Jag har precis börjat titta på dokumentärserien ”The Hector Camacho Story” producerad av amerikanska TV-kanalen Showtime, med kanalens Sport-VD Stephen Espinoza som nyckelfigur. Avsnitt 1 börjar dystert, man får direkt reda på hur Camacho slutade sina dagar, brutalt skjuten i sin bil i Bayamon Puerto Rico, sittande i passagerarsätet av en väns bil (en Ford Mustang). Förövaren som mig veterligen förblivit okänd, passerade i en svart SUV vid tillfället och avlossade skotten därifrån, och försvann lika fort som han / hen kom. Det är naturligtvis en förfärlig historia, och ett sorgligt slut. Det var inte så framgångssagan, Hector ”Macho” skulle sluta. Den dekorerade boxaren var tvivelsutan värd ett värdigare avslut på sitt framgångsrika och tveklöst spektakulära jordeliv.
Växte upp i Spanish Harlem, New York på 80-talet
Hector Macho Camacho föddes i Puerto Rico 1962, men växte upp i den latinamerikanska sektion av New York som kallas ”Spanish Harlem” på sjuttio och åttio-talet, det var vid tidpunkten en ruffig omgivning fylld av droger, våld och all annan möjlig typ av kriminalitet. Fattigdomen var utbredd och Hectors familj (en frånskild mamma med fyra syskon – tre systrar och en bror, Hector var yngst) var ingalunda förskonad från dessa tuffa förhållandena, mamma Maria tvingades periodvis försörja sig genom bidrag s.k. “welfare”. Hector drogs in i kriminalitet och gäng-aktiviteter i tidig ålder som dessvärre också renderade honom en fängelsedom redan vid 15 års ålder, det kunde ha gått riktigt illa om inte en lärare på Camachos skola, vid namn Flannery, fångade upp honom, och vann hans förtroende, han lärde honom läsa och skriva, guidade honom senare vidare i livet med mer positiva aktiviteter som boxning, vilket han fastnade för och visade sig ha otrolig talang för. Det var naturligt för honom, och triumferna lät inte vänta på sig, som amatör samlade Camacho ihop ett lysande facit på 96 segrar och fyra förluster. Han vann New Yorks prestigefyllda Golden Gloves Turnering 1978, 1979 och !980. De två senare i den öppna, betydligt tuffare turneringarna, medans den första var i nybörjar-klassen och Camacho var blott 16 år gammal.
Proffsdebuten i Madison Square Gardens “Felt Forum”
Hector “Macho” Camacho gjorde sin proffsdebut på Madison Square Gardens “Felt Forum” (vad som idag heter “The Hulu Theater) den 12:e september 1980 i superfjädervikt och segrade över landsmannen David Brown. Den “flashige” f.d. Golden Gloves Mästaren radade upp ytterligare 10 solida segrar innan det var dags för första titelmatchen. En match om NABF:s (Nordamerikanska titeln) superfjädervikts-bälte blev startskottet till en synnerligen bältesprydd karriär. Camacho då 19 år gammal, segrade på poäng över en tuff boxare vid namn Blaine Dickson. Det kom dock att dröja fram till sensommaren 1983 innan “The Macho Man” fick prova sina vingar på riktig VM-nivå, det var WBC:s vakanta titel i superfjädervikt det handlade om och för motståndet stod mexikanske punchern, Rafael “Bazooka” Limon. Camacho tog fighten i sin födelsestad, San Juan, Puerto Rico och gjorde ingen i hemmapubliken besviken, efter en briljant uppvisning stoppade han mexikanen i femte ronden (TKO), och Camacho kunde för första gången titulera sig världsmästare.
Mötte “The who´s who” i boxningsvärlden på väg upp
Den flamboyante Puerto Ricanen höll sin segerrad intakt i hela 8 år till (fram till 1991) trots superstarkt och kompetent motstånd på vägen, boxare som Jose Luis Ramirez, Freddie Roach, Edwin Rosario, Cornelius Boza Edwards, Howard Davis Jr, Ray “Boom Boom” Mancini och Vinny Pazienza fick samtliga notera förluster till den hypersnabbe New York-fightern. Första bakslaget (tappet) kom till norskättade, Greg Haugen på det tidiga 90-talet, (februari 1991) på då boxningstäta “Ceasars Palace” i Las Vegas, Nevada, Hector hade vid tillfället 38-0 i record och en WBO-titel i lätt weltervikt i sin ägo. Domslutet gick i knapp favör till Haugen. “Macho” skulle dock få sin revansch på honom senare på vårkanten (i maj månad) då de möttes igen i Reno, med omvänt resultat (split decision) till Camachos fördel.
Karriären rullade på i väldigt många år till efter det där dubbelmötet med Haugen, och tajta förluster för Camacho skulle komma mot giganter som, Julio Cesar Chavez, Oscar De La Hoya och Felix Trinidad, ingen av dessa prominenta herrar lyckades dock stoppa honom och han bjöd dem alla på en rejäl omgång varje gång. Om man summerar Camachos boxningsvärv kan man inte annat än vara stum av beundran. Han mötte allt och alla i världstoppen under sin tid, var sjukt populär och drog enormt med publik till sina matcher. “Household name” är bara förnamnet. Boxningsdelen av hans liv avslutades med en oavgjord match mot starke Yori Boy Campas den nionde maj 2009 i Florida och en förlust (åter på poäng skall tilläggas) till Saul Duran, nästan precis ett år senare, den 14:e maj 2010. Om man gör lite research kring Hector Camacho, man behöver inte leta särskilt länge, så finner man oroande detaljer kring boxarens liv även vid den här mogna åldern. Han hängde tveklöst med “fel folk” och hade en tvivelaktig krets kring sig. Förmodligen var det därför hans liv förkortades så brutalt och skoningslöst.
Macho: The Hector Camacho Story hade premiär på Fight Sports Max den 5:e augusti och ett nytt avsnitt läggs ut där varje torsdag
Läs Philips artikel om kampsportens fiasko på OS i Tokyo
Lyssna på det senaste avsnittet av Fighterpodden!
Kommentarer