Svenskmatcherna på Fight Island!

Hermansson vs Gastelum:

Norge-baserade Jack Hermansson (20-4-0) är den skandinaviska fighter som just nu är närmast en titelmatch i UFC. I den numera högst levande mellanviktsklassen (84kg) är han rankad nummer 6 efter att fått sin vinstsvit avslutad av Jarred Cannonier (rankad 3).  Han möter Kelvin Gastelum(15-4-1, exklusive 4-0 i inofficiella matcher i TUF), rankad nummer 7.

Gastelum har vunnit The Ultimate Fighter men kommer nu från två förluster mot divisionens topp; Han förlorade mot mästaren Israel Adesanya i en tuff match och sedan mot britten Darren Till (rankad 4)  i en jämförelsevis händelselös historia.

Mycket står på spel för bägge herrarna då det är en chans för vinnaren att snabbt återta status som utmanare. Då resten av namnen i rankingen är bokade mot varandra är det också högsta möjliga motstånd som är tillgängligt för dem.

Gastelum är en hårt slående, snabb och opportunistisk fighter med vinster över flera toppnamn och forna mästare. Han är en relativt liten mellanviktare som flyttat upp från viktklassen under (-77kg) men förutom i en förlust mot förre mästaren Chris Weidman har hans karriär som mellanviktare inte präglats av att han fysiskt kontrollerats mot buren eller på matten. Gastelum har förutom hårda händer och bra öga för öppningar en stabil brottning där hans förmåga att starta scrambles står ut som extra anmärkningsvärt. Värt att belysa är också att nästan hela Gastelums karriär har varit i UFC: 10-4-1 + 4-0 är hans facit i sina matcher i den tuffaste ligan.

Hermansson är en fighter som trivs under högt tempo och som tvingar matchbilden dit han vill ha den och är en avslutsmaskin, med 16 av 20 vinster genom submission eller knock . Han är inne på sitt fjärde år i UFC med 10 matcher i organisationen bakom sig där han fram till sin senaste match gått från klarhet till klarhet i vinster som visade tekniskt djupt och det svårdefinierade hjärta många gillar att tala om. Om det är något som sticker ut hos “The Joker” är det slagen i markkampen. Han är fruktansvärt aktiv och kreativ där han skapar en situation med hög volym som samtidigt syftar till att göra verklig effekt på motståndaren. Det är varken tekniker som letar efter ett enda perfekt slag eller symboliska slag  för att göra domaren nöjd. Flera av hans avslut med submissions har kommit genom den klassiska sekvensen  att tvinga motståndaren att vrida sig bort från anstormningen och avsluta dem med en strypning.

Hur står de sig mot varandra?

Både Kelvin och Jack gjorde sina proffsdebuter 2010 och tillbringat stora delar av den tiden i UFC. De är fighters av samma generation som nu står inför vägskälet hur den senare delen av karriären kommer arta sig. Bägge har potentialen att utmana och vinna bältet men för att göra det behövs nu en bra serie vinster. Då båda är action och avslutsorienterade med egna baser av följare och har stor respekt bland andra fighters är deras jobb i UFC inte direkt i fara. Men närmaste året kommer det avgöras om framtiden är som publikfavorit i mitten av korten eller utmanare om guldet. UFC ser troligen den här matchen som en dubbel win-win för sig själva – en trolig actionfight där antingen en skandinavisk eller spansktalande utmanare kan byggas upp för att fånga intresse på deras respektive hemmamarknader.

Som jag tidigare skrivit präglas den här matchen troligen om vem som kan sätta sin önskade matchbild och för att utnyttja sina styrkor måste båda utsätta sig för den andras bästa områden. Att Jack visat mot BJJ-svartbälten på hög nivå såsom David Bransch och Jacare Souza att han inte är rädd för att grapplas med dem och stormen som hans GNP utgör talar för att Gastelum kommer försöka hålla sig där han tycker sig själv vara som starkast – på boxningsavstånd där han kan skjuta hårda kontringar när motståndaren själv precis slagit och befinner sig något ur position.

Pannie Kianzad vs Bethe Correia

När vi skrev om den här matchen sist hade den inget fast datum, men nu blir Pannies Kianzad (12-5)  chans till ordentligt genomslag i UFC verkligt den 25:e juli på UFCs beryktade Fight Island. Bethe Correia (11-4-1) är före detta titelutmanare och riktig veteran. En vinst för Pannie innebär en skalp med namnvärde – de som slår Bethe spektakulärt brukar vara de i toppen av divisionen så med en definitiv vinst har Pannie läge att utmana någon i divisionens topp 10. För Bethe är en vinst ett steg mot att bevisa att hon trots allt fortfarande är att räkna med. Alltså en viktig match för båda med mycket att bevisa.

Pannie Kianzads bakgrund som amatörboxare syns i de avslappnade slag med både nävar och armbågar hon gärna slänger på väg in i eller ur clinch. Bethe är dock inte lätt att knäcka mentalt även om hon i sina förluster har visat att hon kan övervinnas med antingen strategi eller brutal kraft.

Hur står de sig mot varandra?

