”Jag får ofta höra att det bara handlar om kriminella uppgörelser, och att det inte är oskyldiga som drabbas. Sanningen är en annan, att oskyldiga drabbas och ännu fler kommer att drabbas”, skriver Ilir latifi om 16-åringen Ahmed som sköts till döds i Malmö.
Via http://www.svt.se/opinion/ilir-latifi-om-ahmed
Tragiskt att se att ännu en ung person, Ahmed, med hela livet framför sig mördas framför folk.
Nej, denna unge man var inte kriminell, han var en ung man med drömmar och mål, hans dröm var att bli läkare.
Tyvärr är Ahmed nu ännu en siffra i statistiken för politikerna, ännu ett offer.
Ahmed drabbades, hans mamma, pappa, syskon och vänner drabbades. Folk brukar säga; var är individens ansvar? Och familjens?
Ahmed var skötsam och hade höga ambitioner i sitt liv, hans familj detsamma.
Men kanske hade vi sett det annorlunda om han var en Anders och växte upp i Växjö, jag vet inte.
Oavsett vad så är det hemskt sorgligt att en ung man mördas så här är en tydlig signal på vart vårt samhälle är på väg, detta är inget som kommer över en dag utan det är en utveckling som skett de senaste tio åren.
Tecknen var tydliga långt innan, ökade klasskillnader, större segregation och ett allt grövre våld bland våra unga, ja de mest drabbade är vår unga. Vart är vi på väg som nation?
Exakt, som nation för detta är ett nationellt problem, inte ett Malmöproblem, eller ett förortsproblem.
Det är en problematik som berör hela vårt land och folk. Men politiker pratar om sin statiskt och sina siffror, att det blivit bättre och tryggare, att våldet har minskat.
Så långt distanserade är dom från verkligheten.
Nej, det brutala kriminella våldet och morden har kanske inte nått er och överklassens vardag, men det är bara en tidsfråga tills ni också lever i samma otrygghet och våld, då kanske det är för sent för er att agera.
Vi har en del av en ung generation som växer upp i olika former av utanförskap och hopplöshet, där grov kriminalitet blir deras vardag. Självklart så finns det ett individuellt ansvar över sitt liv och besluten man tar.
Oavsett om det finns någon där eller inte så brister det ibland.
Jag gillar inte skylla på att det beror på vart man växte upp, även om det kan vara tuffare förhållanden på vissa ställen, men om du vill så kan du skapa ett bra liv för dig själv.
Problematiken är att en del av de ungdomar som har hamnat snett i livet visar tendenser väldigt tidigt, 12-14 åringar som har pistol och väst på sig är ingen ovanligt i vissa förorter.
Väldigt unga och villiga att visa att de är tuffa och kapabla att begå grova brott. I riskzonen är de unga 12-18 åringarna, hur gör vi för att inga fler unga väljer denna väg?
Det har gått så långt att skolor stängs ner för att de inte kan garantera barnens säkerhet i skolan! När brandkår och ambulanser inte vågar åka in i områden för att rädda människor så har det gått för långt.
Detta är en total katastrof och helt oacceptabelt.
När våra myndigheter känner sig maktlösa på grund av lagstiftning och dåliga resurser, som leder till att folket tappar förtroendet, när ni inte lyssnar på folket och dom tappar förtroendet för er, vem ska folket då vända sig till?
Det får inte vara okej att barn mördas och blir ännu en siffra i statistiken. Mina tankar går till alla familjer som drabbats.
Lyssna på det senaste avsnittet av Fighterpodden!
Kommentarer