Handling: Jim Brown, Sam Cooke, Malcolm X, och Muhammad Ali träffas för att fira den senares VM-triumf över Sonny Liston på ett hotellrum i Miami 1964. Filmen inleds med Henry Cooper-matchen på Wembley 1963 där Ali (Cassius Clay) ju som bekant åkte på en överraskande nedslagning. Den sekvensen och ett mindre segment från VM-matchen mot Sonny Liston är själva boxningsdelen i filmen. Skapligt snygga och hyfsat realistiska boxningssekvenser.
Bara dialog mellan en handfull personer
Resten är egentligen bara dialog. Bra Muhammad Ali-tolkning dock, Malcolm X likaså, jag har förvisso bara sett amerikanske fotbollsspelaren, Jim Brown i diverse Hollywood-filmer, och vet egentligen alldeles för lite om dennes karaktär, rörelsemönster, sätt och idrottskarriär, för att göra en bedömning om skådisen som porträtterade honom, (Aldis Hodge) gjorde ett gott hantverk.
Alis rollkaraktär sjukt porträttlikt
Det samma skall sägas om sångaren Sam Cooke (Leslie Odom Jr.) som jag, om möjligt, har ännu mindre kunskap om, säkert bra rolltolkningar. Kändes helt OK i alla fall. Ali (Eli Goree) var i alla händelser sjukt porträttlik och helt perfekt (handplockad?) för rollen. Vad handlar filmen om då? Frejdigt festande på ett hotellrum 1964 ? Party?
Malcolm X är navet i handlingen
Nej, snarare om allvarliga samtal, brännande frågeställningar,
oftast initierade av ”uppviglaren” och hetsporren Malcolm X. Han är verkligen navet i handlingen. Det mesta kretsar kring honom och hans ambitioner att rekrytera Ali till sin rörelse (Nation of Islam). Frågeställningarna från hans sida är hårda och anklagande. Som t.ex. när han för på tal, vem eller vilka av de andra tre som egentligen passar in i gänget, (enligt hans mått mätt).
Sam Cooke och Malcolm X går i clinch
Konflikten som uppstår mellan Sam Cooke och Malcolm X är central – den senare anser att Cooke gör musik för vita utan att stå upp för de svartas rättigheter i samhället, och istället slösar bort sin talang och viktiga röst, som i hans tycke borde nyttjas på ett bättre sätt. Muhammad Ali och Jim Brown, upplevs mer sansade och faktiskt ganska obrydda om Malcolms brinnande engagemang, de inträder som några sorts medlare i den konflikten. I stort är det faktiskt en ganska mager historia om ni frågar mig. Spelutrymmet är begränsat och handlingen för tunn för en hel långfilm. Dialogen är bitvis fascinerande men det räcker inte hela vägen fram.
Bra skådespeleri gav filmen en skjuts
Behållningen i filmen är annars Alis manér och gester, de känns igen, och även de andra rollkaraktärerna lyfter, de är verklighetstrogna och skickligt utmejslade av bra skådespeleri, det gav filmen en skjuts och ett mervärde. De kändes allihop riktigt trovärdiga. Är den sevärd ? Ja, jag tycker nog att man skall ge den en chans ändå, jag ger den en ”6:a” på en 10-gradig skala. Utgångsläget kändes hopplöst från början, men de rodde ihop det rätt bra ändå!
One Night in Miami hade premiär på Streamingtjänsten Amazon Prime den 15:e Januari
Läs Philips intervju med svenske toppboxaren Billy Liljeqvist här!
Lyssna på det senaste avsnittet av Fighterpodden!
Kommentarer