Karl Larsson Jones var en boxare i periferin. En professionell doldis. En svensk journeyman skulle man kunna säga. Duktig nog att möta de bästa, men inte tillräckligt vass för att vinna. Karriären blev inte lika långvarig som hans brittiska kollegor, som bara harvar på i åratal och regelbundet kan hoppa på matchningar för skapligt pröjs. Läget här i Norden och i Sverige specifikt, är krångligt. Matchtillfällena få och intresset att använda en kringresande boxares tjänster i de närmaste obefintlig. Att Kalle ändå mäktat med en hygglig proffs-sejour (4-2-1) utan någon större uppbackning är ändå en bedrift.
Proffsstallet Steel Ring fick ögonen på Kalle
Jag pratade med Kalles tränare i Luleå, Jan Karlsson över, telefon om hur Kalle hittade tillbaka till boxningen och fick en nystart där uppe i norr efter att ha träffat en tjej och följt med henne norröver. “Han kom ner till våra träningar och kollade lite, han hade egentligen tänkt lägga av med boxningen men började sedan köra lite igen” han gjorde några amatörmatcher för oss, vann norrländska mästerskapen och gjorde bra ifrån sig på SM. Under tiden däruppe med oss var Kalle över till Finland flera gånger och sparrade tufft med proffsen i “Steel Rings” stall. De gillade honom och då tog jag ett snack med Kalle, “Va fan skall vi köra igång som proffs?” Han ville det så vi anslöt till Steel Ring” och skrev på ett kontrakt. Ni får match på vår gala om fyra månader sa de direkt och då drog vi igång träningen på allvar.
Match i Danmark på kort varsel resulterade i förlust
De var lite avigt inställda till oss till en början eftersom vi inte var från Finland men Kalle levererade bra insatser, vann sin debut och tre matcher till för stallet efter det, t.o.m. över en debuterande finländare, så de fick en bättre approach längs vägen. Det blev ganska stort häruppe att Kalle tog klivet över som proffs berättar Karlsson, “det gjordes t.o.m. en minidokumentär av ett TV-team om honom där hans debut och förberedelser dokumenterades. Han blev ofrivilligt lite av en “kändis” här uppe. Jag vet inte om han gillade det direkt, men så var det i alla fall, vi hade ju inte haft någon som gått över som proffs här på många herrans år, så det var minst sagt exotiskt. Det blev en “snackis” helt klart.
Efter den lyckosamma starten med Steel Ring följde dock en förlust till då omtalade jättetalangen Rickard Lundby i Lisebergshallen, och därpå “bara” ett oavgjort resultat mot toppboxaren ( f.d. EM-utmanaren), Reidar Walstad i Karlstad (Löfbergs Lila Arena). Kalle som var orädd av sig och normalt känd för sin ruggiga fysik och kondition, nappade olyckligt nog, med väldigt kort varsel (två veckor) på en match i Danmark i februari 2008 mot rutinerade dansk-nigerianen, Robert Osiobe. Det var ett misstag. Han var inte tränad och gjorde det enbart för pengarna berättar Karlsson. Före detta förbundstränaren, Leffe Carlsson följde med ner som coach. Dansken vann på stopp och där fick Kalles karriär ett abrupt slut. Han ledsnade och lade handskarna på hyllan. En spännande historia om en tuff boxare. Söndagskrönikan ville dock veta mer om denne Stockholms-pugilist med norrländska rötter, så en Q&A kändes nödvändig. Jag fick tag på honom och ställde lite frågor. Läs dem här undertill!
Q&A Karl Larsson-Jones
När började du boxas? Vilken är din moderklubb?
Jag började boxas för Hammarby år 1994 om jag inte minns fel. Så det är även min moderklubb.
Hur kommer det sig att du började med just boxning? Var du duktig i andra idrotter?
Jag höll på med alla möjliga sporter när jag var yngre. Fotboll simhopp prövade på lite andra kampsporter så som karate judo och brottning men inget jag fastna för. 94 hängde jag med en polare ner till bajens boxning klubb inne på söder sen blev jag fast
Kan du berätta om din amatörkarriär? Hur många matcher gjorde du? Vad är din finaste merit som amatör?
Vet inte exakt men tror jag hade nånstans runt 70-80 fighter som amatör. Och största meriterna är 2 brons på SM, har mött så starka namn som Bashir Hassan, Tarik Charafi, Andreas Evensen och Erfan Kakahani för att nämna några.
Kan du berätta om din proffskarriär? Hur kommer det sig att du blev proffs? Du har ju slutat sedan en tid tillbaka? Vad blev ditt facit?
Jag bodde i Luleå under ett par år och var mycket över till Finland och boxades där jag även blev proffs 2005 åt ett finskt stall som hette Steel Ring Mitt record som proffs blev 4-2-1, 1 KO
Vad är du mest nöjd över med din tid som proffs? Vilken match är du stoltast över att du tagit dig igenom?
Största merit som proffs var väl när jag 2007 mötte Reidar Walstad i Karlstad som 3 månader innan hade han varit på Irland och slagits om Europa titeln mot Bernard Dunne i superbantamvikt, en fight han förlorade på poäng efter 12 ronder, så om jag inte minns fel var han rankad sexa i Europa när vi möttes så det får bli min största merit som proffs.
