Övergripande tankar

Jag vill inleda med att säga att jag hade höga förväntningar på säsong 3 av Cobra Kai. De första två säsongerna var väldigt underhållande och med Netflix bakom sig för den tredje säsongen förväntade jag mig en ännu högre nivå. De första avsnitten var lite si så där. Förutom att vi fick reda på mer om hur John Kreese kom att bli som han är, och vad som hänt med Chozen (Daniel LaRussos rival från den andra karate kid filmen) så var det inte mycket som hände som förde handlingen framåt. De två mest älskvärda karaktärerna Johnny Lawrence och Miguel Diaz som handlingen är byggd kring syntes knappt i bild tillsammans under den första halvan av säsongen. Istället var det de andra eleverna som var i fokus och de hade svårt att hålla spänningen vid liv. De andra karaktärerna är bra och fyller sin funktion. Men ingen av dem har tillräckligt mycket som händer för att kunna leda handlingen framåt utan någon av huvudkaraktärerna. Den andra halvan av säsongen var dock mycket bättre och kompenserade för avsaknaden av händelser i dem tidigare avsnitten. Huvudkaraktärerna delade skärmen och plötsligt började det hända saker. 

Karate scenerna

Den här säsongen finns det gott om fajting scener och i det stora hela har koreografin av dessa scener förbättrats. Det som dock fortfarande är tydligt är att Ralph Macchio som spelar Daniel LaRusso inte har någon atletisk förmåga överhuvudtaget. Det ser otroligt stelt ut när han ger sig på någon form av spark och avsaknaden av en kampsportsbakgrund blir väldigt tydlig. De andra karaktärerna känns dock trovärdiga. Speciellt eleverna som i den här säsongen slåss i nästan varenda scen. Något som dock måste nämnas och kritiseras är det faktum att de nu alltid verkar slåss på liv och död. Det som tidigare var en rolig rivalitet mellan de två bästa karate klubbarna i staden har nu blivit en kamp på blodigt allvar där en bruten arm är det minsta bekymret. Många karaktärer är även snabba till användandet av vapen. Det faktum att polisen aldrig blir inblandad känns osannolikt, men å andra sidan är det ju en värld där karate är den mest effektiva kampsporten. 

 

Nostalgin

Då jag är född först 1997 så såg jag av uppenbara anledningar inte The Karate Kid när den först släpptes. Men för er som gjorde det så kan jag lova att denna säsongen bjuder på ännu mer nostalgi. Elisabeth Shues karaktär Ali från den första filmen är tillbaka och stöter på både Lawrence och LaRusso. 80-tals musiken är också ständigt närvarande och när Phil Collins – In The Air Tonight spelades kunde inte ens jag undvika gåshud. 

 

Betyg

Skulle jag ge serien ett betyg så blir det 8 av 10. Det höga betyget beror inte på att skådespelarna eller manuset är fantastiskt. Det beror på känslan som serien lyckas förmedla och att jag som 23 åring kan uppskatta den lika mycket som min gamle far (52). Säsongen avslutades på bästa möjliga vis och nu är det bara att invänta nästa säsong. 

Läs min krönika årskrönika för UFC 2020 här!

 

Lyssna på det senaste avsnittet av Fighterpodden!