Det har säkert inte undgått er att det just nu uppdagats något inom svensk boxning som kan liknas vid en skandal. Här reder vi ut begreppen och tar pulsen på läget.
I Dagens Nyheter kom en artikel för två dagar sedan som tog upp situationen inom svensk boxning. Det rör sig om maktspel, machokultur och härskartekniker som normaliserats. Flera ledande kvinnor inom boxningen hade fått nog och sa ifrån med en anmälan och genom att tala öppet om problemet. En manlig styrelseledamot sa:
Jag hoppas inte jag kränkt eller på något annat sätt förnedrat någon om jag råkat grimasera eller le (…). Vi sysslar med en kampsport. Ska nästa steg i vår utveckling av sporten vara att jag anmäler motståndare för misshandel om jag förlorar matchen?
Boxningsförbundets ordförande, den tidigare chefen för Rikskriminalpolisen, Tommy Lindström ångrade inget.
Det gick en dag och RF gick ut hårt med att regler kan komma att ändras.
Enligt RF:s riktlinjer ska ett förbund och dess underförbund följa följande:
”Valberedningar på alla nivåer, utöver ordförande, består av lika antal kvinnor och män.”. SVD skrev om detta så sent som i somras. Efter en snabb titt så visade sig att väldigt få av våra förbund inom kampsporten uppnår målen även om Svenska Budo & Kampsportsförbundet sticker ut som mer positiva än de flesta andra, men bland underförbunden inom även det Svenska Budo & Kampsportsförbundet är det få kvinnor i valberedning och styrelser. Kritiker menar att det finns få kvinnor i kampsport och det stämmer till viss del. Enligt RF:s senaste statistik når bara 27 av 71 specialförbund målen.
RF är nu skarpa och de funderar på att ändra så att det blir ekonomiskt kännbart att inte ha med fler kvinnor i valberedningar och styrelser:
De förbund som inte når det uppsatta målet om minst 40 procent ledamöter av varje kön i styrelsen ska straffas ekonomiskt. RF:s Jämställdhetsansvariga Jenny Svender säger: ”Idrotten kan inte vara nöjd om man inte når sina mål”.
”Det är en sport för män eller för kvinnor som pallar att stå ut med ’skojsiga’ kommentarer. Och är du homosexuell, har utlandsbakgrund eller på något annat vis inte passar in i machonormen kommer du också stöta på ’skämt’ – oavsett kön”, säger tränaren Stina Lindgren till DN.
Debatten började nu involvera Ledarsidan på DN, men de flesta förbunden såg om sin egen bakgård och gick inte ut och förklarade sin situation. ”Varför väcka en Björn som sover” förklarade en tidigare styrelsemedlem i ett idrottsförbund anonymt (inte kampsport).
Ledarskribenten Matilda Molander avslutade sin Ledare såhär under torsdagen:
Föreningsliv kan vara en källa till gemenskap och demokratisk fostran och förtjänar då samhällets stöd. Men ska vi ge bidrag till föreningar och trossamfund borde ett minimikrav vara att de inte behandlar människor illa på grund av kön, etnicitet eller sexuell läggning. Vill man bedriva en förening på andra premisser får man bekosta det själv.
Den tidigare ordföranden i Boxningsförbundet, Bettan Andersson, gick ut hårt och i en artikel förklarade hon att som det är nu kan förbunden helt skita i riktlinjerna om de vill. Bettan satt som ordförande mellan 2005 – 2009. Hon förklarade situationen som följer:
Jag skulle säga att allt värdegrundsarbete i Boxningsförbundet slutade dagen efter årsmötet 2009. De som drev de här frågorna slutade då. De personerna som kom in i stället har aldrig brytt sig, de tycker inte att det här är viktigt.
