Inför UFC 97

En förlust på lördag i Kanada, kommer kosta för den som inte får sin hand rest. Cardet är fullt av namn som saknar en stabil grund i oktagonen, namn som verkligen hade behövt en övertygande seger för att slippa få kicken eller bli bottenskrap på Fight nights. För Sveriges representant David Bielkheden, innebär det inte bara en viktig fight i karriären. Hans motståndare sitter inte säkert han heller, och borde vara lika motiverad.

MW title: Anderson Silva (23-4-0) vs. Thales Leites (14-1-0)

Mer obligatorisk än fantasieggande titelmatch. Favoriten Silva överglänser sin anonyme landsman totalt. Här finns inte förväntningar på en spännande, jämn och betydelsefull fight. En utklassning är vad upplägget kräver, en uppvisning av spindeln från Curitiba som får publiken att dra efter andan. Leites är helt enkelt inte tillräckligt spännande som utmanare för att agera mer än sparringpartner. Med bra bredd på sitt game, fem raka vinster och teoretiskt överlägsen BJJ, är Leites inte ovärdig sin chans på bältet. Men han saknar en edge, magi, x-faktor, kalla vad man vill. Han är liksom inte mer än en genomsnittligt bra brasse i UFC. Silva är däremot förväntningarnas man, en magiker till fighter vars bästa stunder inte kan förklaras med fysikens lagar. Enda kruxet är att han, som alla genier, behöver en utmaning för att orka motivera sig. Tröttheten i Silvas hunger, prat om avslut på karriären och den oengagerade titelmatchen senast mot Patrick Cote – där ligger Leites enda chans att höja pulsen på Bell centre i Montreal.

LHW: Chuck Liddell (21-6-0) vs. Mauricio Rua (17-3-0)

För fyra år sedan låg den här matchen högst på alla fans önskelista. Mötet mellan öst och väst, Pride mot UFC mitt i brinnande rivalitet. Sedan dess har intresset svalnat något, men åren som gått påverkar främst publikens förväntningar. ”The iceman” har åldrats med värdighet. Han har tappat titel, hårfäste och lugnat ner sig något, men inte tappat sin karaktär och charm. Acceptabelt och förlåtligt hos en 39-åring med elva år i branschen bakom sig. Rua däremot, blev kometen som kraschade i ett eldhav, härjad av skador och utbuad i sin comeback. 12 år yngre än Lidell, behöver ”Shogun” vända trenden. Möjligheten att blygsamt låta karriären rinna ut till pension och Hall of fame, finns bara inte. På lördag faller domen mot Rua, medan Liddell tryggt kan gå in bakom hönsnätet med redan ohotad legendstatus.

LHW: Krzysztof Soszynski (17-9-1) Vs. Brian Stann (6-1-0)

Main card, allvarligt? Två rekryter ifrån mindre shower, förenade av de amerikanska stereotyper de så klädsamt illustrerar. Stann är före detta WEC-champ, före detta krigsveteran och marinsoldat, och okränkbar landshjälte. Han har isblick, markerad haka, kallar sig ”All american”, och har med all säkerhet en blond fru som lagar världens bästa äppelpaj. Soszynski är den polske invandraren med ett hopplöst namn och ett glatt humör. Båda föredrar att ”banga” stående, även om polacken i buren åtminstone kan grapplas vid behov. När man tänker på saken är placeringen på main card inte så omotiverad. Det är trots allt en show skapad i USA.

HW: Cheick Kongo (23-4-1) vs. Antoni Hardonk (8-4-0)

På tiden att matchmaker Joe Silva la den här fighten. Problemet med både Kongo och Hardonk, visar sig när någon ouppfostrad jäkel lägger ner dem på marken där de inte kan thaiboxas. Lysande teknik övergår i sprattel, aktivitet blir passivitet och hoppet om tungvikten allt svagare. Trots påståenden om ”utvecklat markgame”, är prognosen alltid densamma – de här killarna ska slåss på fötterna tills benen inte längre bär dem. Bortsett ifrån att fransmannen föredrar clinch och holländaren är mer distansjobbare, har de nu för en gångs skull en chans att gå lös i sitt rätta element. Tack för den. Det här kommer att smälla.

LHW: Steve Cantwell (7-1-0) vs. Luiz Cane (10-1-1)

Mer slagväxling även i denna. Cantwell var killen som snodde titeln av Stann i WEC, genom att boxa ut den hypade marinsoldaten. Något robotisk (han kallar sig ”Robot” för övrigt) och förutsägbar, är Cantwell även stabil, alltid i form och fokuserad. Cane är mer av en inspirerad fighter, med flow och rytm i sitt estetiskt tjusiga game stående. Amerikansk boxning mot brasiliansk thai, kan man även se det som. Eller som en god chans att någon får rejält med spö.

