Damboxning är ofta ignorerat av den stora massan och pengarna är inte ens bråkdel av det herrarna genererar. Helgens match mellan Shannon Courtenay och Ebanie Bridges var allt damboxningen behöver och lite till. Här kommer Derséns tre slutsatser efter helgens galor.
1. Shannon Courtenay vs. Ebanie Bridges gav damboxningen hopp
För en gångs skull hade promotorn Eddie Hearn investerat stora pengar i att hypa upp en damboxningsmatch och faktiskt lyckats. De båda boxarna ser visuellt bra ut och Ebanie Bridges sedvanliga underklädesrutin på invägningen kan mycket väl ha fördubblat antalet tv-tittare. Boxning i Storbritannien är framför allt stort bland medelålders män, vilka också är helt rätt målgrupp för den typen av uppvisning. Men även om det på förhand mest handlade om Ebanie Bridges ”drömkropp” och utmanande invägning, gjorde hon nog sig ett ännu större namn i själva matchen. Det var 10 ronder fyllda av snabba kombinationer och hårda slag som skakade de båda i en match där det uppstod rejäla skador. Courtenay åkte på ett jack vid hårfästet, medans Bridges vänstra öga var lika svullet som Rocky Balboas i hans första match mot Apollo Creed. Båda boxarna visade upp en lojalitet mot sin taktik och de följde den ända in i kaklet. Även om det aldrig blev någon officiell nedslagning, så var de båda under tillfällen nära att vinna matchen via KO. Jag såg matchen som i princip helt jämn men att Courtenay precis snodde den genom att vinna fler ronder i slutet av matchen. Domarna såg en större skillnad än så och två av dem dömde matchen som 98-92 till Shannon Courtenay. Min förhoppning nu är att de båda boxarna åker hem och ger sig själva några månaders läkeperiod innan de bokar om matchen på nytt. För jag tycker att matchen hade så mycket intressanta aspekter i sig. Både vad gäller själva uppbyggnaden, det publika intresset och framför allt matchen i sig för att inte generera i ett direkt returmöte. Damboxning kan vara oglamorös, dåligt betald och ignoreras av de flesta. En match likt den vi fick se igår mellan Courtenay och Bridges är exakt vad som behövs för att utmana herrarnas särställning i sporten.
2. Allens prestation förtjänade så mycket mer
På förhand såg jag fjäderviktsmötet mellan fjäderviktstalangerna Sodiq Yusuff och Arnold Allen som UFC-galans mest intressanta. Efter att matchen gått samtliga ronder fick vi se Allen ta domslutet 29-28 ifrån samtliga domare, i en prestation som var värd så mycket mer. Britten Allen fick Yusuff skakad, nerbrottad och var allmänt mycket bättre än nigerianen. De svenska kommentatorerna betonade dock om och igen vikten av att faktiskt göra ett statement. Något de menade Allen tidigare saknat i UFC, vilket jag håller med om till 110%. Han har alltid lyckats tråckla sig till segern även om matcher varit ohyggligt jämna, men den där riktigt dominanta segern eller spektakulära avslutet har han saknat. Han hade alla chanser i världen att få just det när Yusuff vacklade till i matchens andra rond, men han valde att gå på säkerheten och istället låsa upp sin motståndare mot buren. Han och huvudtränare Firas Zahabis taktik under matchen är svår att kritisera, då han precis besegrat ett av UFC:s största framtidsnamn. Men om han var ute efter att göra ett statement som till och med skulle få Dana White intresserad, var det helt fel beslut. En 29-28 seger är aldrig mer än bara en poängseger. Allens prestation förtjänade så mycket mer.
3. Vettori utnyttjade Hollands svaghet
Marvin ”The Italian Dream” Vettori ville med den här matchen visa sig förtjänt av nästa titelchans. Även om han blev tilldelad den dominanta poängen 50-44 visade han inte tillräckligt. Om Robert Whittaker vinner nästa helg är möjligheten hans, och det hade den varit även om Vettori vunnit på ett spektakulärt avslut. Stående var italienaren i vissa perioder farligt ute. Vettori går ofta med hakan högt upp och alla boxningskännare vet att det är en farlig strategi. Man blir enkel att träffa och Holland lyckades leta in med ett gäng farliga slag. Därför gjorde Vettori helt rätt i att välja och ta matchens samtliga ronder ner till marken. Där är Holland svag, vilket inte minst bevisades i hans senaste match mot Derek Brunson som påminde om den här. Precis som mot Brunson spenderade han största delen av matchen nere på marken, men Vettori visade upp fler hot på marken i en rond än vad Holland utsattes för i hela sin senaste match. Vettori var aktiv med slag och kom upp i dominanta positioner likt full-mount flera gånger om. Han utnyttjade Kevin Hollands svaghet och det var helt rätt strategi.
Kampsportskanalen Podcast pratar upp helgens matcher – Fighter Magazine
Lyssna på det senaste avsnittet av Fighterpodden!
Kommentarer