Inför UFC 83

Den mest osannolika titelhållaren i UFC återvänder efter ett år för att bevisa att sensationen inte var en tursmäll.

UFC åker till Montreal för den första galan på kanadensisk mark någonsin. Med sig har de ett riktigt smart fightcard. Smart på så vis att det egentligen är en bra bit under standard, men ändå fullt tillräckligt. Kanadensarna var eld och lågor över debuten och biljetterna gick åt på rekordtid. Arenan sålde slut så fort att galans affischnamn George St. Pierre inte ens hann få platser till sina närmaste vänner. Nyhetens behag i Kanada är en anledning till succén. En annan är att cardet fyllts med lokala talanger. Smart av UFC, men kanske mindre kul för alla som bor annorstädes i världen.

[b]Welterweight title: Matt Serra (16-4-0) vs. George St. Pierre (15-2-0) [/b]

Svartbältet ifrån Long Island är en blandning av Askungesaga och one hit wonder. Länge var veteranen Serra något av en journeyman i lättvikten. Alltid en respekterad motståndare, men aldrig kapabel att vinna de stora matcherna. I meritlistan syns två tveksamma decisions mot hyfsade namn och två segrar mot fjäderviktare. Då kom skrällen förra året. Efter att ha bytt upp till weltervikt och med minsta marginal vunnit dokusåpan TUF, fick Serra sin belöning i en chans på bältet. Med extremt låga odds gick han in och chockerade världen, och slog ut George St. Pierre efter drygt tre minuter. Över en natt gick Serra till förstaplatsen på rankinglistor, och hans record på UFC:s sida gick ifrån 9-4 till 16-4 utan att någon vet exakt hur. Samtidigt ansågs det kanadensiska fenomenet fortfarande vara en av världens främsta fighters, trots förlusten. Något i den logiken stämmer inte, och det är precis vad matchen på lördag handlar om. St. Pierre i sin hemstad, inför uppgiften att bevisa vilken sanning som är den rätta. Sådant säljer ut arenor.

[b]Middleweight: Travis Lutter (12-4-0) vs. Rich Franklin (24-3-0) [/b]

Utfyllnadsmatch nummer ett ser mannen som vann i samma säsong av TUF som Matt Serra. Även Lutter fick en titelmatch, som slutade med att han inte fixade vikten, missade chansen och fick rejält med stryk av Anderson Silva. Sedan dess har Lutter haft rykte om sig att inte ta sporten på allvar. Franklin är i så fall hans motsats. En av de främsta, och fysiskt största mellanviktarna har egentligen bara en man att frukta. Dessvärre är den mannen mästare i divisionen vilket har lämnat Franklin i en märklig sits utan något att sträva efter. Matchen på lördag kan betraktas som ett plåster på såren för “Ace”.

[b]Middleweight: Nate Quarry (14-2-0) vs. Kalib Starnes (10-3-1) [/b]

Kanadensare nummer två på cardet, Starnes, är en tekniskt begåvad man som hålls tillbaka av sitt psyke i buren. Matcherna går ofta i någon slags sparringtempo som slutat illa mot aggressiva motståndare. Samtidigt har 33-åringen bra boxning och ett svartbälte i BJJ att falla tillbaka på. Quarry gjorde sig ett namn via TUF, precis som Starnes, men har sedan dess haft problem att få loss karriären på grund av en svår ryggskada. Quarry kämpar med hjärtat där Starnes litar på sin teknik. Samtidigt är ingen av dem såpass överlägsen i något område att en klar favorit kan urskiljas. Publikstödet borde ge hemmahoppet den push i mentaliteten som han länge behövt, vilket väger upp bra mot amerikanens fighting spirit.

[b]Middleweight: Charles McCarthy (7-2-0) vs. Michael Bisping (15-1-0) [/b]

“The count” Bisping utgör på egen hand en viktig investering i UFC:s erövring av de brittiska öarna. En investering som gick lite snett sedan britten fått en av tidernas mest kritiserade decisions med sig mot Matt Hamill, följt av en oinspirerad förlust mot Rashad Evans. Åtgärden blev att droppa en viktklass, där han möts av killen som knockades av Louseaus snurrande bakåtspark. Roligare saker kan man vara känd för, men McCarthy har än så länge inte visat mycket mer i UFC. Både mark och stående ger fördel åt den atletiske Bisping.

