Francis Ngannou lyckades avsluta tungviktslegendaren Stipe Miocic i matchens andra rond. Nu är han därför världsmästare och det i kombination med Dillian Whytes stora tungviktsseger och Campbell Hattons debut utgör helgens höjdpunkter. Här kommer mina tre slutsatser ifrån helgens galor.
1. Francis Ngannou kan förbli mästare länge
I veckans avsnitt av podden Kampsportskanalen sa jag att Ngannou skulle avsluta Stipe Miocic på bara några sekunder. Riktigt så snabbt gick det inte, men i sak hade jag inte fel. Nattens version av Francis Ngannou var nivåer bättre än vad han visade upp i hans första titelmatch 2018. Miocic som då kunde förlita sig på sin brottning, hade nu inga som helst verktyg för att stoppa utmanarens framfart. Ngannou ägde matchens alla sekvenser och visade framförallt upp ett lugn som ytterst få kan hantera i oktogonen. Storleksskillnaden på nästan 15 kg kändes också som allt för stor för att inte påverka Miocic möjligheter till att förvandla mötet till en brottningsmatch. Brandmannen ifrån Cleveland ses av många som UFC:s bästa tungviktare genom tiderna. Att avsluta honom redan i matchens andra rond är därför ett monumentalt steg för att göra Ngannou till en av organisationens största stjärnor. Om hans framtida prestationer håller samma nivå som nattens kan han vara mästare i många år. Tveksamt är det dock om Jon Jones nu verkligen vågar ta steget upp till tungvikten.
2. Dillian Whyte förlängde sin karriär
Den här gången var goda råd dyra för Dillian Whyte. Det vis han förlorade sitt första möte med Povetkin för nu knappt 7 månader sen, var chockartat. Knockout-kungen Whyte blev avslutad i förtid och allt han någonsin jobbat för låg inför gårdagens match uppe på bordet, där han riskerade att förlora allt. Han var innan sommarens förlust WBC:s förste utmanare, vilket innebar att det var han som stod på tur för att få utmana Tyson Fury om hans VM-bälte. När nu Anthony Joshua bokats upp för två matcher med Fury vore ännu en förlust ödesdiger för Whytes karriär. Då vore vägen tillbaka för lång, och man hade fått nöja sig med att lägga in Whyte i facket med andra bra boxare, men utanför den absoluta världseliten.
Så dystopisk blev dock inte Whytes framtid. Han visade att han lärt sig ett och annat från förlusten. För den här gången uppvisade han på ett större mått av tålamod och var inte lika ivrig när chanserna uppstod. Hans jabb skapade problem för Povetkin och det öppnade upp för hans hårda höger. Den här gången räckte det med att bara slå ner ryssen en enda gång och Whyte kunde därför säkra vinsten redan i rond 4. Nu fick han tillbaka sitt Interim-bälte, men framförallt fick han tillbaka sin karriär. Nu är ha återigen främst i ledet för att få utmana Tyson Fury om WBC-bältet, även om det lär dröja ett bra tag tills mötet blir verklighet.
3. Campbell Hatton imponerade inte i debuten
Ricky Hattons son Campbell Hattons proffsdebut kan inte ha gått många britter förbi. PR-maskineriet har varit stort ifrån hans promotor Eddie Hearns sida med både en välproducerad mini-dokumentär och ett stort pressuppbåd. Då han både är sin fader upp i dagen, men också gick in i liknande Manchester City-kläder till ringen, kunde man mycket tro att det var Ricky Hatton själv som skulle fightas. Motståndet de hämtat in till Gibraltar för Campbell, var dock långt ifrån den kvalité Ricky mötte under hans egen karriär. Jesus Ruiz hade förvisso inte blivit avslutad under sina 10 proffsmatcher, men han har heller aldrig vunnit en match. Alltså en riktig journeyman. Det är dock förståeligt, då Campbell knappt har någon amatörkarriär att visa upp och kommer behöva en lång och utvecklande första tid som proffs. För gårdagens prestation var i sig långt ifrån imponerande. Han blev träffad av en hel del slag och i matchens fjärde rond var energireserven helt slut. Allt kommer behöva bli bättre och det är högst tveksamt om han har det boxningskunnandet som krävs för att replikera faderns framgångar.
Lyssna på det senaste avsnittet av Fighterpodden!
Kommentarer