Som förbund går det att säga att en bryr sig men om inget sker blir det mest tomma ord. Inom MMA Förbundet exempelvis så tillsattes en utredning av Geroge Sallfeldt om jämstäldhet och utanförskap i samband med att en manlig fighter berättade om sina erfarenheter som annat än heterosexuell med våld och hot med mera. Ramaskriet över mitt avslöjande (som skedde på sajten Kimura som jag då var Chefredaktör på) ledde till en mängd olika intervjuer, fördömanden, QX gjorde artiklar och hundratals ville säga sitt i debatten. George var som dåvarande ordförande i Svenska MMA Förbundet resolut. Det kändes bra. Men vad hände? Nu vet jag att det har kommit in kvinnor i valberedningen (Elin Bladh) och att det är i alla fall två kvinnor med i styrelsen men är det nog? Vad görs? Pratar fortfarande tränare och klubbar illa om homosexuella?
Varför jag tar MMA som exempel här är för att jag är insatt i den sporten, men låt oss inte lura oss. Problemen boxningen har tycks inte finnas inom Svenska Budo & Kampsportsförbundet som aktivt jobbar med frågorna. Enligt min insyn till stor del på grund av den lysande och alltid ifrågasättande Helena Hugosson. Säkert fler med henne, men hon sticker ut!
Tillbaka till boxningen… Det hela gick så långt att Idrottsministern själv gick ut och fördömde det som skett och menade att ”vi män måste säga ifrån”.
”Jag blir ledsen och besviken. Det här visar att vi fortfarande har en väldigt lång väg att gå inom idrotten för att komma till rätta med jargonger och uppnå jämställdhet”, säger Idrottsminister Gabriel Wikström till DN. Angående RF:s hot om att dra in ekonomiskt stöd så hade Wikström följande att säga:
Jag tycker vi är väldigt långt ifrån en situation där man ska undanhålla pengar från enskilda förbund. Det tror jag är helt fel väg att gå. Det skulle drabba alla de som brinner för idrotten.
Vänsterpartiets idrottspolitiska talesperson, Rossana Dinamarca, har i höst lagt en motion till riksdagen om frågan. Hon är tydlig och menar att det är pengar som kan förändra:
Tyvärr är det pengar som talar i sådana här sammanhang. Ser man att förbund inte arbetar med det här ska man heller inte kunna få statliga medel.
Sen kom tillsist reträten. Drevet blev för hårt för boxningsförbundet. Generalsekreteraren gick ut idag efter lunch och bad om hjälp:
Boxningsförbundets generalsekreterare Pehr Grånefors – och vänder sig nu till Riksidrottsförbundet för hjälp, via DN:
– Jag inser jag att jag har brustit lite här. De här frågorna skulle ha lyfts bättre, säger han.
Ännu är inte sista ordet sagt och det känns som att många av styrelserna lär föra det här på tal nu inom kort. Något som är positivt är att Svenska Budo & Kampsportsförbundet har ett såpass gediget arbete inom jämställdhet. Styrelsen och Kansliet har bland annat genomgått en utbildning inom RFSL. Efter Basket är faktiskt Svenska Budo & Kampsportsförbundet bäst i Sverige när det gäller sådana här frågor och antalet kvinnor i ledande positioner. Jonathan Broberg på Svenska Budo & Kampsportsförbundet kommenterar deras arbete som följer:
Lyssna på det senaste avsnittet av Fighterpodden!Det känns bra att vi har ett gediget arbete inom dessa frågor. Idag har vi ett rejält uppsving bland tjejer i förbundet och var tredje idrottare är idag tjej. Centrum för Idrottsforskning gjorde en undersökning nyligen där det kom fram att vi var näst bäst och vi går gärna i bräschen i sådana här frågor. Helena Hugosson har som du vet lett vårt arbete inom detta och hon har gjort och gör ett jättebra jobb.
Vi har bland annat arrangerat Tjejkampen och vi jobbar hårt på att få in flera tjejer inte bara som tävlande i tävlingar utan även runt omkring galor och arrangemang.
Du tar upp MMA Förbundet och de jobbar på frågorna och just nu går en tjej som lärling där för att bli matchmaker. Framtiden ser ljus ut och vi tar det här på allvar. Kampsporten ligger generellt bra till i Sverige gentemot andra sporter, men allting kan alltid bli bättre! Underförbunden kan bli bättre. Ja alla kan alltid bli bättre.
Kommentarer