Cops submissionseger över sydkoreanen Hyun Man Myung (3-3) där Wanderlei Silva sågs äntra ringen och gamla räven Nobuhiko Takada agerade matchmaker.
Drama, drama, drama!
Tungvikt för damer och Gracie vs. Japan
Troligtvis kan de flesta räkna antalet sedda matcher med kvinnor i tungvikt på ena handen, och bland dessa finns nog inte en niofaldig världsmästarinna i BJJ mot en f.d professionell spelare i amerikansk fotboll. Rizin däremot ställde 111-kilos Gabrielle Garcia (3-0) mot 97-kilos Destanie Yarbrough (1-1). Om resultatet var en submissionvinst, går det att gissa sig till vem av damerna som vann?
Gabrielle Garcia med Mirko Cro Cop och Hideo Tokoro mot Kron Gracie.
I galans sista match sågs grapplingvirtuosen och fanbärare för den yngre Graciegenerationen, Kron Gracie (3-0), också känd som Rickson Gracies son mot 39-årige japanska veteranen Hideo Tokoro (33-29) som har en seger över Krons farbror Royler Gracie och en oavgjord match mot Royce Gracie i bagaget. Med legenderna Kazushi Sakuraba i ena och Rickson Gracie i andra hörnan var det upplagt för ytterligare en kamp i den decennier långa rivaliteten mellan Gracieklanen och japansk MMA. I helgen var det unge Kron som med en Rear naked choke tog sig segrande ur mötet och därmed första Gracien att besegra Tokoro med en dominant prestation. Det dröjer till december innan nästa Rizin gala blir av. Tills dess laddar vi med UFC, Bellator och annan “vanlig” MMA. Väl mött!
Av Isaak Diep
FAKTA:
Svenske Kalle Albrektsson gick sin sjätte match på galan och förlorade på domslut.
Lyssna på det senaste avsnittet av Fighterpodden!
Kommentarer