Igår intog Ultimate Fighting Championship Globen för tredje gången, och förväntningarna var höga på det halvdussin svenskar som skulle visa vad de gick för i buren. Tyvärr blev det en kväll som lämnade en med en tung känsla i bröstet.
Trots att biljettförsäljningen inte gått med den rasande fart som varit ett kännetecken för tidigare UFC-galor i Globen så var det till slut många på plats i publiken, och förväntningarna var höga. De som hade tagit sig till arenan gjorde det inte enbart för att se vår stora stjärna Alexander Gustafsson, utan nu var folk på plats för att stödja en handfull av våra svenskhopp och bära dem fram till seger. Men allt eftersom kvällen fortskred så blev stämningen mer och mer tryckt i Globen, entusiasmens låga slocknade och besvikelsen låg som en blöt filt över publiken.
Fyra av sex svenskar på kortet förlorade. Tor Troéng lyckades aldrig komma igång och förlorade på domslut. Niklas Bäckström glömde guarden i en spark och blev rejält knockad. Ilir Latifi blev träffad av en spark, gick ned och blev aggressivt avslutad på marken. Hamid ”Akira” Corassani blev även han träffad, och en långsam domare lät honom äta alldeles för många slag innan matchen bröts.
Och de tre senare förlusterna skedde alla på raken. Det är lätt att förstå att publiken blev modfälld, och jag fick själv ett tryck över bröstet där jag satt på pressläktaren och bevittnade hur våra hopp släcktes ett efter ett.
Men de som vann då? Ja, både Magnus Cedenblad och Nico Musoke lyckades ta hem en vinst vardera i sina matcher, men det var inte de stämningshöjande, spektakulära vinster som publiken nog hade behövt för att få upp humöret. Nico jobbade sansat med teknisk dominans i clinchen och fick en vinst på domslut, medan Magnus match var betydligt mer av en nagelbitare. I rond två får hans motståndare Scott Askham in en klockren frontkick i ansiktet på Jycken som går ner, och flera gånger ser man hur hans ögon rullar bak i huvudet och det ser ut som att matchen kan vara över vilken sekund som helst. Men som genom ett mirakel kämpar Magnus igenom, och lyckas få domarna på sin sida genom att enträget pinna sin motståndare på marken.
Kort sagt så blev det inte den framgångssaga som vi svenskar på något sätt ändå vant oss vid att uppleva när våra hemmafighters går upp i buren, kvällen lämnar en lite sur eftersmak i munnen men samtidigt har jag på sociala medier sett hur de som inte gick segrande ur buren vägrar ge upp och tänker fortsätta kämpa. Och det är precis vad MMA-Sverige behöver, styrkan att kämpa sig igenom motgångar och hinder på vägen till storhet.
Kvällens mest underhållande:
Dennis Siver mot Charles Rosa. Debutanten Rosa gav Siver en rejält bra match, och vi fick se riktigt spännande grappling med många submissionförsök och fina tekniker. Fighten blev givetvis utsedd till Fight of the Night.
Kvällens svenskaste ögonblick:
Max Holloway inleder sitt tacktal efter vinsten mot Akira genom att tacka Jesus Kristus. De sekulariserade svenskarna buar ut Jesus, men Holloway vinner blixtsnabbt tillbaka publikens hjärta genom att hylla kanelbullen.
Kvällens ingångslåt:
Jämt lopp mellan Cathal Pendred som gick in till Butterfly med Crazy Town och Akira som gick in till Somliga går i trasiga skor med allas vår Cornelis Vreeswijk.
Lyssna på det senaste avsnittet av Fighterpodden!
Kommentarer