KRÖNIKA: Jag har en tendens att somna vid live events från USA som går av stapeln på minst sagt obekväma tider (oftast mitt i natten svensk tid) numera, denna lördag (söndag natt) som nyss passerade skulle jag göra ett nytt försök att hålla mig vaken då det var en spännande boxningsgala i Top Ranks regi som jag såg fram emot och gladeligen betalade för (119 spänn) på PPV genom streamingtjänsten FITE. För övrigt en utmärkt tjänst som ger oss intresserade en möjlighet att se världsklass boxning på hög nivå för en rimlig peng.
En härlig gala på pappret
Det var i alla fall VM-fighten (WBO) i lätt tungvikt mellan, amerikanen Joe Smith Jr och ryske Maxim Vlasov som fick mig att offra lite välbehövd nattsömn, den fighten lockade verkligen och förstås, icke att förglömma, det faktum att Tommy Morrisons grabb, Trey Lippe Morrison, tungvikt (16-0, 16 KO) skulle göra comeback efter ett längre uppehåll på nästan två år. Showen sändes direkt från “Osage Casino” Tulsa, Oklahoma i USA.
Jag är van vid nattmanglingar
Ni skall här få ett omdöme av mig om galan verkligen var värd att sitta uppe för och se live och om jag lyckades hålla mig vaken. Live är ändå live. Det finns något speciellt med den där livekänslan, den går inte att ersätta med ”ovetskap-dagen-efter-tittande” sorry men det är inte samma grej. Och jag är rutinerad på sådana här ”natt-manglingar” med många boxningsgalor från USA ”back in the day”. Jag växte ju upp med en pappa som omfamnade prylen helhjärtat när det begav sig på 90-talet med hela TV1000 och Filmnet-eran (boxningens guldålder rent TV-mässigt i Sverige).
Galan stod still i en timmes tid utan aktivitet
Ja,, jag höll mig vaken, men det har inte blivit bättre med åren kan jag säga. Jag är inte 20 bast längre. Jag blir minst sagt ”mosig” av dylikt natt-sudd nuförtiden, det förstör dagen efter ganska rejält. Men, men, vad gör man inte för boxningens skull? Hur som helst. Galan i Tulsa inleddes med att jag (som steg upp klockan 03:00) satt och stirrade på en tom ring i en timme. Matchandet kom inte igång förrän klockan 04:00 och då fick jag se the “co. main event”, tungviktsfighten mellan Efe Ajagba och Brian Howard, den förstnämnde vann på en spektakulär knockout i rond tre och avancerade planenligt till 15-0, 12 KO.
Fick bara se två matcher
Sedan var det då dags för huvudmatchen, Joe Smith Jr mot Maxim Vlasov. Denna gick tiden ut (tolv ronder) och amerikanen som inte fick till det jättebra i början hade sedan en något starkare andra hälft och vann VM-fighten knappt på ett delat domslut 114-114, 115-112 och 115-113. Så allt som allt fick man bara se två matcher om man knatade upp klockan 03:00 som var utsatt tid. Det var dåligt kan jag tycka. Jag hade ju velat se hela galan från start till mål. Och naturligtvis Trey Lippe Morrisons fight, det fick jag inte. Mycket märkligt, och en stor besvikelse.
Jag läste mig till att denne vann över sin motståndare, Jason Bergman på ”TKO 3” p.g.a en häl / vrist-skada. Bergman trampade snett på någon vänster när han slog ett slag och skadade foten så pass allvarligt att han vred sig i smärta och inte kunde ta sig upp. Snöpligt och oturligt för honom, då han ironiskt nog dessförinnan hade haft Lippe Morrison i golvet, efter en lyckad träff, som domaren viftade bort som ”pusch”. Hur det var vet jag inte eftersom jag inte såg matchen. Men Morrison behöll således sin obrutna segerrad och står nu på 17-0, 17 KO.
Läs Oscar Books Bokslut över lördagens galor här!
Lyssna på det senaste avsnittet av Fighterpodden!
Kommentarer