Den tredje tävlingsdagen i Split är över. Det handlade om semifinaler för damer och herrar i A- och B-klass.
Johan Andersson är i final i herrarnas B-klass i -81-kilosklassen. Det efter en seger med 29-28 i poäng över Luis Tavares från Portugal. Och det var en lycklig Andersson efter matchen.
– Ja, bättre kan det knappt bli. Jo, om jag vinner finalen förstås, men just nu är jag bara glad över segern, säger han till budokampsport.se
Andersson vann de två inledande ronderna och han gjorde det via smart rörelsemönster och skarphet i poängprickandet.
– Jag gjorde en bra match idag och jag är väldigt nöjd med segern. Jag visste att han var stor och stark, men att han var lite långsam så jag ville röra mig mycket och tvinga honom att flytta på sig. Det fungerade väl.
Patricia Axling är vidare till EM-final (-57 kg) i Split. Hon var precis så stark i boxningen och tung i offensiven som vi blivit bortskämda med under det här året. Redan i första ronden satte Axling Sipovaara under hård press och vann ronden klart.
– Jag började bra och satte en del hårda slag och sparkar. Men hon var tuff, berättar Patricia till budokampsport.se
Finskan, som ifjol vann nordiska mästerskapet, gav sig aldrig och tvingade Axling till att plocka fram stora delar av sitt register. Men Axling vann samtliga tre ronder och segern var aldrig hotad.
– Det var skönt, det är alltid härligt att vinna och jag visade att jag orkar jobba mycket och jag satte lite fler hårda tekniker, det avgjorde idag.
Nu väntar final mot ungerskan Laura Judit.
– Det blir spännande, jag är i min andra final på ett par månader så jag är glad just nu.
Många var nyfikna på den 18-årige jättetalangen Kevin Mickelssons landslagsdebut (B-klass -71kg). Och det var nog få som blev besvikna. Mickelsson ville ha ett högt tempo, var inte orädd att gå framåt och lyckades då och då hota den mer meriterade belgaren.
– Jag ville in i mitt tempo, men istället tyckte jag att jag hamnade i hans. Det var en kul match att gå, synd bara att det blev förlust. Men jag har lärt mig mycket genom att ha fått vara med i landslaget. Hoppas att jag får vara med igen.
Den tredje ronden var kanske Mickelssons allra bästa. Även om Ouccime dömdes till segrare i samtliga ronder blev han uppenbart störd av svenskens framfart.
– Jag gick ju för knock, och när jag fick in träffar kändes det som att de satt bra. Men han var bättre, det var han. Men det har varit otroligt roligt att vara med landslaget, man har nästan känt sig som ett proffs. Bo på hotell och tävla och så, bara det är häftigt för mig.
Ryssen Egor Ishchuk satte gasen i botten mot Giang Hoang (A-klass -51kg) och tog tidigt hand om matchbilden. Svensken hade klara bekymmer med att komma nära Ishchuk, som låg på distans där han hittade de flesta av sina poäng.
– Han gjorde det svårt för mig, samtidigt är han också väldigt bra. Men jag är inte nöjd med min match. Jag fick inte till det idag, säger Hoang till budokampsport.se
I tredje ronden, med två rondförluster i bagaget, försökte Hoang få till ett avslut. Men oftast gled Ishchuk undan och tog istället enkla kontringspoäng.
– Tungt, jag försökte sätta mitt tempo, men det gick inte idag.
Det blir ingen final för Jaffar Al-Qashami (B-klass -60kg). Dmytri Jyrbu från Moldavien såg till att bromsa svenskens anfallsförsök och var säker i kontringarna. Al-Qashami försökte luckra upp Jyrbus försvar men hade för det mesta tungt i matchen, som slutade 30-27.
– Jag tar med mig att jag har blivit en bättre thaiboxare och att jag lärt mig hantera olika stilar. Men det här var ingen bra match av mig.
Det blev en underhållande när Camilla Danielsson (-45 kg) och Alena Liashkevich återigen möttes. De både möttes i VM-semifinalen i våras – då vann vitryskan och blev sedermera världsmästare. Nu skulle hon få det lite tuffare. Danielsson visade god teknik och emellanåt fyndig thaiboxning.
– Jag ville försöka vara rörlig och komma runt hennes längd. Och ibland, när jag lyckades med det, blev hon nog lite överraskad.
Samtidigt vann vitryskan samtliga tre ronder och segern var ytterst rättvis.
– Ja, det säger jag inget om. Hon är bättre, men det var skönt att känna att jag gjorde en bra insats och att jag har närmat mig henne. Hon är väldigt erfaren, hon har varit med sedan jag började med thaiboxning, typ.
Nu får Danielsson nöja sig med ett EM-brons.
– Jag ser EM som ännu en utvecklingsmöjlighet och jag känner att jag har gått framåt. Men bronset, ja, jag vet inte. Jag gick en match och förlorade. Men jag tog mig ändå hit. Jag är glad att jag har lärt mig att hantera min nervositet, det var inte alls som i VM och jag har jobbat hårt med det mentala.
Text: Jonathan Broberg
Foto: Matilda Ritzén
Kommentarer