Intervju med HEMA-visionären och förbundordförande Carl Ryrberg: – “Vi har fantastiska idrottare och de förtjänar en bra plattform”

“Jag tror HEMA kan bli hur stort som helst”

Grattis till en bra liga! I år tävlade inte du själv. Hur kändes det och vad fick dig att inte längre tävla men däremot ta ett annat stort ansvar inom den nordiska HEMA-scenen?

Tack, ja det har varit ett bra år i år. Jag är väldigt glad för de fyra fina deltävlingarna vi haft och fäktningen har varit väldigt bra i år. Att inte tävla själv när man tagit medaljer båda de tidigare åren har känts bitterljuvt, men på det stora hela har det varit lättare att koncentrera sig på att göra bra ligatävlingar när man inte samtidigt ska försöka prestera. Jag är en bra fäktare, men det är det många som är. Det är färre som har mina resurser när det gäller arrangörskap och organisation och jag tror jag bidrar mer som arrangör och tävlingsledare än som fäktare.

Dina tankar om Nordiska ligan 2016 är säkert en uppsats, men du får gärna sammanfatta dina intryck av ligan som helhet.

Jag ska försöka att hålla mig kortfattad, men det är som du säger ett ämne jag kan prata om en stund.

Den nordiska ligan är en av de bästa sakerna som hänt nordisk HEMA. Vi har en otrolig sammanhållning och ett enormt utbyte av idéer och tankar och det är detta prestigelösa utbyte som håller oss längst fram i världen, tror jag. Väldigt mycket kan åstadkommas när man känner och gillar varandra och att träffas och tävla tillsammans är ett utmärkt sätt att komma närmare varandra. Man får en särskild relation till någon som stött en så hårt i masken att man har ett våffelmönster i pannan.

Just årets liga har varit intressant på många olika sätt. Inom herrarnas långsvärd har gruppen absoluta toppnamn varit mindre än tidigare år, medan gruppen av personer i nivån direkt under varit mycket större. Vi har haft flera förstagångsmedaljörer och det har varit otroligt jämna åttondelsfinaler och uppåt, medan det tidigare år brukat bli jämnt först i kvartsfinalerna och semifinalerna. Det är väldigt viktigt för utvecklingen att vår lovande nästa generation känner att de ha vittring på toppen, och så har det varit i år.

Vad gäller rapir och dolk var det ett välkommet tillskott till ligan. Det är verkligen en jämn klass och det är väldigt många som är med och slåss om att vara bäst i den gruppen.

I damernas långsvärd såg vi en väldigt stor utveckling, både tekniskt och antalsmässigt. Sara Vertanen var i en liga för sig, men det var många nya damer som klev fram och visade att de hör hemma i den absoluta toppen.

Dennis Ljungkvist klev fram lite extra i år. Han har varit bra länge men hamnat lite i skuggan av Axel Pettersson. Vad tycker du om Dennis som fäktare och hans framfart i ligan?

Dennis har hamnat lite i skuggan av Axel lite för att Axel varit en tekniskt mer underhållande fäktare, där Dennis ibland upplevts som mer ”sportig”. Om det varit sant någon gång är det inte sant längre. Dennis har den perfekta blandningen mellan längd, styrka och snabbhet och en fantastisk vinnarskalle, men han är också (precis som Axel) en mycket tekniskt skicklig fäktare med tydlig förankring i de historiska källorna. Han har varit helt dominant i år och faktiskt bara förlorat en enda match under hela ligan.

 

Kristoffer Stanson sticker också ut lite extra just nu och efter (och under) Swordfish 2015 har han verkligen kommit till sin rätt. Vad är din bild av Stanson som fäktare?

Jag gillar Stanson, han är grymt duktig med vilket vapen han än plockar upp. Han är minimalistisk, avslappnad och listig och han förtjänar de framgång han skördat i en väldigt tuff klass.

Sara Vertanen imponerade också i damernas långsvärd. Berätta om henne för alla som inte känner till henne.

Sara är ännu en mycket duktig långsvärdsfäktare från EHMS från Helsingfors. Hon är väldigt lång och stark och backar upp det med en bra grundteknik och ett lite bredare utbud av tekniker än många andra damer. Hon har varit lika dominant i damklassen som Dennis varit i herrklassen.

