Presterar dina adepter eller medarbetare bättre när du säger till på skarpen, eller försvinner den glöd som behövs för att nå hela vägen fram? En av grundstenarna i ledarskap handlar om att få fram allas inre motivation, för att sedan kunna utmana laget eller individerna att nå sin fulla potential.
Oavsett om det handlar om att få ut allt ur fotbollslaget på planen, fightern i ringen eller medarbetaren på arbetsplatsen. Av hundratals tränare, ledare och chefer inom idrott och näringsliv som jag mött i workshops eller coachat, har de flesta lärt sig att leda genom att se hur andra gör.
– Jag har jobbat som chef de senaste sju åren, men aldrig haft ledarutveckling under den tiden.
Så uttrycker sig en chef som jag nyligen har träffat. Jag frågar hur hon, vi kan kalla henne Hanna, har lärt sig att leda? Svaret var att hon har sett hur VD:n leder och tagit efter. Hon nämner hur han detaljstyr mycket. För ett år sedan kommer en ny chef till bygget med en annan ledarstil. Han är mån om de anställdas tankar och idéer. Efter att Hanna upplever båda stilarna känner hon sig mest tillfreds med den nya chefen. Hans ledarstil är lik den ledarstil som hon strävar efter. Hur kommer det sig?
– Han gör ju att jag känner mig mer motiverad än tidigare, konstaterar Hanna.
Exemplet skulle lika gärna kunna vara taget från en idrotts- eller thaiboxningsklubb. Resultatet av en tydligt detaljstyrande huvudtränare leder i vissa situationer till avhopp från klubbar. Fighters tappar motivationen. Tränare tappar motivationen. Det är en miljö som tar en till botten, snarare än toppen. Och Hanna höll också på att tappa motivationen innan en mer coachande ledare kom in i bilden.
Så varför suger ”kontroll och kommando”-ledare ut musten ur sina adepter? Svaret är enkelt. Vi behöver finna vår inre motivation och ”self-determination”. Det menar motivationsforskarna Deci och Ryan, som säger att vi når dit när vi känner oss autonoma, kompetenta och har en tillhörighet till laget eller klubben. Och det som vi vill uppnå. Konceptet autonomi innebär att vi får vara delaktiga och påverka var vi ska såväl som hur vi tar oss dit. När tränare eller ledare ger oss respekt för det, förstärks känslan av att vara kompetent. Vi involveras i planeringen och får vara med i processen att formulera våra egna mål.
Redan på 90-talet visar idrottssociologen Rolf Carlsson att idrottsträning som bedrivs under intresseväckande former har positiv inverkan. Intresseväckande former omfattar träning där tränaren värdesätter individens behov och möjlighet att påverka träningsinnehållet.
Helt auktoritära tränare riskerar hämma utvecklingen av egenskaper som initiativkraft, social kompetens och känsla av ansvar hos den aktive. Den aktive brister i både engagemang och intresse. Detta kan i sin tur leda till sämre prestation eller avhopp från idrotten. Dåligt ledarskap skapar samma fara för avhopp inom näringslivet. En undersökning från Horton International visar att hälften av de tillfrågade uppger att de överväger byte av jobb. Anledningen är framförallt bristande ledarskap.
En kommenderande tränare kräver ofta blind åtlydnad och då uteblir autonomin. Tränaren äger själv all kompetens. Visserligen kan denne få respekt för kompetensen och locka adepter. Något som verkar hålla ofta, men när adepterna börjar nå elitklass – håller det då att de fortsätter vara marionetter?
Frågan är hur de bästa idrottarna fungerar; är de lydiga eller har de lärt sig att tänka själva? Vad är det som krävs i skarpt läge, att du väntar in instruktioner att lyda eller att du snabbt löser de situationer som uppstår på egen hand? Retoriken i dessa frågor är mer än tydlig.
Den huvudsakliga frågan är då vad tränare och ledares egentliga uppgift är. Är det att förbereda adepter och medarbetare att själva kunna hantera de situationer som uppstår, i ringen eller på arbetet? Eller är det att stå i ringhörnan och vråla kommandon till fightern, likt chefen som står och utdelar instruktioner till medarbetaren på jobbet? Tänk dig det på ett säljmöte, en presentation eller i nästan vilken situation som helst? Retoriken är övertydlig även här. Visst kan nybörjare behöva mer konkreta instruktioner, men jag talar om fighters med VM i sikte.
För att veta vad tränare till världsklassidrottare behöver utveckla behöver vi underläggande kunskap. Vad en världsklasstränare gör och vad världsklassidrottaren i sin tur behöver. Det duger inte att fråga vilka tränare som helst hur de går tillväga. Speciellt inte om de oftast bara gör som deras tränare gjort, precis som chefer i näringslivet gör det som de ser sina chefer göra. Det leder inte alltid till en klubb i världsklass. I själva verket är det inte alla klubbar i ett land som lyckas ta sina elever till den nivån. Lika lite som att alla företag lyckas få ut det bästa av sina medarbetare.
Hur många tränare inom idrotten har du mött som har gått på något ledarutvecklingsprogram? Tränarutbildningar har många fått möjligheten att gå. Där lär de sig om träning och att instruera, men lite eller inget alls om ledarskap eller coaching. Steget mellan att träna nybörjare till att hjälpa fighters i världsklass är markant. Tränaren själv behöver ”träning” i att lära ut i världsklass. Precis som chefer i en organisation börjar med att instruera och kontrollera vad en nyanställd gör, till att stödja och utmana erfarna och kompetenta medarbetare. I sin tur kan de växa och utvecklas för att själva lösa de uppgifter och utmaningar de möter i sitt arbete. Vilka egenskaper kan en bra ledare tänkas utveckla för att kunna hjälpa sina adepter och medarbetare att nå full potential?
