Babak Ashti: Från flykting till marknadschef och stor galaarrangör

Det svenska vädret var kargt, bistert – precis som en novemberdag i Sverige på den här tiden kan vara.
– Jag var nio år, idag är jag 40, men jag minns allt från den resan. Allt. Det var en av de värsta tider i mitt liv och det var väldigt tufft. På den tiden fanns inte alla de samhällselement för att ta emot folk och integrera dem successivt in i samhället som idag. Vi flyttade till Åkersberga och efter några månader arbetade mina föräldrar och jag fick gå i en svensk skola.

Det var åter en svår tid för Babak. Han förstod inte språket och hade det svårt att hänga med i skolan. Han fick emellertid god hjälp av sin lärare Britta Ohrling som tog honom under sina vingar och fick honom sakta men säkert att förstå mer och mer av både svenska som språk och det svenska samhället.
– Britta är en fantastisk människa som jag fortfarande än i dag har kontakt med. Vi träffades förra sommaren. Hon hjälpte mig även när vi i familjen flyttade igen. Då kontaktade hon Gunnar Wiberg, som var en lärarkollega till henne, och han är en av de finaste människor jag någonsin har träffat.

Babak började kampsporta vid elva års ålder. Han började med karate, men tappade ganska kvickt motivationen där. Precis som en av sina morbröder, som också var framgångsrik idrottsman, började han med taekwondo. Efter ett tag gick han vidare till Stockholm Muaythai.
– Jag träffade Peter Zethraeus som öppnade mina ögon. Jag var lite strulig under den här perioden och Peter bankade väl lite vett i mig, skulle man kunna säga.

När Ashti sedan träffade Marcelo Yogi och tränade lite BJJ ändrades dock det mesta. Yogi hade med sig kampsportskläder ifrån Brasilien efter en resa.
– Jag tyckte kläderna var coola och det fanns ju ingenting sådant i Sverige på den här tiden, så jag tänkte att det kanske var något man kunde satsa på. 2005 åkte jag och några vänner tillsammans med Yogi till Rio och vi startade ett samarbete med ett företag där och började importera kläder.
– 2006 fick vi Joachim Hansen att ha våra kläder i Pride FC i Japan och det kändes häftigt.

En viktig del i att försöka marknadsföra kläderna blev att skapa ett event där de kunde marknadsföras. Det blev en gala, Superior Challenge.
– Vi tänkte att om vi tar den svenska MMA-eliten och matchar dem mot utländska fighters, då har vi ett bra event. Vi tyckte dessutom att en riktigt stor svensk MMA-gala saknades. Än idag har jag dock kvar kläder från Rio-resan i lager, de har inte gått åt ännu – men galorna har gått ganska bra. Eller bra, de är kvar åtminstone.

Till en början höll Superiorgalorna till på Fryshuset under Anders Carlbergs vingar.
– En underbar människa. Utan honom hade det varit mycket svårare att få till de första evenemangen. Han var en fin människa och stöttade oss på många sätt.

Inför galan 2009 blossade en debatt om MMA upp. Det blev granskningar i medierna i nästan en hel vecka och SVT:s Uppdrag granskning gjorde ett program, där kulmen kring granskningen blev kring Superiorgalan.
– Medierna var ute efter sporten och då blev det naturligt att de ville komma till vår gala. Jag måste säga att jag såg det som en möjlighet för oss att försöka få bort en del fördomar kring sporten, så vi öppnade upp oss för Uppdrag granskning – och programmet blev ju märkligt. Det var nästan en timmes reklamfilm för sporten, det hittade ju inget av intresse. Och efter den här granskningen var det som om det blev fritt fram att rapportera sakligt kring MMA i Sverige. Men det var inte bara vi, det var många som stöttade sporten i det läget. Det var skönt.

Superior växte så småningom ur Fryshuset och man kikade på galor i de största arenorna i Sverige. Det hela började med galor på Hovet. Och stjärnor knöts till galorna.
– Första galan på Hovet kom 6500 människor, det var en bra siffra för oss. Vi hade fighters som Joachim Hansen, David Bielkheden, Sami Aziz. Den andra galan i Hovet var det mest påkostade fightcardet i Europa då, och kanske än idag. Då hade vi Thales Leites, Jeremy Horn, Rich Clementi och Reza Madadi för att bara nämna några.

Efter Hovet-galorna gav sig Superior ut på landsturné – med blandade resultat. Malmögalan är en MMA-klassiker med fullsatt arena, medan galan i Scandinavium i Göteborg inte gick som förväntat. Det blev ytterligare några galor ute i landet till dess att Superior i höstas var tillbaka i Stockholm – och det var tydligt att stockholmarna gillade Superiors återkomst till huvudstaden.

Galan var fullsatt och stämningen var hög.
– Vi kände oss trygga med att komma tillbaka till Stockholm, det var lite dags för det och det blev en bra gala, tycker jag.

På lördag är det dags igen. Då kommer Superior till Eriksdalshallen igen. Babak lutar sig tillbaka i fåtöljen på caféet där intervjun är gjord.
– Det är kul att fortfarande hålla på efter alla år. Det är väl just det, att ha roligt, som gör att jag gör detta. Jag har en familj som är underbar och stöttande, annars hade det här aldrig fungerat. När vi nu sitter och pratar om det här, då blir jag påmind om den resa jag har gjort för att komma hit.

Babak blickar ut i tomma intet. Tystnaden som kommer vittnar om att starka känslor är i rörelse. Och inte undra på det.

Fakta om Babak Ashti
Ålder: 40
Familj: Fru och ett barn, ett andra på väg
Utbildning: ”Ingen högskola eller universitet”
Yrke: ”Marknadschef på en onlineresebyrå”
Största MMA-talangen: Meher Aziz, otrolig potential
Vad gör dig rädd: Att inte räcka till, och att familjen inte mår bra
När grät du senast: Ingen aning
Vilken last skulle du helst bli av med: För mycket arbete
Äter helst: Kött
MMA-inblandning om 20 år: Oj, ja, på något sätt ja – vet inte hur dock.
Mest stolt över: Att kunna ge fighters möjlighet till karriärer via en plattform som jag har byggt upp.
Semestrar helst: Bara det är varmt och nära havet och jag har med mig familjen, spelar det ingen roll.
Favoritfilm: Sagan om ringen
Fiktiv figur som du helst skulle vara: Wolverine
Om du får tio minuter ledigt, vad gör du då: Vilar.

Text via Budokampsport.se