Tyvärr är det inget nytt att det är lite si-och-så med jämställdheten inom idrott. De flesta hävdar att de på just deras klubb har ”torrt på fötterna”, men hur ligger det egentligen till med den saken? Till och med UFC:s president Dana White har gjort en helomvändning när det kommer till kvinnor som tävlar i kampsport. Frågan är vad oddset skulle vara på att vi närmar oss den jämställdhet inom kampsporten, såväl som inom idrott överlag, som vi önskar?
Faktum är att kampsporten generellt ”slagit” många slag för jämställdhet och det råder ingen tvekan om att kampsporten ligger i framkant gentemot många andra idrotter. Framförallt kan vi se att det på ungdomsnivå blivit allt fler tjejer som utövar kampsport. Faktum är att kampsport är näst bäst i klassen med 35 procent tjejer, endast övertrumfad av basket, där det faktisk är fler tjejer (53 procent) än killar. För att anses som jämställd ska dock könsfördelningen ligga inom ramen 40 – 60 procent.
Generellt sett är just jämställdhet och jämlikhet viktiga mål för Riksidrottsförbundet (RF) såväl som för de drygt 70 specialistförbunden (där flera kampsportsförbund innefattas) som ingår i paraplyorganisationen. Låt oss hoppas att kampsporten fortsätter att bli stärkt med hjälp av RF:s främjande visioner för jämställdhet.
Idrott för alla
För RF är idrotten till för alla, oavsett ålder, kön, könsidentitet, sexuell läggning eller för den delen social, etnisk och kulturell bakgrund såväl som funktionsnedsättning. Till synes självklara mål för ett demokratiskt sinnat förbund med ambitioner för folkhälsa och idrott för alla, men inte alltid så enkla att uppfylla, vilket inte minst forskningsprojektet Ung livsstil kunde peka på.
Ung livsstil undersökte under perioden 1989 – 2015 hur det egentligen låg till med jämlikhet och jämställhet i svensk idrott. Totalt sett tillfrågades 40 000 barn och ungdomar verksamma i sporter inom Riksidrottsförbundet och man nådde en svarsfrekvens på 80 procent.
Framtiden är kanske ljusare vad gäller jämlikhet för kampsportare när man ser till antalet utövare, men det finns fortfarande oändligt många fler utmaningar kvar för att vi ska närma oss en bättre jämställdhet. Ett annat problem är det enkla faktum att det inte finns särskilt många utvärderingar – om ens någon – som studerar i vilken utsträckning idrottsrörelsen når målen avseende jämlikhet och jämställdhet. Det krävs både initiativ och resurser för detta.
Klavertramp
Kampsporten ser ut att bli en av de idrotter som banar väg för ökad jämlikhet och jämställdhet. En fördel anses vara att kampsporterna inte sitter fast i gamla strukturer och traditioner. Detta är dock en sanning med modifikation eftersom det går att argumentera för att kampsport funnits länge med flera rent historiska stilar. Flera av dessa stilar kan vara hierarkiska och i vissa fall patriarkala. Det växer dock fram nya förgreningar inom, där man börjar från en annan plattform med en i grunden betydligt mer jämställd inställning i jämförelse med de kampsporter med de allra djupaste historiska förgreningarna.
Ring-girls är en gammal – och för många – ofattbar tradition som stammar från proffsboxningen och som inte existerar i amatörboxning. Idag ses det som ett tydligt uttryck för sexism – inte minst för utövare inom kampsporten. Vissa går så långt som att mena att det lägger en oseriös skugga över en sport på frammarsch. Särskilt om man ser till kampsport i stort, där det finns många kvinnliga deltagare, som dessutom går i bräschen för att någon gång i framtiden nå jämställdhet inom sporten. En förhållandevis ny sport såsom MMA, som tack vare mediaexponeringen har alla chanser att vinna ännu större popularitet, men då måste man arbeta för att bana en mycket bättre väg för jämställdhet. För trots denna fräschör som råder runt den växande sporten så ska man inte glömma bort att sådant som ring-girls, liksom allting annat som har med MMA att göra, bestäms av ägarna. Sveriges största MMA-gala Superior Challenge har dock inga ring-girls och det finns ju givetvis en anledning till det.
Förebilderna
Gamla traditioner går att rätta till med tiden och det går att få in fler kvinnliga ledare inom kampsporten (liksom inom all idrott förstås). Det gäller på alla plan, men kanske framförallt på de högsta nivåerna som förbundskaptensbefattningar och liknande uppdrag. Detta skulle inte minst skicka starka signaler ut till den breda verksamheten och skapa eftersträvansvärda förebilder. Jämställdhet nås ju inte enbart med hjälp av hur stor andel av könen som utövar sporten utan handlar om mycket mer. Det sträcker sig från hur man hanterar barn, ungdom och inte minst elit.
Det är svårt att sia om den närmaste framtiden och hur snabbt utvecklingen kommer att gå. Inte ens spelbolagen som erbjuder betting på fighting skulle kunna ge några trovärdiga odds. Eller? Kommer vi att få fler jämställda sporter inom tre, fem, tio eller tjugo år? Ingen lär ha svaret. Men just nu kan vi i vart fall konstatera små steg mot en mer jämställd idrott. Och om basketen (avseende antal tjejer som spelar) nu ligger i ledningen så är och har kampsporten en plats i täten som förpliktigar att föra idrotten in i en ny – och bättre – tid.
Lyssna på det senaste avsnittet av Fighterpodden!
Kommentarer