Det var på centralstationen i Göteborg som jag av en slump stötte ihop med min gamla klubbkompis och träningskollega på Redbergslids BK, Leif Karlsson. Jag var på väg till jobbet och han var på väg ner till Köpenhamn för att springa ett maraton-lopp. Vi hade inte setts på flera år. Leif såg ut att vara i god form. Inte så långt ifrån den vikt jag minns honom från när vi sparrades vildsint i lokalen på 80-talet, ungefär 60 kg lite drygt vägde han då – jag var yngre men några kilo tyngre. Vi hade heta duster och jag minns att han ofta sa till mig, ”du skall inte gå in och kriga med mig, jag är äldre och starkare” jag brukade lyssna på vad han sa men sedan strunta i det och kriga på ändå. Det gav mig självförtroende och erfarenhet som junior att tampas ordentligt med de äldre, mer erfarna boxarna. Han var en renodlad fighter. Vi samspråkade lite där på tåg-stationen, om den gamla goda tiden, men mest om långdistanslöpning ett intresse vi delar. Jag brukar gilla (och kommentera) hans dagbok-liknande berättelser från olika Maraton-lopp i Sverige och utomlands på Facebook. Det är fascinerande. Hans fysik imponerar. Jag har förstått att boxningen är ett avslutat kapitel i hans liv och att löpningen ersatt den biten och tagit stor plats. Idag springer han för Solvikingarna, och springer oavbrutet sommar som vinter. I ur och skur. Leif har aldrig slutat springa. Jag kontaktade honom nyligen för en Intervju. Det blev lite boxning och massor utav löpning i storyn undertill!
Q&A med boxaren och löparen Leif Karlsson (Göteborg)
I vilken ålder kom boxningen in i ditt liv? Vilket år började du? Vad fick dig att börja med boxningen?
Började med boxningen när jag var 16. Jobbade på en verkstad, där träffade jag Ove Antonsson (känd tränare i Hisingens BK), en helt underbar människa! Han pushade mig och alla andra.
Vet du hur många matcher du har gått som boxare på ett ungefär? Under vilka år var du aktiv?
Jag gick cirka 40 matcher, med blandat resultat. Tävlade mellan 1980 -1986
Kan du berätta lite grann om vilka mästerskap (SM ) du deltog på, SUM, JSM SM, hur det gick för dig där, och om du har några andra meriter (turnerings-segrar) du lyckades plocka på dig under den tiden! Slog du någon som var eller blev riktigt bra?
Jag var med på SUM, JSM och stora SM. Tog medalj på JSM två gånger. Jag vann ”GBG öppna” när det gick i stan, innan flytten till Angered. Sydsvenska mästerskapen vann jag också men, det gjorde ju alla på den tiden.
Berätta om när du gjorde en riktig bra boxningsmatch, när allt liksom flöt på och du avgick med segern!
Jag mötte blivande svenske mästaren Sven Dahlin på JSM i Kalmar, 1981. Vi pucklade på varandra under tre ronder. Det blev 3-2 till mig, en domare hade 58-58 men han satte ett T på mig, Sven var inte glad!
Jag vill förstås även höra om det motsatta, när du tog en match i rätt degig (kass form) och gjorde en plattmatch!
Sista matchen skulle jag nog inte gjort, men det gäller nog de flesta boxare, jag mötte Mikael Belsky. Det blev fight och jag förlorade knappt på poäng.
När la du av som boxare och varför? Jag vet ju att du var en duktig domare under många år, hur länge höll du på med det och på vilken nivå dömde du? Var du och dömde utomlands?
Ja, jag växlade över till att bli domare istället. Jag var bättre domare än boxare. Jag var aktiv boxare mellan 1980-1986. Dömde sedan ca 15 år efter det, jag blev förbunds-domare. Dömde SM och landskamper. Utomlands var nog mest i Norden tror jag.
Vi är ju gamla klubbkompisar och har sparrat och tränat tillsammans i RBK:s klassiska lokaler. Vem var din huvudsakliga tränare och vem blev du närmast kompis med i klubben? Var det någon du umgicks med även privat?
