Kärlek och Respekt: En krönika om Reza Madadi

Reza Madadi gick i dagarna ut med att han lägger handskarna på hyllan. En spännande karriär som fighter är över men som profil inom kampsport är Reza ännu ung.

Jag skriver inte krönikor och artiklar numera på grund av tidsbrist, men då och då kan jag inte hålla igen och det här är ett sådant tillfälle. Jag har helt enkelt inte helt lagt ”pennan på hyllan” så att säga och jag poddar fortfarande om kampsport i Fighterpodden och kommenterar galor med jämna mellanrum. Men nog om mig.

Det är inte att man blir lite nostalgisk. Reza har betytt massor för svensk MMA, kampsport och oavsett vad folk tyckt om honom så har han förblivit aktuell och även en riktigt intressant människa och fighter.

Reza Madadi föddes i Iran 1978 och kom till Sverige som barn. Han fann här brottningen som 15-åring och blev svensk mästare 2002 och 2003. Han var lite av en karaktär inom brottningen men det var inom MMA han verkligen skulle blomma ut.

På Hilti fostrades Reza till MMA-fighter och grappler. Med grunden i brottningen och med träningskompisar som David Bielkheden och kunde Reza succesivt slipa på sin råa talang. Med kunskap av pionjärer som Rikard Andersson hade Hilti blivit en klubb att räkna med.

Reza var vild och hade, som alltid, mycket energi. Somliga anser idag att han kanske började gå matcher lite för tidigt men det fanns inte det som finns idag med organiserad amatör-MMA. I Turku, Finland gick Reza Madadi sin första proffsmatch i september 2006. Reza förlorade matchen på domslut och ville snabbt tillbaka igen med matchandet.

Reza gick sen två matcher på två månader i december2006 och januari 2007 där han avslutade båda sina motståndare. Reza fortsatte vinna i England, Holland och Stockholm till dess han sprang på Peter Irving i juli 2008 där Reza förlorade Peter gick upp ännu mer i rankingen och låg i den absoluta toppen i Europa. Reza hade ännu inte förfinat sin stil riktigt.

Superior Challenge hade haft sin första gala i maj 2008 där Reza visat vart skåpet skulle stå, men efter förlusten mot Irving blev det ett litet break för Reza på 6 månader. Reza hade innan det fightats med 2–3 månaders mellanrum ett tag. Rezas träningskompis David Bielkheden debuterade i UFC.

Året var 2009 och Rezas personlighet började verkligen ge sig till känna. Han hade alltid varit som han är men succesivt i Superior Challenge blev folk varse det. Vlog:ar med Reza och intervjuer med honom uppskattades något enormt och det här var också tiden då de svenska MMA-sajterna på allvar började få besökare. Begrepp som ”Kärlek och respekt” och mycket annat myntades av Reza som alltid såg till att vara proffsig när det kom till sponsorer, fans och liknande. Han var ”Maddog” men charmen kunde ingen ta miste på.

Reza slog talangen Oriol Gaset på submission i Casablanca. Oriol hade i sina 3 matcher innan Reza slagit avslutat 2 imponerande. Reza skulle visa sig svår att avsluta och faktum är att han aldrig avslutades i hela karriären. Vinsten över Oriol visade att Reza utvecklats och det kunde alla se.

På Superior Challenge 3 vann Reza på submission efter bara en minut i första ronden och nu började det onekligen snackas mycket om Reza.

Reza var ett fenomen, en karaktär i en scen som verkligen behövde sådana. Vi vet idag att personligheterna är många inom MMA, men på den här tiden vara inte direkt fighters speciellt mediavana. Reza var något annat och han såg alla och var alltid närvarande.

Helikopterrånet ägde rum i september 2009 och polisen visade en mycket kort tid ett intresse för Reza som dock aldrig blev misstänkt. Drevet från viss media var ändå stort. Vi får inte glömma att MMA var nytt i Sverige, men det är en egen story. Reza kontrade med att ha med magdansöser och helikopterljud när han gick in till buren. Uppdrag granskning släppte sen kort efter ett program om MMA där de intervjuade Reza och deras utgångspunkt var att MMA var en tveksam sport som får statligt stöd. Programmet blev dock ensidigt då det inte fanns någon skit om sporten och dess organisation. Faktum är att programmet snarare tvärtom var bra för MMA. Reza var i mitten av det hela, som så ofta.

Reza Madadi hade mött sin tilltänkta motståndares gamla tränare på Superior Challenge 4 då den riktiga motståndaren drog sig ur samma dag som fighten. Många såg rädslan för Reza vid invägningen och blev mindre förvånade. Reza var show, en avslutare och på hemmaplan.

