En stor fighter har gått ur tiden, Thomas Rasmussen har lämnat oss vid en allt för tidig ålder.

Krister Bergenhall, Thomas tränare och Svensk Thaiboxnings nestor, skriver mycket fint om den kärlek som sprids på nätet efter Thomas allt för tidiga bortgång:

”Thomas Rasmussen har som bekant gått bort. Han började träna med mig som 16 åring. Jag har haft några till som haft liknande talang som Thomas men ingen kunde matcha honom när det gällde intresse och träningsvilja. Så många timmar vi tränat tillsammans. Det gjorde honom till europamästare och hade han kommit lite senare i tiden skulle han hunnit få än mer framgång. Trots sina framgångar var han lite underskattad. Som tränare höll han världsklass. Det är inte bara mina ord utan många har vittnat om det. Som människa hade han som vi alla sina fel och brister Men han var en fin och bra människa med många goda egenskaper. Alla som reagerat på hans bortgång visar på hans kvalitet även som människa. Att vara älskad är det största man kan uppnå och det var Thomas.”

IFMA skriver:

“It is with great sadness that IFMA found out about the passing of Thomas Rasmussen.

Thomas was the founder of Stockholm Muaythai Academy and the first Swedish muaythai star. He was a true leader in our sport holding the title of the European Champion.

IFMA’s thoughts are now with the entire Swedish muaythai community and Thomas’s achievement will live in victories of new generations of Swedish athletes.”

Thomas intresse, teknik och träningsvilja hade han även förmågan att överföra till sina adepter, jag tänker speciellt på en lysande tekniker. Vilket Jörgen Kruth och jag uppmärksammade redan under Thaiboxnings VM i Jönköping 2016, då denna glänsande tekniker tilldelades utmärkelsen Martin Holms Minne. Våra intryck från VM förstärktes än mer på Thaiboxnings SM året efter då Constantino ”Costas” Muteba-Mbumba vann SM titeln i en helt överlägsen stil. Costas egen runa till Thomas Rasmussen på FB visar vad Thomas betytt för honom och hur det goda hjärta som bankade inom Thomas kunde ta sig uttryck:

”Hur konstigt det än låter trodde jag att du alltid skulle finnas med, jag minns att vi brukade skämta om att du kommer bli en ”sån” som aldrig kommer dö. Jag kan fortfarande inte riktigt ta in att du är borta för alltid. Du och jag har alltid haft våra tjafs o bråk, men på något sätt alltid hittat tillbaks. En period var vi nästan samma person, det gick inte att nämna mitt namn utan att nämna din. Vi har många minnen ihop både bra och dåliga, men ett av minnena som ligger mig varmast om hjärtat är den från min i Estland 2015, i ringen efter att vi vunnit kramar du mig och kastar upp mig i luften som du ibland brukar göra.. och säger i mitt öra ”Jag älskar dig” Det var första gången en vuxen man sa det till mig! Tack för ALLT! Vila i frid min mentor, fader coach och vän! Du kommer alltid finnas i mitt hjärta, jag älskar dig!❤️💯”

Inför Rumble of the Kings 2006 intervjuades Thomas och hans svar på en av frågorna visar på också på hans goda hjärta kunde ta sig uttryck:

”Vilka är dina förebilder? – De som deltar i Paralympics. Jag tittade på dem nu i vintras och jag har aldrig sett någon som idrottat med så mycket själ och hjärta. De människorna beundrar jag verkligen.”

Idrotten förenar brukar det sägas, inom kampsporterna är det ett faktum. Det spelar ingen roll om du kommer från en annan klubb, ett annat land, du uppskattas för det du gör eller gjort och den människa du är. Det vittnar alla fina och kärleksfullt inlägg riktade till Thomas på sociala medier om.

Jörgen Kruth skriver “Love you Brother 💔”! De få orden säger så oändligt mycket. Till texten har Jörgen lagt en bild på Thomas och sig själv, utpumpade efter ett av många sparringpass. Thomas ställde alltid upp och sparrade med både Jörgen och Martin Holm inför stora uppgifter. För bara några dagar sedan lade Thomas upp en bild på sig själv, med Jörgen, Martin och en reporter. Det kan bara tolkas som han också minns och såg tillbaka på deras träningspass med glädje och stolthet.

Thomas och Martin, jag hoppas ni möts i en skön sparring igen, nu på andra sidan… ❤️

Ivan Sundström, tränare på Slagskeppet, skriver även han med kärlek i sin avskedstext till Thomas:

”Idag blev Thaiboxningssverige en förebild och en stor idrottsman och idrottsledare fattigare.

När jag var aktiv var mitt mål att bli så pass bra att jag kunde matcha mot dig, men när vi tränade ihop insåg jag hur långt jag hade kvar. De flesta mästare hade fnyst åt en sådan som mig, men istället peppade du mig, gav mig tips, rekommenderade bra camper i Thailand. Mycket stort! Inkluderande!

Jag minns alla samtal vi haft genom åren i samband med matcher och mästerskap. Vi hade gemensam allergi mot krångel, som en otidsenlig politikerkår prackade på oss. Vår gemensamma kärlek till sporten thaiboxning och att få dela våra adepters hjärnspöken, att se dem övervinna dem och prestera i match när vi coachar är en större glädje än att lyckas själv.