Stilmässigt finns både likheter och skillnader, bägge gillar först och främst sina händer som vapen och ingen av dem har vunnit en professionell match på submission, Pannie har tre vinster på TKO tidigt i karriären och Bethe har två men ingen av dem har avslutat en match sedan 2014. Att bägge har haft 20 procents framgång med nedtagningar i UFC men själva har solida nedtagningsförsvar talar för att den här matchen främst kommer utspelas i det öppna och clinchen mot buren. Pannie är nästan 10 år yngre än Bethe och bör ha snabbhet, tekniskt djup och flexibilitet på sin sida medan Bethe alltid varit en av de större och fysiskt kraftfullare i divisionen som överrumplar de motståndare hon besegrar med envishet och driv.

Alexander Gustafsson vs Fabricio Werdum

Forne tungviktsmästaren Fabricio Werdum (23-9-1) återvänder snabbt till oktagonen när han välkomnar Alexander Gustafsson (18-6-0) till tungvikten efter “The maulers” dryga år som pensionerad.

Fabricio är BJJ-mästaren som togs in för att sparra Mirko “CroCop” Filipovic i hans övergång från K1 till MMA varpå han sedan blev “biten” och stannade kvar i sporten. Där tog han två stora skalper genom att avslutat både Fedor Emelianenko och Cain Velasquez – de två tungviktare som sedan 2000-talets början varit ansedda som de bästa någonsin, även att båda vinsterna kan ha kommit bägge sett sina bättre dagar. Oavsett vilken sida av historieskrivningen om MMA-tungvikten man står är det omöjligt att inte erkänna att Fabricio Werdum är en tungviktare som sett allt och lyckats hålla sig relevant under lång tid, även att hans återkomst tidigare i år efter en två års avstängning för dopingklassade preparat inte visade på bästa form vi sett från honom.

 

Alexander Gustafssons status bland svenska MMA-fans bör vara ohotad som den störste och förste att slå igenom. Med händerna som sina främsta vapen har han imponerat internationellt med sin brottning både defensivt och offensivt. Han var en av de första som började spräcka tanken i amerika att europeiska fighters helt enkelt inte kan brottas. Ett par tunga förluster har dock skapat frågor om ifall han kommer kunna lägga UFC-mästare till sina meriter, returen mot Jon Jones och den senaste mot Anthony Smith sticker särskilt ut som tuffa. Att bära en nations idrottshopp på sina axlar är inte enkelt och pausen från MMA under senaste året kan ha varit en välbehövlig tid för att ta nya tag och åter fokusera, kanske på tungviktstiteln eller på att säkra en ordentlig kassa genom att utnyttja sitt namn för stora matcher. En sådan är i vilket fall framför honom, en vinst över Fabricio skulle få Alex rankad i tungvikten, Fabricio är idag rankad som nummer 14. Den som drömmer särskilt om topprankade svenska fighters kan därför spela upp ett scenario där Alex med två ytterligare matcher rört sig till tungviktens topp 5 till årets slut. Inte omöjligt givet att han får vara skadefri och inte behöver banta.

Hur står de sig mot varandra?

Båda är avslutsorienterade – 78 procent av Alex vinster är avslut och 74 procent för Werdum. Fabricio är mer varierad med sina submissions – konstigt vore annars med tanke på hans världsklass som BJJ-tävlande. Alex Submissions har varit rear-naked chokes efter han med slag gjort motståndaren färdig att ge upp. Under Rafael Cordeio har Werdum utvecklat en aggressiv kickboxning, att han inte är rädd att hamna på backen gör att han inte tvekar att anfalla med hoppknän eller flygande sidosparkar. Gustafsson har det bättre fotarbetet, som kanske bäst synts mot Glover Teixeira och första matchen mot Jon Jones. Hans nedtagningsförsvar gör att den mest troliga strategin för Werdum att få matchen till backen är att hoppa guard, något han också visat att han inte tvekar att göra.

Werdum är utpräglad opportunist som tar chanser och har en inställning av den gamla MMA-skolan, han är där för att slåss i första hand, underhålla i andra och tävla i en sport i kanske tredje. Alex har en solid grund av färdigheter, taktiker och tekniker han använder i sina matcher, oftast inga utstuderade specifika strategier för att utnyttja en motståndares svagheter utan en fightingstil som andas hård träning och självförtroende i sin egen förmåga. Vad som talar för Alex är hans yngre år, att ha mött tuffa brasilianska sluggers förr (Thiago Silva, Shogun Rua, Glover Teixeira) och fyllda energidepåer utan bantning. För Fabricio talar en sällan skådad lurighet, han har tidigare låtsas bli nedslagen av träffar för att lura motståndare att följa efter till marken där han låst ut dem, även han har mött en någorlunda liknande motståndare i Stipe Miocic. Ett möte som inte gick vägen men kan ha varit en värdefull läxa i att inte rusa in på en rörlig striker som kan slå med kraft samtidigt som han rör sig baklänges… Med den optimistiska tippningen ser jag fram mot tre veckor av Fight Island under sommaren!

https://www.youtube.com/watch?v=uJ8uowz2oDQ

 

Lyssna på det senaste avsnittet av Fighterpodden!