I maj 2010 var Reza tillbaka på Superior Challenge 5 och fick där möta TUF-fightern och karaktären Junie Browning som stökade runt i TUF-huset likt en galning. Junie gick också 1–1 i UFC och många ansåg att det här ändå skulle kunna bli en jämn fight, men Reza var betydligt bättre och drog ut Junie i början av rond 2.

Senare under året så fightades Reza återigen på Superior Challenge, vid det här laget var Reza en kändis i kampsportskretsar och drog massor med publik. Han mötte den tidigare WEC-fightern Carlo Prater som hade ett record på 21-4-1 och som slagit Pat Healy och Carlos Condit men även Melvin Guillard, Spencer Fisher med flera. Inget snack om att det här var Rezas klart svåraste fight i karriären. Matchen slutade med att Reza vann på domslut. Reza fortsatte sin nu imponerande karriär och det gjorde också Prater som efter fyra raka vinster kom in i UFC 2012 där han direkt vann över Erick Silva, men sen förlorade två matcher på domslut.

I april 2011 var det dags för Reza att kliva upp ännu ett steg och möta Rich Clementi på Superior Challenge 7, en match om lättviktsbältet. Rich Clementi hade fightats i hela världen, varit i UFC två vändor och kom in med ett record på 41-18-1 vilket måste anses vara rätt så rejält erfaren. Dessutom finns det matcher som Rich gått som inte hamnat på hans record, han har gått matcher där fyra fighters är inne i ringen samtidigt (2–2) och liknande. Reza vann den mycket jämna matchen. Clementi var arg och lämnade faktiskt in en protest som noga avhandlades men förkastades av experter.

Vinsten mot Clementi och Rezas stjärnstatus gjorde honom till en självklarhet när UFC kom till Sverige. Jag minns hur vissa av oss initierade i sporten fick komma med listor på fighters vi ansågs vara bra namn att bli signade. UFC tog noga del av dom och jag skulle gissa på att Reza låg högst upp hos de flesta av oss som tillfrågades.

Reza gjorde sin UFC-debut i Globen den 14 april efter att inte gått en match på ett år. Är det något man kan säga om Reza så är det att hans kontakt med sina fans är närmast enorm. Faktum är att när Reza går match på hemmaplan så är det oftast mer livat än övriga fighter. Reza kom in i UFC med stort självförtroende och vann över Yoislandy Izquierdo via submission i rond 2.

Reza gick sin andra match för året (2012) mot Cristiano Marcello i Brasilien. Reza hade blivit utmanad av Cristiano efter vinsten mot Rich Clementi på Superior Challenge men nu tillhörde de båda UFC. Matchen mot Cristiano var jämn och Reza hade med största sannolikhet vunnit en rond och troligen förlorat en inför tredje. Det verkade som att han spelade det säkert och trodde att det varit vinst i rond 1 och 2 men det var i alla fall en rond som var jämn så det var ett misstag. Reza förlorade tredje ronden och matchen på delat domslut. Det var ett tufft domslut, men Reza laddade inför ny match.

2013 kom så äntligen den första heltäckande boken om MMA som undertecknad skrev åren innan dess. Reza Madadi prydde omslaget med stolthet.

Livet rullade på för Reza som fick filmjobb, var något av en kändis och inför att UFC skulle komma tillbaka igen till Sverige skulle han möta den högre rankade fightern Michael Johnson. Efter den matchen skulle allting förändras för Reza och även för Michael Johnson. Michael vann efter Reza-matchen fyra i rad och klättrade på rankingen. Reza Madadi skulle inte gå match på 2,5 år på grund av något som inte hade med fightingen att göra. Men matchen då? Jo den var episk. Kanske en av de mer böljande och mest spännande på år och dar!

Inför matchen mot Michael Johnson gjordes en dokumentär om Reza, det skulle komma att göras flera och många var riktigt bra. En dokumentär gick till och med på bio. Men inför Michael Johnson gjordes den enligt mig snyggaste dokumentären om Reza. I filmen, som jag hade ynnesten att vara med i som expert så målades det upp ett vackert porträtt verkligen. Reza själv var väldigt nöjd, bortsett från då jag berättade om hans förkylning vilket han tänkte skulle vara som att han kommer med ursäkter. Det blåste snabbt över, men sådan är han Reza. Han vill inte komma med ursäkter, han behöver inte gå ut med alla sina bedrifter och svagheter. Det var inte han som ringde media när han räddade en person från att drunkna, eller alla de gånger han hjälpt behövande. Jag har sett det många gånger. Reza är alltid den som är framme först om någon skulle ramla eller råka illa ut på stan (något jag faktiskt sett hända två gånger). Jag vet att Reza inte alltid varit en duvunge i sitt liv men ingen kan ta ifrån honom att han gjort väldigt mycket bra!

