Uppladdningsintervju: ”Jag lever ju min dröm”

Sabina Lääveri har tränat karate nästan halva sitt liv. Efter tretton år är hon nu vid 24 års ålder redo att ta sig an nästa utmaning, EM i Turkiet, 4-7- maj, kulmen på den mest intensiva träningsperioden någonsin. Som uttagen i Svenska Karateförbundets OS-satsning har hon senaste kvartalet satsat hundraprocentigt på karate, en tuff utmaning men som gett resultat. För mindre än en månad sedan kom första kvittot på genombrottet genom en bronsmedalj på den stenhårda Premier League tävlingen Dubai Open, i klassen -55 kg.

”Dubai Open var en helt fantastisk upplevelse! Vi har legat i hårdträning sedan februari så det känns väldigt kul att resultaten visat sig så snabbt, även om jag fortfarande inte riktigt förstått att jag faktiskt vann brons. Jag mötte extremt duktiga utövare, så när jag tog poäng blev jag så chockad och minns att jag under matchen tänkte ”O herregud, jag tog poäng!” och den känslan fortsatte genom hela turneringen. Jag hade ett bra flow. Nästan en euforisk känsla.”

Upplevelsen delade hon med träningskamraten Lisa Rasmusson, även hon är med inom ramen för  OS-satsningen.

”Det var fantastiskt kul att få dela upplevelsen i Dubai med Lisa Rasmusson som också tog brons i -68 kg. Vi har jobbat väldigt mycket tillsammans under dessa månader och har umgåtts väldigt tätt i många år under vår tid på Karategymnasiet och även efteråt när vi bodde grannar, så det var riktigt kul att få dela den upplevelsen med henne. Från att vi vaknade upp på söndagen när bronsmatcherna och finalerna skulle avgöras, så befann vi oss i vår egen bubbla när vi värmde upp bland alla världs- och europamästare som också skulle tävla. Vi var riktigt taggade och hade en otroligt bra energi tillsammans.”

Sabina och Lisa tränar nu båda i Stockholm på ett av förbundets tre OS-centra, under ledning av förbundets olympiske headcoach Ramon Malavé, enligt det program som planerats inför satsningen. De senaste tre månaderna har varit en intensiv uppstart.

”Programmet har passat mig otroligt bra faktiskt och jag känner att jag hela tiden utvecklas och det är kul. Vi har fokuserat mycket på detaljerna i grundteknikerna och det har varit väldigt mycket till min fördel eftersom min stora utmaning när vi började med den här satsningen var just min teknik. I januari när uttagningen till OS-truppen hölls så var jag väldigt osäker på ifall jag ens skulle bli uttagen. Det var verkligen ingen självklarhet, så jag är väldigt tacksam över att jag har fått denna chans.”

”En annan utmaning som jag har haft är sparringpassen då vi i gruppen går matcher mot varandra. Många av de passen har känts väldigt utmanande mentalt eftersom jag ofta har känt mig i underläge som minst och kortast i gruppen. Det är utmanande när jag gång på gång inte lyckas sätta mina tekniker för att ett hårt slag i ansiktet från motståndaren lyckats stoppa mig före. Men det gäller att hitta ingångar mot de som är fysiskt större och det jobbar vi mycket med just nu. Och efter framgången i Dubai och på NM så känns det skönt att få ett kvitto på att hårt arbete lönar sig till slut”.

”Jag har alltid haft extremt duktiga och kompetenta tränare genom hela min karriär, redan på Karategymnasiet, till min nuvarande klubbtränare Reza Mosheni på Shiai Karate Klubb. Det ligger många års hårt arbete bakom den person och utövare som jag är idag. Att jobba med en ny coach har varit givande och att få möjligheten att träna flera pass om dagen, regelbundet med uppföljning, med Ramon och övriga i truppen har varit avgörande för mig. Det är en väldigt god stämning i gruppen och jag är väldigt glad och tacksam över att de hjälper mig att få ut ännu mer av mig själv.”

Det blev också guld på Nordiska Mästerskapen, med 8 deltagande länder, bara en vecka efter Dubai. Hur känns det nu när framgångarna kommit så tätt och de förväntningar som nu kan tänkas finnas på dig?

