Lördagens titelfight tog formen av ett minnesvärt brawl mellan maskinen Antonio Margarito och veteranen Shane Mosley. Kanske inte så tekniskt tjusig, och bitvis ganska grötigt, men med all den kamplust som modern boxning ofta saknar.
Om en bra boxare definieras utifrån snabbhet, fotarbete, träffsäkerhet och timing, så var det inget annat än ren utklassning i Staples centre, Los Angeles. Men lägg till de abstrakta egenskaper som kallas haka, hjärta och cojones, och den mest ojämna match kan övergå i fullt krig.
Inledningsvis försökte ”Sugar” använda sin snabbhet för att boxa ut den långsammare och inte särskilt explosive Margarito. Men snart upptäckte den amerikanska veteranen vad många boxare före honom tvingats inse. Det hjälper inte. Inte mot en best som bara flinar åt att bli träffad, som inte får några märken i ansiktet och som bara blir bättre ju längre matchen går.
Redan i tredje ronden fanns inte mycket till skönboxning kvar. Mestadels fastlåsta på närdistans, svingade Margarito och Mosley med maxade slag, bökade med sina huvuden i clinch och slet i varandra. Fortfarande dominerade Mosley stort med sin snabbhet och precision, men skuren av trubbigt våld eldade bara på den stryktålige mexikanen som log efter varje serie mot hans hårda huvud.
Först i åttonde lyckades Mosley släppa lös en tillräckligt lång serie med rena träffar för att få Margarito att vackla. Tio-femton power punches utan svar, tills den store mexikanen sakta sjönk ner på knä. Efter räkning och rondvila tog Mosley upp samma intensitet i nionde, och vevade på tills domaren gick emellan. Sittandes på knä i hörnet, flinade Margarito en sista gång.
Det var en mer brutal än snygg match, knappast jämn i något avseende, men fansen fick allt de betalade för. Sylvester Stallone applåderade med en nöjd min vid ringside, och kunde konstatera att fightingscenerna i hans Rockyfilmer kanske inte var så överdriva trots allt. I alla fall inte om man heter Antonio Margarito.
Med segern tog Shane Mosley tillbaka WBA-bältet i weltervikt, som han tidigare erövrat av Oscar de la Hoya, och sedan förlorade till Winky Wright. Mosley kan därmed för tredje gången kalla sig världsmästare (första titeln var i IBF lättvikt).
Lyssna på det senaste avsnittet av Fighterpodden!
Kommentarer