Tränaren i Hisingen Ove Antonsson, i RBK, Ragnar Bergström, Kenneth Wiberg och Werner Vasén. Har ingen större kontakt med gamla boxningskompisar idag, det är dem jag har via Facebook och dem man möter av en slump, på stan, eller på Bolaget ”skratt” jo vår gamle norske vän, Olav Nilsen träffar jag ibland när han är i Göteborg. Det är väl den ende.
Du började ju i Hisingens BK, kan du berätta varför du bytte till RBK senare i karriären!
Jag kommer inte ihåg, varför jag bytte men förmodligen bara för att få ett miljöombyte!
Nu skall vi prata lite långdistanslöpning som du har snubblat in på efter boxningen, (på äldre dar) och verkligen gjort det bra i, när drog du igång den verksamheten?
Löpning gillade jag redan under boxningstiden. En del boxare avskydde den biten, speciellt tungviktarna, men inte jag. Jag hade ganska lätt för det. 2004 sprang jag min första mara. Stockholm blev det naturligtvis. Det gick bra fram till 30 km då började det ta emot, med 12 km kvar tänkte jag, ”det här med Marathon är inget för mig, men jag skall ändå springa i mål, sedan blir det Inga fler maror. ”Vid 35-37 km var det verkligen jobbigt, hjärtat slog dubbla slag! Tänkte återigen, jag skall ta mig i mål, men sedan ska jag aldrig ta ett löpsteg till i hela mitt liv! Förbannade mig själv där och då, hur dum kan man vara att ställa upp på en mara? Men så kom jag in på stadion och gick i mål. Tänkte direkt, nästa år ska jag vara bättre förberedd! Tur att minnet är kort
För den som inte vet, hur många maratonlopp eller längre distanser, har du gjort? I vilka länder har du sprungit?
Nu har jag gjort 139 maror, i dessa maror finns ett antal Ultra- Marathon. Har gjort två SM i 100 km-löpning! Bästa resultat, silver i min klass M55. Bästa tid på maran så här långt, 3.13.46 gjordes i Stockholm 2014. Blir 4.37 per kilometer har jag räknat ut. Ett år bestämde jag mig för att springa en mara varje kalender månad. 2018 lyckades jag med att kuta 26 maror, dom flesta går på våren och hösten. 7 helger i rad blev det när det var som mest.
Det är ju helt sjukt många, hur har du lyckats hålla dig hel? Vad är dina knep?
När man springer många maror, kan man inte ta i för kung och fosterland varje gång, tiderna blir därefter. Jag får ofta frågor om eventuella skador. Vrickningar, lättare sträckningar är allt jag får. Fick en lätt sträckning i backsidan lår efter 26 km i ett lopp, gick dom avslutande kilometerna. Jag har aldrig brutit något lopp, och det är ovanligt bland oss med över hundra maror. Jag började träna som ung, slutade aldrig träna och motionera och har hållit på hela tiden med något. Därför har jag hållit mig skadefri tror jag. Sedan får man nog inte känna efter för mycket heller.
Slutligen, vad tycker du själv att du är bäst på boxning eller löpning?
Jag känner mig nog mer som en löpare idag, men hade du frågat mig när jag var yngre hade jag nog sagt boxare.
Faktaruta:
Namn: Leif Karlsson
Född: 1963
Bor: Göteborg
Yrke: Svetsare
Vikt som boxare: 60-63,5 kg
Vikt idag som löpare: Cirka 65 idag (har ingen våg)
Favoritslag i ringen: Vänsterkrok
Favorit-intervall: Långa branta backar!
Bästa boxningsklubb: HBK, RBK, kan inte välja.
Bästa stad att springa i: Får säga som alla andra lite förutsägbart kanske men New York! Kan inte bli bättre än New York Marathon. Ville inte att det skulle ta slut. Fantastiskt publik, man fick vara kung för en dag.
Bilden ovan, Leifs groteska mängd nummerlappar han samlat på sig från olika maratonlopp genom åren!
Lyssna på det senaste avsnittet av Fighterpodden!
Kommentarer