Alla som följt en idrott under längre tid vet att tidens tand får tag i de stora idolerna förr eller senare. I fullkontaktsidrott kan det tyvärr ibland bli smärtsamt påtagligt. I en kamp om millimeter under bråkdelen av sekunder kan avtagande snabbhet och reaktionsförmåga vara avgörande. Proffsfightingens oförlåtande natur gör att det är sällan veteraner pensionerar sig på topp eller i vart fall med en ordentlig vinstsvit bakom sig.
Alla som följt en idrott under längre tid vet att tidens tand får tag i de stora idolerna förr eller senare. I fullkontaktsidrott kan det tyvärr ibland bli smärtsamt påtagligt. I en kamp om millimeter under bråkdelen av sekunder kan avtagande snabbhet och reaktionsförmåga vara avgörande. Proffsfightingens oförlåtande natur gör att det är sällan veteraner pensionerar sig på topp eller i vart fall med en ordentlig vinstsvit bakom sig.
Att se en av fullkontaktsfightingens absoluta legender lägga handskarna på hyllan med ett färskt mästarbälte blir då en feelgoodhistoria i kontrast till mer sorgliga avslut på karriärer. Mirko Filipovic, mer känd som Cro Cop borde inte behöva en närmare presentation. De rutiga shortsen och vänstersparken är så ikoniska som något i MMA. Efter en framgångsrik tredagars turnering under Rizin avslutade ”Cro Cop” sin karriär och 2016 med ett bälte runt midjan. Det markerade på året 10 år sedan han vann PRIDE Grand Prix och 20 år som proffs.
Med karriären definitivt över går det se tillbaka på ett tvärsnitt på en verklig lång och framgångsrik fightingkarriär. Genom en lovande amatörkickboxare till K1-mästare, superstjärna i Japan, magplask i UFC till att återuppfinna sig själv på gamla dagar har Cro Cop helt enkelt vägrat helt försvinna.
Pick your poison…
Som ungt framtidslöfte med talang för knockouts hade Mirko en atletisk aggressiv fightingstil. Ett spikrakt vänsterslag och en av de farligaste vänsterfötter vi hittills sett ställde motståndaren i en svår situation. Att blocka vänsterslaget innebar en överhängande risk att få en kroatisk storlek 45 i huvudet. De som aktade sig för mycket för sparken, ja de fick en stadig diet knogmacka. Briljant i sin enkelhet bar det grundläggande gamet Cro Cop genom de hårdaste åren av K1. Med en sprawl i bakfickan innebar inte övergången till MMA särskilt stor skillnad för strategin.
Från toppen finns bara utför?
Debuten i UFC sammanföll med Cro Cops andra decennium som proffs. Allmänt ansett som ett fiasko blev det tydligt att Mirko inte riktigt längre kunde hålla jämna steg med toppen i viktklassen. Ihopsamlade skador och en fysik som inte riktigt var densamma tvingade honom till en första pensionering.
När Cro Cop 2012 annonserade sin comeback i kickboxning var vi många som var tveksamma. Men den kroatiske veteranen imponerade genom att visa upp en ny clinchbaserat defensiv strategi. Mer lämpad sin stora erfarenhet och kanske lite långsammare reflexer. I sin hemstad Zagreb fick han äntligen koras till K1-mästare. När han 2015 också fick möjligheten att ta revansch för en av sina mest snöpliga förluster mot Gabriel Gonzaga kändes redan där sagan komplett. Men sista kapitlet i karriären skrevs där han kom ut som stjärna, i den japanska MMA-ringen.
Förmågan att kunna utveckla sig själv och inte endast förlita sig på ett fåtal framgångsrika tekniker är vad som särskiljer de tekniska mästarna. Vi tackar Mirko för en över 20 år lång kampsportskarriär med matcher mot de flesta stora namnen i flera fightinggenerationer. Samt gratulerar till att avsluta med en vinstserie på 7 matcher.
Kommentarer