Att bara ge allt kan leda till vinster i början av en karriär, men kyla och stor självkontroll utmärker mästare på världsnivå! Att faktiskt vinna på högsta nivå kräver mycket mer än vilja och ’talang’. Det kräver träningsdisciplin, fysik, teknik, tajming och väl utvecklade mentala färdigheter och strategier.
Men idag har vi ju fått beskedet att tävlingsverksamheten kan komma igång i mitten på juni igen! Det kan efter denna långa tävlingsvila vara lätt att vilja för mycket, att bara gå in och köra. Att äntligen få ge allt, men se bara till att det inte slår tillbaka i form av övertändning!
Men idag har vi ju fått beskedet att tävlingsverksamheten kan komma igång i mitten på juni igen! Det kan efter denna långa tävlingsvila vara lätt att vilja för mycket, att bara gå in och köra. Att äntligen få ge allt, men se bara till att det inte slår tillbaka i form av övertändning!
Övertändning är ofta ett resultat av stress och spänning, övertändningen i sig kan kännas ’bra’, man är helt på och känner inga begränsningar. Problemet ligger i att efter en stund uppstår tydliga begränsningar efter vi inte särskilt länga orkar köra på för fullt, vilket allt som oftast blir resultatet av övertändningen.
”De flesta idrottare och fighters har upplevt övertändning. Att de gasat ut sig i början på en match eller att armar, ben och kropp känns tunga eller spända och att det varit svårt att få till någon snabbhet. Något de flesta får jobba med är att hitta rätt tändning och rätt spänning. En landslagsfighter, vi kan kalla honom Kari kom med följande fråga: ”Min fundering är kring aggressiviteten i ringen. Den där känslan som gör att man pushar sig själv i den sista ronden, som många gånger också gör att man vänder en match från att ligga under. Jag upplever nämligen att jag i takt med att jag blir mer lugn och kalkylerande i ringen också tappar lite av den där aggressiviteten (om man kan kalla den det) och därmed är lite för lugn. Kan det hända, hör det ena ihop med det andra?”
Jag skall försöka besvara frågan genom några olika exempel. I början av karriären lyckas många ofta använda en slags aggressivitet för att överträffa sig själva i en match. Genom att bara ge allt och inte tänka utan bara köra på klarar de ofta av mer än de trodde var möjligt. Genom den erfarenheten lär sig många att det är denna aggressivitet som gör att de vann, precis som Kari antyder i sin fråga. Samtidigt lär sig, precis som Kari, de flesta att det inte går att bara köra på, utan det gäller att hitta en kyla, en förmåga att vara tänd men inte spänd. Annars blir det för svårt att lyckas när motståndarna blir skickligare och för att inte gasa ut sig i första ronden.
Låt oss börja med att se på några exempel där spänningen inför eller under match kan påverka utförandet och hur spänningen kan hanteras. Inför ett mästerskap jobbade ’Pelle’ med mental tuffhetsträning och med att försöka hitta rätt tändning utan att han skulle bli för spänd. Hur gick det då för Pelle på mästerskapet? Nja inte riktigt som han önskat. Redan i första matchen mötte han en mycket meriterad fighter och Pelle’s inre samtal inför matchen hjälpte honom kanske inte att prestera sitt bästa. Eftersom han redan innan matchen hade en uppfattning om att motståndaren var ’för’ bra för honom. Men han skrev ändå att ”… utan din hjälp med mental träning hade benen varit som spaghetti när jag klev upp mot ryssen idag.” Nu räckte det inte hela vägen även om benen inte var som spaghetti, men under första delen av matchen lyckades Pelle göra det han tränat på mentalt och fysiskt. Att vara bestämd och exakt i sin teknik. Att det sen inte räckte hela vägen kan förmodligen i första hand tillskrivas att ryssen var för bra och att Pelle också tänkt på det inför matchen. Det är ju heller inget som går att ’tänka bort’, men beroende på hur mycket tankarna på motståndarens överlägsenhet tar över fokuset över de egna styrkorna, påverkar det också hur det går att prestera sitt bästa. Efter mästerskapet var det bara att gå tillbaka till ’ritbordet’, slipa vidare på tekniken och det mentala.
