Canelo gjorde vad som förväntades, Frank Warren förändrade boxning till wrestling och Ciryl Gane vann på en sömnig UFC-gala. Läs här Derséns tre slutsatser efter helgens kampsportsgalor.
1. Canelo Alvarez fortsätter förgöra konkurrenterna
Det är väl inte på något vis chockerande att superstjärnan Canelo Alvarez gjorde slarvsylta av Yildrim, det var helt enligt plan. Men när fans skriker om för svagt motstånd, måste vi ändå stanna upp och se storheten i vad Canelo uträttade. Till att börja med var Canelo tvungen att ta matchen mot den här Avni Yildrim. WBC hade honom som sin första utmanare och om man inte försvarar bältet mot just den personen, kan organisationen välja att ta ifrån dig bältet. Det har de märkligt nog befogenhet till att göra. När boxarna väl kom in i ringen visade Canelo ännu en gång varför han just nu är boxningens klart största superstjärna och bästa boxare över alla viktklasser. Hans boxning var exceptionell och timingen i kombination med hans slagstyrka gjorde att Yildrim såg ut som en slagen man, redan i matchens första rond. Kvalitetsskillnaden mellan boxarna blev mer tydlig för varje sekund och nerslagningen i rond nummer 3 var klockren. Att Yildrims team i ringpausen därefter valde att inte låta honom boxas vidare, var helt rätt. Det var en ren och skär uppvisning och matchen hade bara blivit ännu mer ensidig om den fortsatt. Lärdomen ifrån den här matchen måste vara att de olika titelorganisationernas struktur måste förändras, och framförallt att korruptionen bekämpas. För om du påstår att en boxare vars senaste vinst kom under 2018 nu tre år senare förtjänar en titelmatch mot Canelo Alvarez, är du lika korrupt som du är ointelligent.
2. När boxning blir till wrestling
Den brittiska promotorn Frank Warren hade det inte lätt i helgen. Efter att hans tilltänkta huvudmatch blivit inställd, var det en otroligt svag matchuppsättning som presenterades på galan i London. Samtliga matcher var ihopsatta som så att man redan innan hade kunnat förutse deras slutresultat. Inte en enda match på underkortet var ens nära att kallas jämn, och det var fyllt av ”journeymens”. En ”journeymen” är en boxare som lärt sig att förlora ”snyggt” och därför tjänar en hel del pengar under processen. Man anlitar en sådan när man ska bygga upp en ny boxare, då den är införstådd med att han måste förlora för att tjäna sina pengar. Det är detta som i förlängningen leder till att totala noviser i boxningsringen som aldrig ens gått en amatörmatch, kan få records på 20 vinster och 0 förluster. Det är rena förbannelsen i boxningsvärlden, och boxningsgalor förändras till rena wrestlingevenemang. Frank Warren gjorde sig i helgen skyldig till detta fenomen, då han exempelvis lät Tyson Furys halvbror Tommy att gå galans delade huvudmatch. Detta mot en boxare som gick in till matchen med 0 vinster och 9 förluster. Förstår ni vad jag menar?
3. Gane dominerade en tråkig tillställning
Helgens UFC-gala var lite av ett förspel inför nästa helgs otroligt stjärnspäckade UFC 259. Tungviktarna Ciryl Gane och Jairzinho Rozenstruik fick äran att gå den fem ronder långa huvudmatchen. Matchen gick tiden ut och det var väl inte direkt någon sevärd tillställning. Rozenstruik som under 2020 blev kraftig knockad utav Francis Ngannou, gjorde knappt någonting under matchen. Det var fransmannen Gane som fick mest uträttat och han kändes bekväm. Han tilldelades därför också matchens alla ronder och nu kan han knipa en efterlängtad placering på tungviktsrankingens topp-5. I matchen precis innan var det Magomed Ankalaev som ställdes mot Nikita Krylov i den lätta tungvikten. Krylov som under fjolåret lyckades kontrollera Johnny Walker på marken, hade det desto tuffare i nattens match. Ankalaev visade sig kunna hantera matchen lika mycket ståendes som på marken och han tilldelades en rättvis seger via domslut.
Läs vår intervju med boxningstränaren, Kamran Kabinejad här!
Lyssna på det senaste avsnittet av Fighterpodden!
Kommentarer