Du har ju en bakgrund långt upp i norr? Luleå var det väl? Rätta mig om jag har fel. Hur hamnade du där? Är du född där uppe? Vad jobbar du med civilt numera? Var bor du idag?
Jag är inte född i Luleå men har släkt där då båda mina föräldrar är uppvuxna där men själv är jag född och uppvuxen i Stockholm på Södermalm
Saknar du boxningen? Är du involverad i sporten på något sätt numera?
Saknar boxningen i bland men är ej involverad i något för tillfället.
Slutligen Vad var ditt vassare vapen i ringen (slag, inställning, fotarbete), vad gjorde dig till en svår motståndare att möta?
Mina starkaste sidor som boxare var att jag alltid var väldigt stark både psykiskt och fysiskt.
Tränaren Jan Karlsson om Karl Larsson-Jones:
“Han är det värsta jag sett i att kunna underkasta sig hård träning. Jag bara ökade och ökade men han körde bara på, det fanns inget stopp, fruktansvärt konditionsstark, vilket psyke”
Faktaruta
Namn: Karl Larsson-Jones
Född: 1980
Yrke: Expressare
Bor: Stockholm
Vikt: Superbantamvikt
Familj: 2 barn flickvän
Tränare som aktiv: Jan Karlsson
Det visste du inte om mig: Jag jobbar på en flyttfirma och har gjort det de senaste 10 åren
Karl Larsson-Jones vs Reidar Walstad, Karlstad 2007
På YouTube i veckan
Mycket händer på ”tuben” som ni vet. Det finns oändligt med material på den plattformen, och jag är naturligtvis inne där och kollar regelbundet. Vad hände i veckan. Eller rättare sagt vad tittade jag på i veckan?
Jag har bland annat kollat in en väldigt bra dokumentär om Joe Calzaghe, inte helt ny, men jag kan verkligen kan rekommendera den. Tyson Fury besökte ”Behind The Gloves ” (Michelle Joy Phelps) i en intervju där ”The Gypsy King” var klädd som Miami Vice-grabbarna var klädda i Miami Vice på 80-talet. Vad äter Ryan Garcia under en träningsdag, det kan man ta del av på hans YouTube-kanal klicka här! På Mayweathers dito (se här nedan) frågade man riktiga boxare, tränare och annat branschfolk vad de tror om fighten Ben Askren vs Jake Paul.
Ben Askren vs Jake Paul kan köpas på PPV via FITE i Sverige
UPPDATERING: Med facit i hand. Jag är glad att jag inte sveptes med. Lät mig luras. Att jag inte gödde den här oseriösa trenden som Triller-konceptet ändå är. Jake Paul knockade Ben Askren i första ronden. Två nybörjare på boxning med proffslicens. Den senare “way past his prime” i en annan sport. Höftopererad och stel som en pinne stående. Kändes bara pinsam. Bra att han fick hyfsat pröjs, nu kan han pensionera sig, flytta till Florida och bli gammal! Paul kan nog bli en hygglig boxare med tiden, (om han är villig att göra jobbet) men risken för att han ledsnar i takt med att avdankade idrottare i helt andra idrotter och fellow YouTubers vägrar ställa upp som motståndare, och bankkontot växer, är uppenbar. Men misströsta inte, det kommer nog fler jippomatcher med Paul, det kan vi nog vara ganska säkra på.
Oscar Ahlin gästade podden ”Tyngre Radio”
Nyblivne mästaren, IBO:s interkontinentala i lätt tungvikt, Oscar Ahlin, det känns kul att kunna skriva det, har varit och snackat i en podd under veckan som gick. Som nybakad champ, och med den bedriften i ryggen, följer ju onekligen vissa mediala åtaganden och fördelar som att gästa poddar o.s.v. och Ahlin har nyligen medverkat i podden Tyngre Radio. Ett väldigt intressant snack som jag lyssnade till under en promenad i veckan.
Foto: Tyngre Radio
Patricia Berghult går upp om VM-titeln i Kanada till sommaren
Det blev ju klart i dagarna att Patricia Berghult kommer att fightas om den vakanta WBC-titeln (69,9-kilos klassen) lätt mellanvikt mot rutinerade Kanadensiskan Marie-Eve Dicaire. Vem är då denne kanadensiska som skall boxas mot svenske Berghult den 18:e juni? Först och främst som de flesta av oss redan känner till så har ju Dicaire slagit både Mikaela Laurén och Maria Lindberg på poäng. Hon har bara en förlust på sina 18 matcher som proffs och det var mot superstjärnan Claressa Shields, som hon förlorade på poäng till (10 ronder)i en match om samtliga VM-bälten i viktklassen. Denne (Shields) har, efter det, offentligt aviserat att hon (temporärt eller för gott?) bytt sport till MMA.
Dicaire har märkligt nog aldrig stoppat en motståndare som proffs vilket är högst ovanligt på den nivån som hon befinner sig på. Och hon är southpaw. Amatörkarriären var skapligt dekorerad, nationell mästare och dryga 50 matcher. Hon har tävlat för och representerat Kanada. Matchen kommer gå i NHL laget Montreals arena som rymmer 20 000 åskådare. Obekräftade Uppgifter på webben gör gällande att kanadensiskan boxat hem prispengar på ungefär 1,5 miljoner dollar.
På klippet nedan kan ni se när Mikaela Lauren mötte Marie-Eve Dicaire 2019
Lyssna på det senaste avsnittet av Fighterpodden!
Kommentarer