UFC började året I samma rykande fart som det förra slutade. Vi fick se 3 spektakulära avslut i första ronden, Max Holloway skrev in sig i historieböckerna för evigt. Men den största av händelser tog plats i Viaplays studio.
Max Holloway skrev historia
Nu kan vi nog stänga ytterligare en diskussion i UFC-universumet. Max Holloway har gjort tillräckligt. Någon bättre fjäderviktare än han själv, har det inte existerat i organisationens snart 28-år långa historia. Visst, Alexander Volkanovski har under de senaste åren vunnit bägge matcherna de emellan, men enligt de flesta borde det vara 1-1 i matcher. Efter gårdagens prestation lär inte heller ett tredje möte dröja särskilt länge. Holloway borde nu gå före Brian Ortega i kön och jag tror inte att någon kommer ha starka motargument.
Kom ihåg datumet den 16:e januari
Till att börja med totaldominerade Max den man som tidigare ansetts vara organisationens bästa boxare, och det i ren boxning. Calvin Kattar hade inte en enda sekund i matchen där han besatt en reell chans att knipa åt sig segern. Det var Holloway som på egen hand skrev historia den här kvällen, och med 445 signifikanta träffar slog han sitt eget rekord för flest sådana träffar i en och samma match, med 155 träffars marginal. Det mesta pekar på att vi aldrig kommer få uppleva något liknande. Att han därefter vann med domarsiffrorna 50-43, 50-43 och 50-42 innebar att han blev historisk även där. Då han blev blott den andra att vinna med en segermarginal på 8 poäng i en domarsiffra.
Kattar lär inte nå mycket längre
Calvin Kattar får nu gå tillbaka till det så klichéartade ritbordet, och han lär göra det med en bra mycket slitnare haka än den han åkte till Abu Dhabi med. Om man tror att en holmgång likt denna inte kommer påverka hans livslängd som UFC-fighter, är man bara naiv. Att ta emot 445 hårda träffar där de flesta tog i ditt huvud, kan vara rent av karriärsavslutande. För hans egen skull får man hoppas att han på något vänster lyckas vända upplevelsen till något positivt, men jag tvivlar på det. Calvin Kattar är definitionen av att vara ”Boston Tough” men mycket längre än så här kan den nog inte ta honom. Det blev uppenbart att Max Holloway var på en helt annan nivå och då ska vi minnas att han är den yngre av dem båda. Därför lär Kattar alltid samexistera med Holloway under sin aktiva karriär, och på så vis lär bältet dessvärre vara utom räckhåll.
Fjäderviktens GOAT
Varför kan vi då redan nu konstatera att Max Holloway är bäst i divisionen genom tiderna?
För det första har han besegrat den som tidigare hade GOAT-status Jose Aldo, och det två gånger om. Han innehar mer rekord än man ens orkar räkna upp, och har potential att fortsätta fightas tills decenniet slutar. Med en dominant seger mot Volkanovski kommer vi kunna stänga diskussionen för ett bra tag framöver. Och en sak kan vi redan konstatera, Max Halloway har redan skrivit in sig i Hall of Fame.
Waldo Zapata – Sveriges främsta expert
Även om huvudmatchen på ”Fight Island” kommer gå till historien, var det något helt annat som berörde mig mest. Den mest efterlängtade comebacken var inte den Santiago Ponzinibbio genomförde i oktagonen, utan den som tog plats i Viaplays studio. Waldo Zapata har varit borta under en längre tidsperiod ifrån all form av kommentering. Det var i augusti som han kom med det hjärtskärande beskedet om att han tvingats in i en kamp mot den värsta av fiender, cancern. Att han nu nästan 5 månader senare var tillbaka på sin rätta plats var kvällens absolut största begivenhet. När Waldo Zapata pratar, då lyssnar man. När Waldo Zapata förklarar, då förstår man. Bättre beröm än så för en expertkommentator är svår att formulera, och det är han välförtjänt, Sveriges bästa MMA-kommentator. Därför satt kvällens största krigare på plats i Viaplays lokaler, där vill svenska MMA-fansen ha honom för alltid.
Läs Teddys söndagskrönika här!
Lyssna på det senaste avsnittet av Fighterpodden!
Kommentarer