Axel Pettersson och Kristine Konsmo poserar

Du får också väldigt gärna prata lite om Kristine Konsmo också som faktiskt slog Stanson i Örebro nu i helgen. Vad gör Kristine så bra?

Vad som gör Kristine så bra funderar jag också på. Hon har nåt alldeles extra i sin fäktning, både i långsvärd och i rapir och sedan hon gick över till Göteborg och började träna med Axel Pettersson som träningspartner och coach har hon vuxit ännu en storlek. Hon är snabb, aggressiv och rörlig, med en otrolig precision. Jag är väldigt glad för att hon börjat tävla i långsvärd och jag tror att Sara Vertanen och de andra damerna kommer behöva se upp under nästa års liga.

I finalen mellan Stanson och Kristine så träffades Kristine hårt och såg närmast ut att ligga utslagen ett tag på rygg. Är du helt nöjd med hur domarna skötte händelsen? Utifrån såg det ut som att domarna inte riktigt visste hur de skulle reagera och ingen tog heller av henne masken och undersökte om hon skadats värre än hon sa.

Huvuddomaren, som är den som hanterar sådana situationer, gjorde en mycket bra turnering och jag är i egenskap av tävlingsledare väldigt nöjd med hennes insats. Situationer där en fäktare blir nedslagen är väldigt ovanligt inom HEMA och därmed är det fullt naturligt att något mindre erfarna huvuddomare kan ha lite svårt att finna sig. Jag håller med om att det blev lite förvirrat, med Kristine mådde bra och blev undersökt av matchläkaren efteråt och blev OK:ad för fortsatt fäktning. Vi har dessutom redan uppdaterat vår huvudomarinstruktion för att förtydliga hur processen ska gå till.

Nordiska ligan är verkligen något som höjer intrycket av HEMA som helhet och alla jag pratar med säger att du är en mycket stor del av att HEMA tagit ett så stort kliv framåt de senaste åren. Vad driver dig?

Jag brinner för historisk fäktning och jag tycker inte att man ska acceptera saker bara för att det alltid varit så. Jag försöker pusha lägstanivån inom fäktning och arrangerande högre och högstanivån ännu högre för att på så sätt hjälpa HEMA att växa. Vi har fantastiska idrottare och de förtjänar en bra plattform att visa upp sig på.

Vilka utmaningar står HEMA i Sverige och världen inför de närmaste 3 åren?

Jag tror HEMA kan bli hur stort som helst om vi kan fortsätta att utveckla den fina motionärsverksamheten vi har och bygga upp en bra barn- och ungdomsverksamhet, samtidigt som vi behåller och utvecklar vår spets. Det är en svår ekvation, men jag tror att vi har bra tankar och verktyg för hur vi ska nå dit i Sverige. HEMA runt om i världen har inte kommit lika lång i sitt sökande efter sin identitet som vi i Norden och det kommer vara en utmaning även för oss, så att HEMA i Sverige och HEMA i Chile inte är två väsensskilda saker, utan att vi delar samma grundsyn på vad vi gör.

SM i HEMA närmar sig. Vart kommer det äga rum och kommer succén från förra året upprepa sig?

SM kommer gå av stapeln i Örebro första helgen i september och jag och min klubb Örebro HEMA är redan i full gång med förberedelserna. Jag har världens bästa klubbkamrater och jag tvivlar inte en sekund på att årets SM kommer bli en lika stor eller större succé som förra året.

Om du får lyfta en person eller flera inom HEMA-världen som inte brukar få så mycket ljus på sig vem eller vilka är det?

En av mina elever, Simon Rosenkvist, tävlade för första gången nu på Sweden Open. Han var otroligt nervös inför detta, inte kunnat sova på flera dagar osv. Men han ställde sig där i hörnet och gick sina matcher och levererade en fäktning som han kunde stå för. Det är så lätt att undvika att sätta sig själv i situationer man upplever som obehagliga, men då växer man inte som människa. Att utmana och besegra sig själv är vad det i grund och botten handlar om, och alla som vågar detta har min respekt och förtjänar att lyftas.

Om du vill tacka någon/några eller lägga till något så gör det gärna!

Jag är otroligt tacksam för det fina stödet jag har från min familj, min fästmö och min klubb.

Stort tack för ditt engagemang och insats för HEMA!

Lyssna på det senaste avsnittet av Fighterpodden!