Under den period när detta skrevs är det inte bara Pelle som varit och tävlat på mästerskap. Ett antal fighters har varit på EM, VM och landskamper och några har gått för karriären betydelsefulla proffsmatcher. Inför en proffsmatch var ’Petter’ mycket nervös och han var inte riktigt nöjd med att det blev så eftersom han tyckte att han hade koll på läget inför matchen. Han hade räknat ut vilka svagheter motståndaren hade och vilka av hans egna styrkor han skulle använda sig av. Samtidigt fanns det en viss osäkerhet över hur bra motståndaren var och resultatet var viktigt. Något som givetvis var svårt att bortse från, även om vi jobbade med ett stort fokus på utförande och game plan (processmålen). Osäkerheten på motståndarens skicklighet och att resultatet var lite för viktigt kan vara några av grundorsakerna för nervositeten inför matchen. Trots denna nervositet så släppte det när det var dags att köra igång rond ett. Vilket inte är helt ovanligt, men nervositeten inför match var ändå något vi jobbade vidare med inför nästa match. Att jobba med en förbättrad förmåga att hantera nervositet inför match kan ses som mindre viktigt ur ett prestationsperspektiv, matchen gick ju bra ändå för Petter (och många andra). Trots det kan denna nervositet vara jobbig för den aktiva och det kan vara anledning nog för att förbättra förmågan att hantera densamma.
Hur blev utförandet i matchen då (processmålen)? Jo här kom Petters fysiska, tekniska, taktiska och mentala förberedelser till sin rätt. Han hade noga gått igenom tekniker och taktik och ”…nedtagningen hade jag repeterat mentalt en miljon gånger…”. I verkligheten satt den precis som den skulle och Petter fick till den inledning han ville ha på matchen. I den här matchen fick Petter till tekniken, utförandet såg rent kirurgiskt exakt ut och Petter var tekniskt överlägsen i hela matchen. Att han var mer nervös än han räknat med inför matchen visade sig inte spela någon roll för prestationen och det förstärker också något vi hade pratat om innan. Att nervositet är kroppens sätt att förbereda sig inför en prestation… Det gäller bara att det inte slår över och blir för mycket av nervositet så vi hamnar i ’fly eller frys’ tillstånd. En övertygande seger bekräftade att Petter hamnat i rätt fight-tillstånd. Samtidigt funderar Petter, precis som Kari, över om han inte saknande aggressivitet i vissa lägen i matchen, och att det skulle gett en än mer överlägsen seger.
Min observation är att Petter var mycket offensiv i de lägen av matchen som krävde det. Med total kyla fick han i betydelsefulla ögonblick till bestämda, snabba, väl tajmade och tekniska lösningar som gav honom övertaget och hjälpte honom återta övertaget i ett viktigt läge i matchen.
Frågan är om det var den optimala tändningen utan att bli spänd Petter hittade. Kanske, kanske inte… att döma av en kommentar han fällde efter matchen hade han velat hitta lite mer ’aggressivitet’. Att hitta rätt tändning utan att bli spänd är inte helt lätt. Att släppa vad vi lärt oss om vad för slags eller hur mycket aggressivitet vi behöver för att få ut max är svårt. Min hypotes är att vi inte behöver det vi vanligen kallar aggressivitet, det är snarare en tänd offensiv där vi får till tekniken, snabbheten, tajmingen och precisionen. Blir vi spända, övertända eller aggressiva tappar vi teknik, snabbhet, tajming och precision påstår jag utifrån otaliga observationer. Frågan är om det bara är betydelsen av orden som krånglar till det, precis som Kari antyder i sin fråga… aggressiviteten (om man kan kalla den det)…”
Vad har du tänkt inför de matcher du varit mest nöjd med?
Ett tips; att inför match tänka ”jag skall ta honom / henne” / ”nu ska han / hon få”… leder ofta till övertändning… Vad kan du tänka istället?
Vad kan du förbereda för tankar att repetera inför match?
Ett tips till: Jörgen Kruth använde nyckelorden ’lätt och snabb’… för att förstärka känslan av att vara lätt och avspänd… och för att få till den där lilla extra snabbheten”. Både för att påverka sin attityd och den muskulära avspänningen. Ord som också hjälpte honom att fokusera på det som var viktigt för att komma åt tekniken, taktiken och tajmingen!
(Redigerade utdrag ur boken ”VM-Resan: Vägen är Målet”, av Jörgen Kruth och Po Lindvall, med tillägg).
Po Lindvall, PhD kandidat, ledarskapstränare, Coach till flera världsmästare och thaiboxningstränare till Martin Holm och Jörgen Kruth under 90-talet när de erövrade sin flesta VM-titlar.
Lyssna på det senaste avsnittet av Fighterpodden! 
Kommentarer