I november 1994 avlöpte det första svenska seniormästerskapet i boxning för damer i Redbergslids träningslokal. En av de tjejer, t.o.m. den förste som tog sig igenom turneringen, vann sin viktklass och blev den förste korade dammästaren i historien var ingen mindre än hemmaboxaren Frida Emanuelsson då blott 17 år gammal. Landslagsaktiviteten för tjejerna drog igång efter det och den unge tjejen från RBK tog plats i blågult och gjorde bra ifrån sig i landskamper och turneringar. Jag var på plats när Emanuelsson vann sitt första SM-tecken (det skulle bli några till) och blev riktigt imponerad av hennes mogna boxningsstil sin ringa ålder till trots. Jag såg ett flertal av hennes matcher och har alltid undrat över vart hon tog vägen när karriären väl var över och vad de initialt stora framgångarna betydde för henne senare i livet. Jag kontaktade henne för några veckor sedan för att ställa lite nyfikna frågor om detta. Läs min Q&A med henne här undertill!
De första svenska mästarna
Göteborg (RBK:s träningslokal) 25-27 november, 1994
– fem viktklasser (14 deltagare)
51kg: Frida Emanuelsson, Redbergslids BK
57kg: Sanna Rauta, Skoftebyns AIS
63,5kg: Eva Björketun, Norrköpings BK
67kg: Charlotte Andersson, BS Tor
71 kg: Lotta Andersson, NBK Akilles
Q&A Frida Emanuelsson
Vi är ju gamla klubbkamrater (Redbergslids BK) du och jag, även om du var aktiv något senare än jag. När började du boxas egentligen? Vad var de som fick dig att gå ner till lokalen och börja träna?
Jag började boxas i augusti/september 1993. Jag hade ju hängt mycket i RBKs lokaler som liten eftersom min mamma hade ett stort boxningsintresse men anledningen att jag började boxas var att en kompis till mig ville testa och hon ville gärna att vi skulle testa tillsammans. Då hade de nyligen startat en grupp med bara tjejer (nybörjare) som körde varje onsdag kl. 18, hade de inte varit en ren tjejgrupp hade jag inte vågat mig ner som 16 åring. Jag var ju fotbollsspelare och var helt nöjd med det MEN efter första träningspasset i boxningslokalen var jag helt fast. Jag var helt såld på sporten och dess hårda träning, jag hade träningsvärk i 4 dagar och jag var uppslukad av detta.
Minns du din första match, var det var någonstans och mot vem? Hur var känslan, vann du?
Ja jag minns min första match, det var i Köping i februari 1994 och jag boxade mot Lotta Renström i 51 kg klassen. Jag hade fått en tydlig instruktion av min tränare Sirius och den löd ”backa aldrig” jag backade inte ett enda steg under hela matchen. Om jag var såld på boxningen innan så var det helt glasklart nu att detta vill jag satsa på – jag ÄLSKAR att tävla. Jag förlorade matchen mot Lotta med 2-1 men de gjorde bara att jag ville bli ännu bättre. Nu var gnistan igång, nu var de fokus på boxningen och fotbollen blev min “andra-sport.”
Hur många matcher blev det för dig? När lade du av? Och varför?
Oj, jaa hur många matcher blev de för mig? Jag kommer inte ihåg kanske runt 40-50 stycken. Jag slutade matcha efter inofficiella EM i Köping 1999 efter att ha blivit helt bortdömd i en solklar match där motståndaren inte hade fått in en enda träff på mig. Jag hade henne (en tjej från Turkiet) i hörnet hela matchen och när Lennart Bernström som var min sekond sa efter matchen att jag hade förlorat med två poäng så sa jag ”det är omöjligt hon har inte fått in ett enda slag på mig. Förlorar jag nu så slutar jag.” Jag förlorade. Och jag höll mitt ord och slutade. Jag tränade och var med på något läger under 2000 sen slutade jag helt. Jag hade tränat hårt och mycket i många år så när jag fick känslan av att den här matchen var uppgjord på förhand så gick de så kraftigt emot mina värderingar att jag slutade.
Skiftade du över till någon annan idrott? Körde du något annat parallellt med boxningen?
Jag spelade fotboll parallellt nästan hela tiden och det fortsatte jag med efter boxningskarriären också. Jag håller fortfarande på med fotbollen men nu som tränare för både mina stora tjejers lag och även för minsta tjejens lag.
Kan du berätta lite om dina finaste meriter, om jag inte minns fel så var du en av de första SM-segrarna på damsidan, redan 1994 knep väl du ett SM-tecken på seniornivå (rätta mig om jag har fel). Vad mer har du vunnit?