”NM var också en rolig upplevelse. Jag har ju aldrig vunnit titeln som nordisk mästarinna förut, så det var kul även om jag inte hade några förväntningar på mig själv på den tävlingen. Allt klaffade i Dubai, men efter den urladdningen så var det absolut ingen garanti att det skulle göra det igen på NM, mindre än en vecka senare. Det var bara att ladda om. Ramon sa det till mig att ”folk kommer att ha förväntningar på dig nu, men bara strunta i det”. Jag antar att jag gjorde som han sa. En befriande känsla som jag faktiskt inte alltid har haft. Jag har insett att det kräver en viss mognad som kommer från erfarenheter som man får utav stora internationella tävlingar, men också ett hårt pannben och jävlar anamma. Jag har haft motgångar och svackor i karriären då jag har ifrågasatt mig själv om jag verkligen kommer att bli bättre på karate än vad jag har varit. Elitidrott är en emotionell berg- och dalbana och satsningen har aldrig varit enkel.”

“Jag minns exempelvis min första Premier League-tävling med landslaget i Istanbul för tre år sedan då jag förlorade min första match med 8-0 på teknisk knock out. Medaljplats på en sådan stor tävling kändes totalt omöjlig. Men min känsla av att fortsätta kämpa och resa sig igen har alltid varit starkare än att lägga av med karaten och det är den inställningen som också har präglat mig till den jag är idag. Det är lätt att sluta och lägga handskarna på hyllan, men vem har någonsin sagt att karate är en enkel sport?”

”Nu inför EM så känns det bara kul faktiskt. Det är det mantrat som hjälpt mig under de två senaste tävlingarna – att ”det här är kul”, en uppmaning till mig själv om att det faktiskt är här, i själva utmaningen i fighten som jag vill vara – och det är ju kul! Under påsken så har jag fått vila upp mig lite och nu är uppladdningen igång. Den fysiska och tekniska formen känns bra. Vi jobbar mycket med detaljer nu och att kunna utvinna power i rätt ögonblick. Den mentala formen känns också bra. Jag vill behålla ”lugnet i stormen”, våga utmana motståndaren och framför allt ha kul. Det är de viktigaste erfarenheterna som jag tar med mig in på mattan inför EM.”

 Har du konkret märkt av medaljens baksida i form av ökad press än?

”Ja, förutom de allmänna förhoppningarna så har jag ju ordagrant fått kommentarer som ”nu har vi väldigt höga förväntningar på dig inför EM” av personer. Än så länge så har det inte påverkat mig och jag tror att det beror på det starka samarbetet i gruppen och den goda stämningen. Jag är fullt medveten om att min satsning kommer att variera i toppar och dalar, men känslan jag har nu är att jag vet vad jag är duktig på och jag litar på det. Jag litar på min coach och jag litar på mitt lag. Jag ska in och kriga och ha kul, sen får vi se hur långt det räcker. Detta är bara starten som sagt!”

Som de flesta andra elitidrottare måste Sabina bolla rejält med sin vardag för att få det att gå ihop. Långa dagar av servicejobb som kundtjänstagent i kombination med träning och dessutom en pojkvän på andra sidan Östersjön är i sig en stor utmaning.

”Att få ihop livet under denna satsning är ett pussel som kräver mycket planering. Jag har väldigt stöttande och förstående arbetsgivare som också gjort denna satsning möjlig för mig och därför har jag kunnat gå ner i arbetstid för att få ihop träningen. Min dag startar runt kl 05:00 på morgonen och jag kommer hem runt kl 22:00 på kvällen och däremellan är det jobb, träning och matlådor som gäller. Fritid däremellan existerar inte för tillfället, men jag trivs väldigt bra med min tillvaro just nu ändå. Jag lever ju min dröm.”

”När jag får tillfälle så åker jag till Finland och hälsar på min pojkvän och hans familj och när vi har lediga söndagar så brukar gänget i OS-truppen komma hem till mig och äta mat. Ibland träffar jag mina gamla RIG-tränare och fikar. Sådana tillfällen är guld värda.”

Om du fick dela med dig av några kloka ord till andra som vill elitsatsa – vad skulle det vara?

”Jag vill absolut rekommendera RIG Karategymnasiet till unga som vill elitsatsa. När jag började på RIG år 2009 så hade jag gult bälte i karate och egentligen inte alls någon vetskap om vad en elitsatsning faktiskt innebar. Det var tufft både fysiskt, psykiskt och tekniskt för mig och jag minns att jag hade många samtal med RIG-tränare Omar Ahmedin om jag verkligen ville fullfölja satsningen eller inte. Men med mycket beslutsamhet, stöd och jävlar anamma så hittade jag min väg och det är den absolut bästa resan jag har gjort som ungdom. Jag hade inte alls varit den personen eller karateutövaren jag är idag om det inte vore för RIG. Det var där resan startade för mig.”

Tack Sabina och lycka till på EM!

Skribent: Sarah Wennerström • Foto: Christer Hagman

Lyssna på det senaste avsnittet av Fighterpodden!