Politik i boxningsringen

Efter matchen mellan Josh Taylor och Jack Catterall för ett par veckor sedan florerade en kontrovers gällande domarbeslutet. Poängsättningen har ifrågasatts och brittiska boxningsstyrelsen undersöker resultatet. Diskussionen eskalerade när brittiska parlamentets talman uttalade sig om händelsen. “Alla är äcklade av det som skett – det leder till ett vanrykte för sporten.” Talmannen skickade ett brev till polisen för att undersöka om det funnits otillbörlig påverkan eller någon annan form av korruption. Till detta hör att talmannen – Lindsay Hoyle MP – är Catteralls parlamentariker. Mer generellt visar detta att politiken aldrig står alltför långt ifrån sporten.

ANTIKA GREKLAND

Enligt grekisk mytologi var det kungen Theseus som grundade boxning. Hjältekungen tog initiativ till en form av kamp mellan två parter som hade en konflikt. De satt mitt emot varandra och fick slå med nävarna tills någon dog. Kungen använde själv kampsport när han besegrade den legendariske minotauros. Då använde han pankration som är en blandning av brottning och boxning.

I mytologiskt bemärkelse grundades boxning alltså av en statsman. Enligt de sporter Theseus utövade fick man inte bita motståndaren men annars fanns det få restriktioner. Spartanerna däremot var mer tillåtande i sitt regelverk för att kunna förbereda sina krigare för krig. Med andra ord kan man mer realistiskt säga att boxning utvecklades i sin tidigaste utformning i relation till politik. Istället för att föra krig kunde konflikter bekämpas genom kamp i reglerade former, eller så var kampsport ett sätt at förberedda sig för krig.

JOE LOUIS VS MAX SCHMELLING

De antika olympiska spelen var mer religiösa än politiska. Politiken stod alltid runt hörnet i och med hotet av krigföring mellan grekiska stater. I de moderna olympiska spelen blev politiken ännu tydligare. Vid OS i Berlin 1936 blev sport föremål för politisk propaganda i och med att de utspelades i Nazityskland. Samma år möttes tungviktarna Joe Louis från USA och Max Schmelling från Nazityskland i en match om världsmästartiteln. Joe Louis var svart och känd som “the brown bomber.”

Den 19 juni 1936 möttes Louis och Schmelling i Yankee Stadium, New York. Efter tolv omgångar stod Schmelling som segrare. Två år senare möttes de två kämparna igen. Även denna gång i Yankee Stadium. Atmosfären var av samtida reportage att döma annorlunda. Propagandakriget mellan den fria västvärlden och nazisterna var i full gång. Anschluss – den tyska ockupationen av Österrike – hade redan skett. Presidenten Roosevelt lär ha sagt till Louis att “vi behöver muskler som dina för att besegra tyskarna.” En hel nation stod bakom Louis, trots de egna problemen med rasism som fanns i USA. Redan i första ronden av revanschmatchen stod Louis som segrare genom knockout. En tungviktsmatchning som slog över sin egen vikt och överskred det rent sportsliga. Politiken tog sig in i ringen.

MUHAMMAD ALI GER SIG IN I DEBATTEN

Bara några år efter denna historiska händelse föddes den kanske genom alla tider mest kända boxningslegenden: Cassius Clay, senare känd som Muhammad Ali. En raketkarriär för en ung man som snart blev känd långt utanför boxningslokalerna och sporten han utövade. Ali tog strid för svarta amerikaner i medborgarrättsrörelsen och blev en av rörelsens galjonsfigurer. Genom sina pugilistiska insatser i de olympiska spelen och senare i proffsboxningen blev Ali en äkta kändis. På så sätt kunde han vara en röst för en politisk rörelse.

Det var inte bara medborgarrättsrörelsen Ali var en del av. Han protesterade emot Vietnamkriget genom att vapenvägra. För detta tog man ifrån honom tungviktsbältet och hans boxningslicens drogs in. Ali dömdes till fem års fängelse och 10 000 dollars böter.  Domen ändrades till avstängning från boxning USA i fem år. Men hans rättsfall nådde till slut ända fram till Högsta Domstolen. Den 28 juni 1971 ändrades hans dom helt och Ali fick sin upprättelse.

DONALD TRUMP OCH TAJ MAHAL

På 80-talet hade ett vakuum lämnats. Alis sista match var mot jamaicanen Trevor Berbick 1981. Ali förlorade och var synbart svagare än tidigare. Snart trädde Donald Trump in i boxningscenen. Trump blev god vän och rådgivare till den unge Mike Tyson som snabbt etablerade sig som den nya betydande tungviktsprofilen. Businessmogulen Trump var med och arrangerade boxningsmatcher, bland annat matchen mellan Michael Spinks och Tyson där den sistnämnde stod som segrare efter 91 sekunder. Trump lät även arrangera legendmatchningen mellan Evander Holyfield och George Foreman i november 1990 i sitt casino “Taj Mahal” i Atlantic City.

Många år senare kandiderade Trump till president. Bland de som stödde hans kandidatur fanns Mike Tyson. Trump använde boxningen för att bygga sitt varumärke. I gentjänst fick han stöd av elitboxningen och under sin tid som president benådade han postumt boxaren Jack Johnson. Johnson hade dömts för att ha transporterat en vit kvinna över delstatsgränserna. Domen kom år 1913. Efter att Trump förlorade omvalet var han med och kommenterade Holyfield vs. Vitor Belfort som arrangerades av Triller den 11 September 2021.   

Sedan boxningens begynnelse har den alltid stått ett stenkast ifrån politiken. Kanske är det för att politik tenderar att påverka alla aspekter av våra liv? Kanske är det snarare så att sport är en stark kraft som politiker vill utnyttja för sina egna ändamål? Oavsett hur det ligger till har boxning ofta påverkats av politik och boxare har kunnat vara med och påverka den politiska historien. Den politiska framtiden avgörs möjligen inte helt oberoende av ringen.

Lyssna på det senaste avsnittet av Fighterpodden!