Ja, jag vann de första Svenska Mästerkapet som hölls 1994 i RBKs lokaler. Jag vann 51 kilos-klassen mot Susan Persson. Den finalen var den första i ett nationellt mästerskap någonsin i världen. Jag vann sedan SM guld 1995, 1996 blev tvåa 1997 och tog tillbaka SM titeln 1998. 1997 blev jag sydsvensk mästare men för min del var de inte gott nog, jag ville vara bäst och jag la om hela min träningskarta och tog till mångas förvåning tillbaka SM titeln 1998. Nyckeln till den framgången var mental träning.
Jag har tagit medalj i Nordiska mästerskapen. Jag vann båda mina matcher när vi var över i Canada i mars 1999 och boxade landskamp och de var stort då jag i den ena matchen mötte deras fix-stjärna som hade pratat vitt och brett i medierna där borta om hur hon skulle krossa sin motståndare. Jag har även gått förmatch på en proffsgala i Danmark, där bjöd jag på ett antal kilo och gick mot den Nordiska mästarinnan som var stentuff (dom hade svårt att hitta motstånd till henne) jag förlorade visserligen men blev hyllad av publiken och arrangören för fin och underhållande boxning.
Jag är också ganska säker på att du boxades i landslaget rätt så flitigt. Hur många landslagsmatcher gjorde du?
Oj, jag vet inte det…men jag boxade ju för landslaget i typ 5 år så det blev väl några stycken till slut. Vi var ju i Canada, Finland och hade en del uppdrag på hemmaplan, känslan av att få representera sitt land är magisk!
Vad jobbar du med nuförtiden, har du någon kontakt med boxningen idag? Finns intresset för sporten kvar?
Jag jobbar nu som Beredskapssamordnare i en av Göteborgs kranskommuner och trivs väldigt bra. Jag har inte någon direkt kontakt med boxningen nuförtiden, jag var och tittade på den första proffsgalan som hölls i Sverige, det var nostalgiskt att få se boxning igen, höra gong-gongen, känna stämningen och träffa gamla kompisar.
Vilka var dina närmaste vänner inom boxningen när du höll på? Har du kontakt med några av dem fortfarande?
Min absolut bästa vän under boxningstiden var Camilla Karlsson från Norrköping, vi var bästa kompisar och värsta konkurrenter i ringen eftersom vi boxade i samma viktklass. Klubbkompisarna Katrin ”Enock” Enoksson och Bettan Andersson blev såklart också nära vänner. Vi har bara kontakt via Facebook nuförtiden.
Vad är din inställning till kampsport skulle du låta dina barn få hålla på med det om de så önskade? Det är ju trots allt en ganska hård sport?
Det är en svår fråga, men min grundinställning till barn och idrott är att det är en bra och viktig kombination och att prova på så många olika idrotter som möjligt är fördelaktigt för barn. Jag skolades som boxare att det absolut viktigaste var att kunna försvara sig vilket var en bra grund att stå på. I dagsläget har ingen av mina döttrar efterfrågat kampsport men skulle dem i framtiden vilja testa så skulle jag supporta dem i det.
Slutligen, vem var den tuffaste boxaren du stötte på under din tid som boxare? Du får gärna nämna flera och motivera!
Svårt att svara på, men jag tyckte att den mest kompletta boxaren var Sanna Rauta som boxade i 57 kg klassen. Sen var det alltid en utmaning att möta vänsterhänta (Southpaws). Den absolut tuffaste matchen jag gick var förmatchen till proffsgalan i Danmark. Det var första gången jag boxade 5×2 minuter och min motståndare slog hårt med precision, utöver det var hon mycket snabb på fötterna, dessutom var hon betydligt tyngre än mig. Det blev ändock en mycket bra match om än en ganska blodig tillställning.
Faktaruta
Namn: Frida Emanuelsson
Född: 10 oktober 1977
Familj: Man och tre döttrar
Bor: Kullavik
Yrke: Beredskapssamordnare
Vikt som boxare: Första året 51 kg sedan 54 kg
Favoritslag: Högerkrok
Det visste du inte om mig: Jag är mycket fascinerad av Afrika, dess djur, natur och kultur. Jag brinner för att hjälpa andra och är aktiv i den ideella föreningen Oloo School som bedriver en skola i ett slumområde i Kenya där jag varit på besök vid ett par tillfällen. Vi har vid tre tillfällen anordnat välgörenhetsgala till förmån för Oloo School i Kenya.
Floyd Mayweather vs. Logan Paul – Allt har blivit ett skämt!
Lyssna på det senaste avsnittet av Fighterpodden!
Kommentarer