I Novares undersökning från 2012 framgår det att ungas krav på ledarskap snarare är att chefen ska vara en coachande partner snarare än en auktoritär och allvetande chef. En bra ledares viktigaste egenskaper är trygg, tydlig och inspirerande, samt lyssnande, coachande och målmedvetenhet. I den mycket spridda boken ”Good to Great” visar Jim Collins att ledarna bakom USA:s mest framgångsrika företag ställer frågor, skapar dialog, analyserar utan att kritisera och skapar en mekanism för röd flagg. Det sistnämnda innebär att vem som helst får säga ifrån när något inte fungerar som det ska, så att förbättring snabbt kan ske.
Inom idrotten visar Beckers forskning på flera liknande egenskaper hos de bästa tränarna. Alla är öppna för samtal och är speciellt bra på att lyssna: “Du kunde gå in till coachens kontor och han ’would be all ears’.” De bästa tränarna lyckas även skapa en trevlig atmosfär för atleterna. Goda relationer som karaktäriseras av ömsesidig tillit, förtroende och bra kommunikation. Framförallt genom att tränarna är bra på att lyssna och att de tillsammans lyckas skapa en bra laganda. Något som Cote och Gilberts forskning både förstärker och förtydligar genom att visa att de bästa tränarna konsekvent lyckas tillämpa sina professionella kunskaper. Utöver dessa har de goda sociala färdigheter och kan även jobba med lagets och individens mentala färdigheter. Då förstärks inte bara idrottarnas idrottsspecifika kunskaper, men även deras självförtroende och karaktär.
Hur kommer det då sig att vi så ofta ser tränare vråla sig hesa under matcher? Frågan ställer jag många tränare inom många olika idrotter. Ett av de ärligaste svaren jag har fått är: ”Nej men jag skriker nog mest för att få utlopp för den press jag själv känner”. Vilket nog ofta är fallet, eftersom vi enligt inlärningspsykologin lär oss att reagera utifrån den effekt vi får av det vi gör för att hantera vad vi känner i olika situationer. En tränare som känner press försöker hitta sätt att lindra pressen. Att skrika har ofta en ”utloppseffekt”, genom sitt vrål lyckas tränaren lätta på trycket.
Känner denne att trycket släppt, skapas en inlärning av mönstret och tränaren fortsätter vråla. Om det betyder något av vikt för adepten, det något som få av de tränare som kommit till en coaching workshop funderat över.
Efter OS i Australien för ett antal år sedan intervjuade SOK de svenska deltagarna för att höra hur de upplevde press och stress. Det som visade sig vara ett av de mest störande inslagen under ett OS var stressade tränare. Tränare som inte kan hantera stress utan låter den synas på olika sätt. Jämför det med vad Novares undersökning visar, att ”en bra ledares viktigaste egenskaper är trygg, tydlig och inspirerande, samt att denne är lyssnande, coachande och målmedveten”. Något som vidare förstärks av vad ett antal idrottare, från nybörjare till världselit, svarar när jag frågar vad de anser att de behöver under en tävling från sin coach:
– Vi behöver känna tillit, att coachen hjälper till att skapa ett lugn runt oss som stödjer det lugn vi behöver skapa inombords. Är coachen nervös och hispig smittar det av sig och det har vi ingen användning för, säger en.
– Uppmuntran och beröm behövs för att känna att man får stöd för att man gör rätt. Det hjälper att lyfta både självförtroende och prestationer, säger en annan.
– Några av de viktigaste uppgifterna för coachen är att skapa eller vara lugnet mitt i stormen, att stödja och underlätta fightern att förbättras och behålla koncentrationen på uppgiften, tillägger en tredje.
Både inför och i rondpauser frågar jag vad fightern själv tänker. Genom frågor får jag fightern att minnas sin gameplan för koncentration på uppgiften. Det intressanta är att ett flertal med den hjälpen plockar fram sitt allra bästa när det gäller. Vilket är ett exempel på vad modern, vetenskapligt baserad coaching handlar om. Frågan som uppstår utifrån resonemangen ovan är vad som skiljer tränarens uppgift på ett nybörjarpass från den uppgift coachen till en världsstjärna har? Det enkla svaret är en hel del. Vilket i sin tur leder till fler frågetecken.
Är det coachens uppgift att ta fightern från lydig marionett-stadiet till att bli en skicklig fighter som kan tänka själv? Under en rond händer saker snabbt. Ibland riktigt snabbt. Framförallt när vi talar om VM i thaiboxning. Det gäller för fightern att komma väl förberedd – fysiskt, tekniskt och mentalt. Det är fightern i ringen som har en uppgift att koncentrera sig på, det vill säga hur han fightas. Din roll som coach är att hjälpa dina fighters att bli så kompetenta och skickliga som möjligt. I god tid innan det är dags att gå upp i ringen. För där och då är det fightern som har en uppgift att lösa. Din viktigaste uppgift är att vara lugnet i stormen.
Den detaljstyrande tyrannens tid är förbi sedan länge. Både inom elitidrott och näringsliv, åtminstone om ambitionen är att nå världsklass.
Lyssna på det senaste avsnittet av Fighterpodden!
Kommentarer