Efter K-1-finalen

Semifinalerna ställde snabbt upp fyra förhandstippade favoriter.

Alistair Overeems snabba knock av kyokushinfightern Ewerton Teixeira var imponerande. Men rent tekniskt, inte helt kosher. Holländaren avvaktade någon minut innan han fick läge att clincha och sätta ett knä i kroppen, och ett i huvudet. Enligt reglerna är endast en teknik tillåten från clinch. Men inga protester hördes, vilket antagligen bottnade i att segern trots allt var förkrossande rättvis.

Matchen mellan Badr Hari och Ruslan Karaev gick sannerligen undan. Självkontrollen behölls i högst fem sekunder innan slagsmålet kickade in. Karaev gick ner direkt, och föll en andra gång strax därefter. Trettio sekunder match, knappt.

Jerome Le Banner såg motiverad och riktigt vaken ut, länge nog att utgöra en pigg och chanslös måltavla för Semmy Schilts kroppssparkar. Luften gick ur fransmannen två gånger i första ronden, och så var det klart.

Remy Bonjasky tog relativt säkert hem en seger mot landsmannen Errol Zimmerman. En nedslagning i första ronden avgjorde definitivt.

Den första semifinalen ställde därmed Hari mot Overeem, i en rematch som osade prestige, heta känslor och mörka blickar. Men respekten fanns där, från båda håll. Hari rusade inte på lika vettlöst som sist, och avvaktade det läge som gav honom en första nedslagning. Efter räkningen blev det slagsmål istället, men holländaren var för groggy för att kunna värja sig. En hög spark i tinningen avgjorde för Hari, och produktionen bakom K-1 kunde andas ut.

Remy Bonjasky och Semmy Schilt, turneringens främsta favoriter sett till tidigare meriter, möttes i den andra semin. Direkt krympte Bonjasky avståndet och sänkte sin landsman med en vänsterkrok. Men efter räkning var det slut på infighting och Schilt fick sin distans. Bonjasky retirerade in i ringhörnan och gick ner. Efter det var matchen avgjord. Den flygande holländaren såg uppgiven ut, möjligtvis skadad, och sänktes för sista gången strax efteråt.

Finalen ställde alltså Hari mot Schilt. Kanske historiens mest oskadda final, med tanke på att ingen av dem hade varit i ringen många minuter för att ta sig dit. Hari visade en gång att svaret på Schilts längd var att gröta in och svinga vilt mot huvudet. Samma taktik tillämpades igen, och marockanen jagade som besatt för att komma in på närdistans. Men trots sitt spretiga försvar kunde Schilt hålla undan, och kontra in den första nedslagningen. Hari skakades och blev allt mer desperat när han sänktes igen. En tredje nedslagning avgjorde, och ännu en gång blev Schilt mästare av K-1, snabbare än någonsin, med tre knockar i första ronden.

Övriga matcher bjöd på hygglig underhållning. Sergei Kharitonov hade en del framgångar med sin boxning, men visade en akilleshäl inför knän och sparkar. Daniel Ghita utnyttjade detta och attackerade lågt med sparkar som tog musten ur Kharitonovs plågade lår. I rond tre landade en avgörande lowkick, och Kharitonov gick ner utan att kunna resa sig igen.

En ganska händelselös match mellan Kyotaro och Tyrone Spong, såg amerikanen plocka hem fler poäng med vassare teknik och bättre precision. En odramatisk poängförlust för hemmasonen.

Peter Aerts har tappat det mesta av sin snabbhet, men är fortfarande tung och stabil vilket räckte mot Gokhan Saki. Turken som alltid är lite för liten i öppen vikt, fick ta räkning och hade ingen kraft att sätta emot holländaren. Matchen saknade dock betydelse, då ingen reserv behövdes i turneringen.

Lyssna på det senaste avsnittet av Fighterpodden!