2007 var ett år som hade stor betydelse för svensk boxning. Det var det året som svensk proffsboxning blev tillåtet i Sverige igen efter flera års förbud. Det var även samma år som Anthony Yigit första gången satte sin fot i en boxningslokal. Ingen kunde ana då att han sju år senare skulle vare en av pionjärerna som, åter igen, sätter svensk boxning på kartan.
Anthony Yigit började boxas 2007 och har på den tiden hunnit med 120 matcher som amatör med två SM-guld, 2010 och 2011. Två Nordiska mästerskapsguld, 2009 och 2012. Samt hunnit vara med på OS 2012 där han skapade sig ett välförtjänt bra rykte.
Hans kollegor i Sauerland, Klara Svensson och Otto Wallin säger så här om den unge svenskens senaste match.
Klara Svensson ”Det var bästa matchen på galan! Stark motståndare, en viktklass över i storlek. Väldigt bra och mångfacetterad boxning.”
Otto Wallin ”Anthony vill alltid underhålla publiken genom att göra sevärda matcher. Det var en rolig match att se. Anthony gjorde en bra insats mot en större kille. Han tog risker och bjöd på en underhållande match. Det var aldrig snack om vem som hade dom bättre träffarna.”
Jag kom ikapp Anthony under ett besök hemma i Sverige. Och vi pratade boxning, Sauerland och hur det känns att vara en stjärna!
Sist vi pratades vid var den 2 augusti 2012 och du hade precis tagit dig vidare i OS och blivit den förste svensk på 16 år att ta sig vidare från första omgången. Nu har du tagit din nionde seger som proffs. Hur ser du på tiden som varit efter OS fram tills nu?
Mycket lärorikt och fullt med nya upplevelser, erfarenheter och det viktigaste: lärdomar! Har först varit nästan ett år i Tyskland och tränat med Armand Kranjc förre tränare, Torsten Schmidt. Sedan bytte jag och kör nu med den amerikanske tvåfaldige världsmästaren Joey Gamache.
Du har matchas flitigt sedan debuten. Mer så än de flesta av dina kollegor. Hur kommer det sig?
Jag har velat kickstarta året om man säger så. Jag kände att jag inte behövde matchas försiktigt eftersom jag blev fostrad redan som amatör att gå många matcher och det funkade bra så jag ville behålla samma mönster.
Din senaste match vann du på poäng. Du verkar trivas i matcher där det är mycket action, vad tyckte du om Ryan Fields?
Han var tuff och man får inte glömma att han vägde mycket mer än mig. Han hade bantat ner sig men det hade inte jag så han vägde betydligt mer i matchen och det kändes. Jag gillar att ge publiken något att kolla på. Jag vill att dom ska komma ihåg mig och mina matcher och framför allt inte glömma bort att anledningen till att jag varit framgångsrik i många av mina matcher är för att jag har en otrolig vilja och alltid ger allt i ringen.
Vilken har varit din tuffaste match hittills?
Just matchen mot Ryan Fields.
Har du fått rätt motstånd för att kunna utvecklas på ett bra sätt i varje match?
Ja det tycker jag. Utvecklingen går framåt och jag gör bättre och bättre ifrån mig för var match som går så det tyder på att vi har rätt upplägg.
Har du vant dig vid rollen som proffs och förebild? Hur är responsen från omvärlden?
Njaa inte riktigt. Det är fortfarande kul och överraskande att få den respons jag fått. Jag hoppas jag fortsätter vara en bra förebild även när det lagt sig lite. Det är lite blandat. Folk tycker jag boxas bra men har för svaga slag. andra gillar det dom ser och andra blir besvikna. Många glömmer att första gången jag klev in i en boxningshall var 2007.
Hur ser framtiden ut för dig, vilka mål har du? Vilka är förväntningarna från Sauerland?
Jag ska köra på. Jag backar inte för någon och accepterar alla matcher jag får. Jag gillar att ha ”underdog” mentaliteten och hoppas på att jag blir något av en ”folkets hjälte”. Sauerland har stora förväntningar på mig och jag tränar hårt för att leva upp till dom. det är en tuff sport men jag är bland dom bästa av en anledning och jag hoppas att jag kan fortsätta var det genom att fortsätta göra det jag gör både i och utanför ringen.
Avslutningsvis så vill jag fråga dig hur din syn på svensk boxning just nu och vem/vilka som är din förebild inom den svenska boxningsvärlden?
Jag hyser stor respekt för alla svenska boxare som tränar hårt och försöker lyckas. Boxning är en väldigt otacksam sport i Sverige och med det menar jag att man får offra mer än man får tillbaka. Ekonomiskt och tidsmässigt.
Min förebild inom svensk boxning är min förre tränare som tog mig till OS: Vassili Boguslavski. Jag har inte träffat någon som brinner för sporten lika mycket som jag gör förutom han. Jag lärde mig mycket av honom både om boxning och utanför ringen. Sånt som man behöver veta för att lyckas och hur man ska tänka för att bli bäst.
Lyssna på det senaste avsnittet av Fighterpodden!
Kommentarer