Efter UFC 129

Rekordpubliken hälsade sin husgud med ett vrål i kvällens final. George St. Pierre kom in med ett gigantiskt ok av förväntningar på axlarna, medan Shields verkade orubbligt lugn i sin roll av underdog. En minut in kom den första prövningen, Shields kopplade sin pålitliga singel leg men lyckades inte rubba mästarens balans. På sätt och vis avgjordes mötet redan där. St. Pierre hade en föga överraskande gameplan av att plocka poäng stående och hålla fighten upprätt. Shields var blottad och sårbar, oförmögen att komma från den stående kamp han aldrig lärt sig hantera. Det enda som talade för utmanaren var hans långa erfarenhet av att sitta fast i liknande situationer, och Shields kämpade på utan att bli desperat. Trots att St. Pierres hade fullt kontroll, kunde mästaren inte heller öka sitt försprång och fightades utan hunger. Kanske var det förväntningar och rädslan att begå ett misstag, eller ögonskadan från rond tre, men ”GSP” gjorde inte mycket för att tysta sina kritiker. Titelförsvaret övergick i en sval boxningsmatch i sparringtempo, hela vägen fram till en intetsägande poängseger. Inte ens den patriotiska publiken kunde bjuda på en helhjärtad ovation efter det. Besviken efteråt angav St. Pierre sin ögonskada och Shields oväntade kapacitet som orsaker till sin bleka prestation.

Mark Hominick är en snabb fighter med lysande timing och avståndsbedömning, men jämfört med Jose Aldos övermänskliga synapser och oljade muskelfibrer blev det uppförsbacke från start. Första ronden såg utmanaren flyga som en vante när brasilianarens våldsamma attacker träffade med ekande kraft. Först när kanadensarens rutinerade muskelminne började röra sig med flow jämnades matchbilden ut. Mästaren var fortfarande snabbare och mer explosiv, men Hominick kunde hänga kvar med vältimade kontringar och felfri boxning. För varje rond såg utmanaren allt mer sönderslagen ut, men matchen hade planat ut i en oväntat jämn uppgörelse mycket tack vare kanadensarens förbättrade markgame och enastående uthållighet. Med lugnare tempo utan rädsla för att bli nedtagen fick Hominick en mer tacksam matchbild. Brutalt deformerad och nerblodad, men orubbligt tapper med publiken i ryggen, fick Hominick äran att avsluta titelmatchen för egen maskin. Mästaren behöll bältet med en solklar decision, men utmanaren gick från buren värdig att kallas vinnare.

Randy Couture hade svårt att få clinch och tvingades till slagväxling på långdistans, den typ av fighting som tilltalar Lyoto Machida. 47-åringen rörde sig väl och höll en tight gard, men tappade mark för varje minut som gick. Den brasilianske draken hittade allt bättre in i rytm, avstånd och flow, med mer vågade attacker som resultat. En minut in på andra ronden smällde det till och allt var över. Couture föll från en hoppande frontspark i ansiktet. Tekniken var till och med ännu mer spektakulär än Anderson Silvas senaste knock, och ledde omedelbart till Karate kid-referenser. Transparken, i verkligheten. Ett starkt besked från Machida, och ett beslut att pensionera sig från Couture.

Mötet mellan Jason Brilz och Vladimir Matuyshenko spåddes att bli en transportsträcka av långsam brottning och positionskontroll, men var över redan efter tjugo sekunder. En vitrysk uppercut följt av några tunga hammarslag på backen var allt som behövdes.

Ben Henderson presenterade sig på bästa sätt i UFC. Den forne WEC-giganten hamnade i en del tighta situationer mot Mark Bocek och satt djupt i flera lås. Men Hendersons escapes har blivit ett signum och amerikanen tog sig ur alla faror, och kontrade med våldsamma skurar av slag och knän. Blödande och blåslagen kämpade Bocek med publiken i ryggen och lyckades överleva med hjälp av några avgörande nedtagningar. Domslutet efter den jämna fighten gick enigt till Henderson.

Nate Diaz blev slagen på sitt eget game av den imponerande ynglingen Rory MacDonald, som blev kvällens mest sensationella fighter. Diaz försökte med precis allt och hade dessutom utrymme att agera, men kanadensaren var helt enkelt bättre. Genom att använda sparkar undvek MacDonald att hamna på en riskabel mellandistans och i clinch var det spel mot ett mål. Senare i matchen lyfte jubel från läktarna när MacDonald flera gånger kryssade Diaz huvud i canvasen med våldsamma slams. En fartfylld och omväxlande utklassning kröntes med ett enigt domslut som inte ens Stocktons söner kunde ifrågasätta.

Yves Jabouin och Pablo Garza gick en vild holmgång i fjädervikt med explosiv final. Den spenslige Garza fick rejält med stryk stående, och åkte på några träffar som fick honom att flyga huvudstupa genom luften av kraften. Övermatchad stående gick Garza på en flygande triangel när läge uppstod, och kunde en minut senare få avklappen. Kvällens mest actionfyllda rond.

Jake Ellenberger noterade ännu ett brutalt avslut när Sean Pierson knockades med en vänsterkrok i första ronden.

Ivan Menjivar visade teknisk finess med en kort, näsknäckande armbåge som punkterade matchen mot Charlie Valencia efter bara 90 sekunder.

Jason MacDonald såg vass och hungrig ut när han rutinerat och säkert låste in en matchavgörande triangel i första ronden mot Ryan Jensen.

Claude Patrick tog hem två av tre ronder i en jämn historia med Daniel Roberts, och säkrade därmed sin trettonde raka vinst.

Den oortodoxe strikern John Makdessi tog ett kliv upp i rankinglistorna med en KO över rutinerade Kyle Watson. Segern blev inte sämre av att kanadensaren avgjorde med en snurrande backfist som i ett slag sövde amerikanen.

Lyssna på det senaste avsnittet av Fighterpodden!