Slagskeppet arrangerade galan där du tog din Europatitel och jag njöt av matchen den stund den varade innan motståndaren fick åka och gipsa underarmarna.

Det kommer vara tomt länge efter dig och du kommer alltid att fattas oss vid varje tillfälle det är matcher på gång.

Vila i frid min vän och min tankar går till din familj, vänner och alla fina kollegor på Stockholm Muay Thai och alla dem du fostrat där genom åren.

Sov gott Thomas Rasmussen vi ses på andra sidan.❤️❤️❤️”

Mattias Lorenzi, en gammal ringräv och god vän till Thomas, skriver från andra sidan jorden:

”I guess I should also say something but can’t find the right words. I started working out/sparring with Thomas at AIF 1992. We became friends. Thomas introduces me to Kiatsongrit Gym in Bangkok in 1994. We have been close training partners and friends since then. 

I was happy he called me this Monday after I sent this photo to him and Fredrik. He was energetic and creative as always over the phone.

My thought and prayers goes to his family in difficult time. Also all fighters back home. I’m with you in mind and spirit.”

***

Jag skulle kunna fylla sida efter sida med kärleksfulla hälsningar som delats på sociala medier de senaste dygnen. Från träningskamrater på klubben, fighters Thomas mött i ringen, vänner från när och fjärran. Alla fyllda med kärlek, saknad och minne av en välvillig själ som tog sig tid och ville hjälpa… med träning och goda råd.

I en återblick över Thaiboxningens 25 första år i Sverige i Fightermag skriven av undertecknad står det:

”Inom den svenska Thaiboxningen ägde Järfällaklubben i stort scenen under de första åren, framförallt med en överlägsenhet i ’nackbrottningen’ genom ett nära på patenterat nackgrepp och stenhårda knätekniker. Det främsta namnet från Järfällaklubben är givetvis Thomas Rasmussen, som tog hem SM ett flertal gånger och även knep den professionella EM-titeln mot en holländare under publikens jubel i Solnahallen 1993.”

För mig och oss på Slagskeppet original betydde Thomas mycket mer än vi förstod då. Genom sin framgång och sina styrkor visade han vägen och gav oss motivation att försöka komma ikapp,  i nackbrottningen, men även inom slag och sparktekniken. För det kommer jag vara evigt tacksam.

Att Thomas teknik omfattade mycket mer än nackbrottningen hade jag inte erkänt på åttio- eller nittiotalen, men efter att ha titta igenom en del gamla matcher härom året, kunde jag nu med mer neutral blick konstatera att Thomas teknik höll en hög klass inom betydligt mer än Järfällaklubbens trademark, nackbrottningen.

Under Thaifestivalen i Thaitemplet i Haninge härom året hade jag nöjet att ha ett förtroligt samtal med Thomas. Vi pratade om forntid och nutid och jag fick chansen att berömma honom för hans teknik och förmåga att förmedla denna. Men det som stannar kvar starkast hos mig från det samtalet är Thomas eget konstaterande: ”Jag har tyvärr gjort en del felaktiga val i livet…”. 

Vi vet alla att Thomas brottades med olika utmaningar utanför ’ringen’, men i alla möten jag haft med honom har jag alltid sett hans generositet, omtänksamhet och att det fanns ett gott hjärta som bankade innanför bröstkorgen.

Det var något jag upplevde redan under tidigt åttiotal då vi nästan bodde grannar i Vällingby. Thomas en stilig ung man som jobbade i en MAN-butik, nära till ett leende som gärna smög ända upp i ögonen. Hans arbetsgivare sponsrade med domarskjortor till förbundet. En sån vit skjorta med ’flugkrage’ hänger fortfarande kvar i min garderob.

Han var som så många riktigt bra fighters stenhård i ringen men alltid trevlig när jag träffade på honom. Han tog sig gärna tid för att växla några ord, då som senare. Ett spontant möte sticker ut lite extra i mitt minne. Innan ett av många SM i Järfälla sporthall möter jag Thomas med sin rottweiler, som gick lös… De flesta vet att det inte är helt lätt att ta väl hand den typen av ras och få den dit man vill. Det lyckades han utmärkt med, hunden löd sin husse blint och var ståtlig men vänlig. För att lyckas med det krävs ett gott hjärta, en god hand och en god intention.

Jag har en känsla av att det hjärtat höll på att få ta mer plats i hans liv, han delade gärna bilder på sin dotter ”Prinsessan”. Skägget och håret hade fått växa, kanske det var en ny version av Thomas, med hjärtat mer med även ’utanpå’ kroppen som höll på att växa fram. Vilket gör det än mer sorgligt att Thomas lämnat detta livet allt för tidigt.

Mina tankar, som så många andras, går till din familj, dina vänner och alla du fostrat på Stockholm Muay Thai genom åren ❤️.

Po Lindvall, en broder i och med en kärlek till Thaiboxning och livet som det kan te sig när vi fokuserar på och brinner för det vi gör.

Lyssna på det senaste avsnittet av Fighterpodden!