[b]Lightweight: Mark Bocek (5-1-0) vs. Mac Danzig (18-4-1) [/b]

En jämförelse mellan dessa lättviktares records läser ut som en suspekt matchning. Danzig fullständigt körde över lättviktarnas säsong av TUF, och frågade sig i ett avsnitt varför han ens var med. Världens främsta veganfighter har förtjänat en plats på den stora arenan länge, och behövde ingen dokusåpa för att kvala in. Så vem är då denne Bocek som kastas ut på vägen framför Danzig? En kanadensare såklart. Hemmaplan och hygglig jiu jitsu räcker en bit, men oddsen är inte snygga.

[b]Middleweight: Joe Doerksen (39-10-0) vs. Jason MacDonald (20-9-0) [/b]

Kanadensare fyra och fem på cardet får nöjet att möta varandra. Två journeymen i mellanvikten som alltid varit nära att ta sig upp till A-nivån. Doerksen har torskat i fem av sina senaste sex matcher, i starka insatser mot topprankade namn. Tveksamt om han hade fått fler chanser i buren om det inte var för det där med Kanada och biljettförsäljning. MacDonald är lite av en bully när han fightas. Fysiskt imponerande, självsäker och offensiv så länge ingen trycker till honom. Tvingas han på defensiven dör självförtroendet snabbt. Doerksen är en riktig tuffing som alltid slåss med hjärtat, vilket gör matchen till en intressant historia.

[b]Middleweight: Ed Herman (15-4-0) vs. Demian Maia (7-0-0) [/b]

En fanfavorit i matchlistan, för dem som har lite koll på namn utanför rampljuset. Maia är en grappler i världsklass med ett gäng titlar ifrån ADCC och BJJ-tävlingar. Som MMA-utövare är han än så länge otestad. Hittills har den 30-årige brassen kunnat kontrollera alla han mött med sina moves på marken. Team Quest-produkten Herman är dock ett stort steg upp i nivån på motstånd. Samtidigt har den brottarstarke amerikanen sin svaghet på fel ställe, i submissionförsvar. Upp till bevis för Maia. Drar han ut en gubbe till har mellanvikten fått sin näste utmanare för framtida titelmatcher.

[b]Middleweight: Jason Day (16-5-0) vs. Alan Belcher (11-3-0) [/b]

Jason vem? En ledtråd, han kommer ifrån ett stort land strax norr om USA. Day gör sin UFC-debut på bästa tänkbara gala med utmärkt timing. Nio segrar på tio matcher, mot ökad kvalitet på motståndet, har mannen ifrån Alberta radat upp. Dags för en chans på den stora showen. Oturligt nog får han möta Belcher som nyligen spöade Days landsman Starnes, och i största allmänhet gillar att spöa upp folk. Orädd, hårdslående och riktigt elak när han vädrar blodslukt. Vissa tekniska brister på marken ses i amerikanens game, men frågan är om Day hänger med länge nog för att kunna utnyttja det.

[b]Lightweight: Rich Clementi (38-12-1) vs. Sam Stout (14-3-1) [/b]

Två hyggliga fighters i den viktklass där det inte duger att vara mindre än lysande. Utfyllnadsmatch som kan bli kul om Stout släpper lös sin thaiboxning mot Clementis nävar och inte taktikspelar som han gjorde mot Eklund. Stout är förresten kanadensare nummer sju.

[b]Heavyweight: Brad Morris (10-2-0) vs. Cain Velasquez (2-0-0) [/b]

Velasquez har tränat MMA i ett och ett halvt år och har gått två matcher. Morris är en australiensare vars främsta merit är att han tävlat i en tävling som, på fullt allvar, hette Kumite. UFC:s matchmaker Joe Silva har öppet erkänt att han inte tror på tungviktsdivisionen. Dra vilka slutsatser ni vill.

[b]Welterweight: Kuniyoshi Hironaka (11-3-0) vs. Jonathan Goulet (21-9-1) [/b]

Hironaka höll vinster mot Nick Diaz och Renato Verissimo när han kom till buren. Där dog hoppet om en japansk stjärna i UFC ganska snabbt efter två förluster. Detta borde bli hans avskedsföreställning. Goulet ligger också risigt till men har fått en chans till. Vilket kan ha att göra med hans nationalitet. Den börjar på K.

O Canada! We stand on guard for thee. Eller, vi missar åtminstone inte showen när den går på TV lördag natt. Titelmatchen är trots allt något i hästväg.

Text: Andreas Bruzelius

Lyssna på det senaste avsnittet av Fighterpodden!

Kommentarer