LHW: Eliot Marshall (6-2-0) vs. Vinicius Magalhaes (3-3-1)

Det finns hjärtlösa människor där ute som älskar att göra narr av brasilianska jiu jitsu-utövare, tro det eller ej. För dessa människor är brassen ”Vinny” en skänk från ovan. En blasé pretty boy som gillar stranden, brudar och sitt eget utseende. Hans BJJ är starkare än kraften i Yoda, men han kan varken brottas eller ta en snyting utan att rulla ihop sig till en ynklig boll. För mer allsidige Marshall är planen således att plantera läder, röra på fötterna och hålla sina lemmar för sig själv.

MW: Denis Kang (31-11-1) vs. Xavier Foupa-Pokam (20-9-0)

Världens minst stabila formkurva har gjort koreanske kanadensaren Kang till en smått obegriplig karaktär. Han är gud i en match, slagpåse i nästa, och ingen logik tycks finnas i detta. Mot killar som inte kan hantera Kangs finslipade teknik, brukar resultatet åtminstone bli en seger. Foupa-Pokam är en intensiv och aggressiv fransman med bra thaiboxning och något elakt över sig. Frågan är om hans hetsiga stil är tight nog att skapa ännu en genomklappning hos mannen som borde varit en mästare vid det här laget.

MW: Jason MacDonald (22-11-0) Vs. Nate Quarry (16-3-0)

Den främsta skillnaden mellan de här två männen ses i att Damian Maia behövde fem gånger längre tid för att dra ut McDonald. Typiska gatekeepers som gör ett bra jobb med att inviga nya talanger och se vad de går för. Mycket mer blir det nog inte av deras karriärer. Quarry är för ensidigt macho i sin sluggerstil, och McDonald är inte cerebral nog för att uttrycka sig försiktigt. Det brukar däremot bli rätt kul matcher. Offensiva stilar, tveksam defensiv och lite våghalsiga. Lovande fight där vinnaren kan få slippa status som dörrvakt och kalla sig ”contender” ett tag framöver.

MW: David Loiseau (18-8-0) Vs. Ed Herman (16-6-0)

Samma typ av män som namnen ovan. Samma viktklass, samma läge i divisionen. Men inte alls samma inställning till att ösa i buren. Loiseau är en kontringsboxare som kan avvakta precis hur länge som helst innan han behagar slå tillbaka. ”Short fuse” Herman har inte som ringnamnet antyder en kort stubin, utan kännetecknas mer av stabilitet i makligt tempo.

LW: Mark Bocek (6-2-0) vs. David Bielkheden (13-6-0)

Och så inrikes nyheter. Bocek är som sin svenske motståndare ursprungligen en grappler, och något av en virtuos i att finna submissions. Snäppet vassare än Stockholms man i buren till och med. Men Boceks tekniska nivå i BJJ matchas inte av hans övriga egenskaper som fighter. Ofta har hans impuls att söka guardgame straffat sig, när mer fysiska motståndare kört över kanadensaren på ren elakhet. Bielkheden har fördel av att vara tuffare, mer komplett och framför allt mer villig att utdela stryk vid behov. I en omväxlande matchbild kommer svenskens fysik och driv plocka poäng. Vid en mer stillstående, kontrollerad kraftmätning i grappling kan det däremot bli svettigt framför TV-rutan.

WW: Ryo Chonan (15-9-0) vs. TJ Grant (13-2-0)

Kanadensaren Grant har plockat tillräckligt med vinster i farmarligorna för att få chansen nu när oktagonen ställs upp på hemmaplan. Än så länge har han ingen seger att prata om, men oddsen ser hyggliga ut eftersom Chonan är japan. Japaner funkar inte i UFC, sorgligt men sant. Som siste representant för gänget med japaner som Zuffa plockade över förra året, verkar dagarna räknade för pirajan. Men ser man till rutin och nivå borde Grant inte ha en suck, trots publikstöd.

LW: Sam Stout (14-5-1) vs. Matt Wiman (10-4-0)

Med allt hårdare konkurrens i lättvikten, sitter ingen av de här säkert. Hårdslående Stout har fortfarande stora luckor i sitt game, och har gått 2-4 i buren. Wiman är lite av en Rockykaraktär, som fightas på vilja och drama och ibland kommer undan med det. I senaste matchen visade dessvärre Jim Miller precis hur långt ifrån toppen ”Handsome” befinner sig. Överlevnadsmatch.

Buren är tillbaka i Montreal med titelmatch och en efterlängtad fight mellan Chuck Liddell och Mauricio ”Shogun” Rua. Överlag vilar ett ödesdigert tema över de medverkande namnen, det är dags att vinna eller försvinna. Något som även kan bli aktuellt i svenske David Bielkhedens tredje UFC-fight.

Lyssna på det senaste avsnittet av Fighterpodden!