Nyligen blev en svensk proffsfighter avstängd av Riksidrottsförbundet för brott mot dopingreglerna, kort efter att hen skulle gått match på IRFA 7 i Solnahallen. Men sedan avstängningen trädde i kraft har denna fighter fortsatt att delta i idrottslig verksamhet, trots att detta är emot Riksidrottsförbundets bestämmelser.
Matchen som skulle ha gått av stapeln den 22 november i Solna utanför Stockholm blev inställd då fightern i fråga drog sig ur på grund av ”personliga skäl”. När Riksidrottsförbundet nyligen uppdaterade sin lista över idrottare som är avstängda på grund av doping så var fightern med på listan, avstängd från den 1 december 2014 till den 1 maj 2015. Det får vara osagt om dopingbrottet och den inställda matchen är i direkt korrelation med varandra, men vad som är mer bekymrande är att fightern sedan avstängningen verkställdes har brutit mot de regler som finns för avstängda idrottare.
I Idrottens Antidopingreglemente kan vi under punkt 10.1 läsa följande om vad som gäller för en avstängd idrottare:
Avstängning, som endast får dömas ut mot enskild individ, innebär att den dömde inte får
delta i någon form av organiserad idrottsverksamhet, såsom träning, tävling, uppvisning eller
att utöva uppdrag. Avstängning hindrar inte den dömde från att delta i antidopingverksamhet,
rehabilitering och utbildning. [Egen fetmarkering]
Fightern har sedan avstängningen trädde i kraft inte bara synts på bilder från träningspass på den klubb hen tränar på, utan hen kunde även ses på helgens svenska mästerskap i Shootfighting och Amatör-MMA på Nexus, där hen agerade coach åt flera av de tävlande på plats. Båda dessa händelser bryter tydligt mot de bestämmelser som Riksidrottsförbundet beslutat om. Eftersom Svenska MMA-Förbundet, i egenskap av underförbund till Svenska Budo och Kampsportsförbundet tillhör RF så ska man också följa de bestämmelser som RF har.
Den som bär mest ansvar för att följa de regler och bestämmelser som finns är helt klart den straffade idrottaren, men i det här sammanhanget har även klubben/föreningen ett ansvar. Är man ansluten till RF ska man också se till att reglerna efterföljs, och därför borde personens klubb ha sett till att personen i fråga inte deltar i den organiserade idrottsverksamheten.
Föreningarnas ansvar är också något som lyfts upp av Svenska MMA-Förbundet i dagarna då de nyligen kom ut med en värdegrund om rent spel. Där lyfter SMMAF fram vilket ansvar klubbar har, och bland annat finns följande mening med:
Rent spel och ärlighet är en förutsättning för tävlande på lika villkor. Det innebär att hålla sig inom ramarna för överenskommelser och en god etik och moral. Att alla klubbar inom förbundet verkar mot fusk, doping och en osund ekonomi; mot mobbning, trakasserier och våld såväl på som utanför idrottsarenan. [Egen fetmarkering]
Att i det här läget begära att klubben ska ta sitt ansvar för att en fighter som blivit dömd för doping ska följa de regler och bestämmelser som finns är rimligt. Klubben har ett ansvar gentemot förbundet samt gentemot idrotten som helhet. Kamsporten har länge fått dras med förutfattade meningar om att det är något som kriminella, dopade och personer med tvivelaktig moral ägnar sig åt, och händelser som denna späder på den här fördomen.
För att kampsport och framför allt MMA ska kunna bli en legitim sport som är fullt ut accepterad i samhället så krävs det att idrottare, klubbar och förbund tar ett gemensamt ansvar för att regler följs.
Lyssna på det senaste avsnittet av Fighterpodden!
Kommentarer