Krönika: Variation och precision

När du vill för mycket och har för bråttom hinner inte hjärnan med, anspänningen i musklerna ökar och då även i de muskler som motverkar en rörelse (antagonister). De rena teknikerna från träningen blir långsammare och ofta inte så exakta som de flesta önskar. När du försöker slå olika typer av slag eller få iväg svårare sparkar så blir det inte heller riktigt som du vill. Det kan ofta bli så att de raka slagen inte blir så raka och de tänkta krokarna inte blir fullt så krokiga… det blir mest en sving eller något mitt i mellan av både de ena och det andra.

Jo sen är det visserligen så att vissa skolor inte har så stor variation i tekniken, jag tänker på ett antal Muay Thai, och Kickboxningsgym jag passerat igenom under mina år som tränare. Träningen bestod på många ställen av ett, möjligen två slag i taget och variationen i tekniken mellan raka slag och krokar var minimal… i vissa fall fanns inga krokar eller uppercuts alls på repertoaren vad man kunde se. Jag kan erkänna att jag sett det även i modern tid. Att träna på variationen i tekniken är givetvis en förutsättning för att det skall bli någon variation under match. Gör du inte det redan idag, är det tips att börja med det.

Hur hänger variation och precision ihop då? Jo variationen i slag och spark, knän och nedtagningar, mattarbete och fasthållningar ökar ju antalet möjligheter att komma åt motståndaren. Förutsatt att de utförs med precision.

Jo jag har viss kunskap om hur man utför kast, nedtagningar, mattarbete och fasthållningar också efter 4–5-års judo- och jujutsuträning, även om det var decennier sen sist… Men låt mig förenkla resonemanget ändå.

Exempelvis, om du bara slår raka slag gör du det lättare för motståndaren att skydda sig och svårare för dig att träffa mycket annat än den andras gard. Slår du bara ett eller två slag åt gången, ungefär samma sak, det blir lättare att skydda sig och svårare att få in en ren träff. Slår du däremot olika typer av slag, eller sparkar olika typer av sparkar, blir det svårare att skydda sig och du kan lyckas arbeta dig fram mot att få in en renare träff. Men det förutsätter att du kommit så långt i din utveckling att du faktiskt har en ren teknik i dina slag eller sparkar. Att de raka slagen är raka och krokarna ’krokiga nog’ och att du kan variera dessa och sikta inte bara på motståndaren och hoppas träffa någonstans. Vilket givetvis är det stadie man ofta befinner sig i under ett antal matcher på lägre tävlingsnivå. Därav de olika fighting klasserna, diplom boxning etc. Utan du har kommit så långt att du faktiskt ser den där lilla luckan mellan den andras armar, att vänsterhanden ligger lite för lågt eller för långt fram och lämnar en lucka för en krok… men du tar dig till den träffen exempelvis via en jabb, ett slag i magen, för att sen låta kroken hitta in över eller bakom den andras gard.

Självklart tänker du kanske… men om du tittar noga så kommer du se att en fighter måste ha kommit långt på sin utvecklingsresa för att inte bara slå mot motståndaren i någon slags ’generell’ riktning och oftast träffa på garden. Jo visst träffar många någon gång hyfsat rent, vad jag är ute efter är fighters som mer frekvent sätter attacken där dom tänkt sig. Titta gärna på en av boxningens stora, Sugar Ray Leonard, MMA:s George St. Pierre eller Thaiboxningens Hall of Fame fighter Martin Holm.

Utdrag ur boken ”VM-resan” med intervjuer av Martin Holm, material som inte tidigare publicerats (under redigering med förhoppningar om utgivning 2018):

Under slutet på 90-talet intervjuade jag Martin Holm han resonerade bland annat om självkontroll – om att kontrollera sig själv. Att kunna behålla kylan i alla lägen under träning och tävling handlar om att ta eller behålla kontrollen över sina tankar och känslor. Observera att det kan ske på väldigt olika sätt. Martin menade:  ”Att styra och ha viss kontroll över sina tankar så att man inte tänker negativt… att undvika t.ex. att tänka, oj vad ont det kommer att göra, vad trött jag är, eller vad hårt han slår eller att tänka på att man blir knockad. Den kontrollen är viktig. Man får heller inte bli galen eller arg, då har man förlorat. Fast det har jag aldrig haft problem med, jag blir inte vansinnig för att jag har blivit träffad. Blir man förbannad då glömmer man all teknik och då är det lätt att man blir knockad. Det är mycket man behöver ha kontroll över när man går match…”. Något som kräver en hel del av idrottare oavsett idrott.

Martin utvecklade sina tankar om självkontroll vidare under intervjun: ”Jag kan ju aldrig kontrollera motståndaren, jag kan ju bara kontrollera mig själv, och då kan jag i bästa fall få kontroll över motståndaren genom min teknik och taktik. Det har med inställning att göra, jag ser inte motståndaren som någon fiende. Det är som en figur, inte en person, så jag kan aldrig bli arg och noterar jag smärta, ja då måste jag blockera bättre nästa gång, jag tänker inte nu djävlar ska han få…”. En attityd och inställning som gjorde det lättare för Martin att behålla sin kontroll eller kyla även när det hettade till.

Precisionen och variationen i mellan olika slag, knän och sparkar i attacker och kontringar var Martins signum under hans tidigare karriär då han erövrade en mängd titlar under 1990-talet. Självkontrollen, att inte låta tankar som ’jag måste vinna’ ta överhanden, att kunna behålla ett fokus på teknik, taktik och tajming motverkar övertändning och skapar förutsättningar för ökad precision och variation.

I nästa krönika: Tajming går inte att träna… eller?!

Po Lindvall, professionell coach inom idrott och näringsliv.