Angående dokumentären som gjordes så slog den rekord på Expressen och det var en enorm succé verkligen, men rätt vad det var så kom dråpslaget (efter hela serien visats) att UFC drog in dokumentären då de inte gett tillåtelse för Expressen att visa den utan Anagram som var distributören. Det kan tyckas som en lite detalj men det gick inte att förhandla sig ifrån och jag (som inte stod som avsändare för dokumentären) gick in och medla men det gick inte. UFC (på den tiden Zuffa) har ett ganska så mäktigt gäng jurister på sin sida. Nåväl.

Rezas match mot Michael Johnson var otrolig och slutade med vinst på en D´arce chocke i rond 3. Rezas glädje var enorm och han hoppade ut ur buren och i famnen på en rätt förvånad kille i publiken! Sådan är han Reza.

Efter sin frånvaro (som jag inte tänker orda om då jag tycker det är en parentes jag bestämt mig för att aldrig skriva om) kom Reza tillbaka och gick match igen i oktober 2015. Nu mötte han Norman Parke i Dublin och det var en ringrostig Reza som inte kom med några ursäkter utan kämpade på men förlorade på domslut.

6 månader senare var Reza tillbaka och många undrade om han fortfarande ”hade det”? Är det något som är säkert så är det att Reza alltid kommer ”ha det” oavsett ålder och form. Han slog Yan Cabral på TKO i Rotterdam.

Jag vet inte om det var skador eller annat som fick Reza att vara borta ett år från fightingen men så blev det och det var tydligt att åren hade gått. Reza var fortfarande vass och grym, men han hade matchat för lite. Han mötte Joe Duffy och förlorade ett krig på domslut. Reza gick sen match två månader senare i Stockholm där han avslutade sin karriär med en förlust mot Joaquim Silva på delat domslut.

Det var länge snack om att Reza skulle gå matcher i olika organisationer men av olika anledningar blev det inte fler. Nu, såhär två år efter sista matchen, har Reza avslutat sin karriär officiellt som fighter.

Coacherna

Coacherna runt Reza har alltid varit viktiga och är troligen en stor del också till hans framgång. Selman ”Putte” Berisha, Andreas Michael, David Bielkheden, Boris Kuzmic, Alan Finfou och coacherna från Hilti, Allstars etc. har alla betytt mycket men det finns förstås fler! Joakim Karlsson bör givetvis nämnas men listan kan göras längre.

Reza har alltid varit en fighter som lyssnar på sin hörna och när han själv är coach så är han helt fantastiskt närvarande och kommer med tydliga och bra vägledning. Med tanke på Rezas erfarenhet och hans tidigare coachers erfarenhet kommer Reza bli en fantastisk coach och tränare nu tror jag.

Reza Madadi – människan

Den gärning Reza gjort och det intryck han gjort har att göra med att han är en spännande människa. Han är rolig, omtänksam, vågad och har ett hjärta av diamant. Säga vad man vill om Reza, men jag tror till och med hans haters inser att han gjort ett intryck. Han har varit stor del faktiskt till att MMA blivit så stort som det blivit i Sverige.

Ja vill tacka Reza för hans karriär och alla minnen jag har haft med honom. Nu kommer jag se fram emot att se Reza bli en ännu bättre coach och tränare.

Det finns många som tagit efter Rezas stil men faktum är att det bara finns en Reza ”Maddog” Madadi.

Kärlek och Respekt, som Reza alltid säger.

• Reza Madadi – 14-6 i record
• 7 matcher i UFC – 2012 till 2017
• Submission of the Night I UFC – I matchen mot Michael Johnson
• 6 matcher i Superior Challenge – 2008 till 2011
• Mästare i Superior Challenge – Lättvikt
• Mästare i X-Fight FC – Weltervikt
• Brons i Submission Wrestling SM – 2010
• Svensk mästare I brottning, fristil – Weltervikt 2002 och 2003
• Folkets pris på Kampsportsgalan – 2011, 2012, 2013, 2014,
• Nominerad till Årets Mästare på Kampsportsgalan – 2012
• Nordic MMA Awards – Comeback Fighter of the Year 2016
• Karriärens matcher var mellan 2006 till 2017 (11 år)

Lyssna på det senaste avsnittet av Fighterpodden!