Den fysiska distans vi nu behöver hålla skapar utmaningar vad det gäller att kunna träna kampsport på ett bra sätt. Det öppnar samtidigt upp för att lägga mer tid på den mentala träningen. En träning som faktiskt kan underhålla din teknik. I nuläget behöver de flesta kanske ändå börja med att hantera sin frustration över att inte kunna träna på riktigt. Vilket för oss in på ämnet mindfulness eller varför inte hellre mindlessness?
En störtloppsåkare som bröt sitt ben säsongen innan OS, underhöll sin teknik genom mental träning på ett sånt bra sätt att hon redan i comebacken efter sex månaders rehab lyckades ta en pallplats. Hur gick det på OS då? Ganska bra kan man säga, hon vann! Föreställningsträningen, eller visualiseringen, var den viktigaste mentala tekniken hon använde för att underhålla sin fysiska teknik.
I nuläget behöver de flesta kanske ändå börja med att hantera sin frustration över att inte kunna träna på riktigt. Vilket för oss in på ämnet mindfulness eller varför inte hellre mindlessness. Koncept som grundar sig på österländska filosofier som en del av oss känner igen från kampsportvärlden:
”Fudoshin är ett sinne som är orörligt eller inte påverkas negativt av det som händer. Om du löpt ett maratonlopp, fått ont någonstans, fysiskt eller själsligt och du funderat på att ge upp men ändå fortsatt, då har du upplevt fudoshin” (Rogers, 1984).
Den tredje vågens kognitiva beteendeträning, dvs mindfulness och ACT, har tydliga samband med samurajfilosofin fudoshin (orubbligt sinne; 不動心) från 1600-talet. Vilket blir tydligt när vi jämför fudoshin med definitionen av mindfulness, även kallat medveten närvaro, som innebär att vara uppmärksam, avsiktligt i nuet, utan att döma eller värdera, samt notera när vi dömer eller värderar.
Ett konkret exempel, om att vara frustrerad över att inte kunna träna med klubbkompisarna som vanligt. Stanna upp i den tanken, känn den här frustrationen eller inre stressen över att inte kunna sparra eller rulla tillsammans. Stressen över att inte kunna utvecklas, frustrationen över att inte träffa träningspolarna. Bara observerar den här känslan, notera hur du känner, utan att värdera, att bara själv bevittna din egen tanke och känsla… stanna i den här känslan, ett bara observera den och chansen ökar att styrkan i känslan minskar… Vilket innebär att känslan inte tar över. Genom att du bara observerar dessa känslor och inte låter de ta över och ’bestämma’ över din förmåga att tänka och hitta olika lösningar, kan du agera oavsett känslan…
Den västerländska tolkningen av medveten närvaro eller mindfulness får välförtjänta pikar från öst. En coachingkollega, Ram Ramanathan från Indien, har vid flera tillfällen ställt frågan vid internationella coaching konferenser: ”Vad menar ni med mindfulness, är det inte mindlessness ni menar?” Han förklarar detta lite närmre i en artikel där han beskriver en fjärde nivå av ’medvetenhet’ där vi är frikopplade, frigjorda, avskilda eller befinner oss i en läge där vi är vittnen till det som sker, ett medvetandetillstånd där vi bara är eller finns. Vi är inte längre aktörer i våra egna liv, bara vittnen. I detta tillstånd accepterar vi eller överlämnar oss helt till skeendet.
En fråga som uppstår om hur du kan agera, eller, hur kan du träna när du inte kan träna tillsammans med klubbkompisarna? Fysiskt och mentalt. Det självklara svaret för den fysiska träningen blir ofta konditions- eller styrketräning. För den mentala träningen kan föreställningsträningen vara ett lika självklart svar.
Men man kanske kan kombinera den fysiska och den mentala träningen?
Ett exempel, när de flesta skuggboxar brukar det mer eller mindre omedvetet träna grund teknikerna eller köra lite kombinationer. Få brukar verkligen försöka föreställa sig en motståndare framför sig. Och försöka se hur motståndaren slår ett visst slag eller sparkar en viss spark. För att sedan själv kontra, flytta på sig eller svepa motståndare. Det krävs lite träning för verkligen kunna föreställa sig det man vill, men ju mer medveten närvaro du lägger in i övningen, desto tydligare kan du uppfatta situationen och faktiskt förbereda dig för kommande sparringar. Och precis som störtloppsåkaren, underhålla och kanske till och med utveckla din teknik.
Kanske det kan leda till att den fysiska distansen vi behöver praktisera just nu, inte blir till Mindfuckness! Eller det kanske kan bli en ny mental kampsportgren?
Redigerat utdrag ur boken ”VM-Resan: Vägen är Målet”, av Jörgen Kruth och Po Lindvall, med tillägg.
På bilden: Po Lindvall och Jörgen Kruth i Thailand, tidigt 90-tal.
Po Lindvall, PhD kandidat, ledarskapstränare, Coach till flera världsmästare och thaiboxningstränare till Martin Holm och Jörgen Kruth under 90-talet när de erövrade sin flesta VM-titlar.
Lyssna på det senaste avsnittet av Fighterpodden! 
Kommentarer