Krönika – Björn Rhodin: I media är kampsporten sin egna bästa dräng

Vi har kommit långt, mycket långt men det är ännu längre kvar att gå. Utrymmet i media blir mindre, medierna blir fler och konkurrensen om utrymmet blir större. Därför är det en ny tid för oss kampsportare, föreningsaktiva och förbundsaktiva. Den lilla chansen som fanns tidigare, där journalister skulle “upptäcka” våra framgångar, tävlingar, sociala engagemang osv. är alltså borta. Vi försvinner i bruset. Av flera anledningar. Av flera andra anledningar kan vi själva göra någonting åt det. Vi kan inte bara sitta och vänta på att allt skall bli bättre. Vi måste själva agera.

Men innan vi går in på vad som måste göras måste vi också förstå varför det är som det är.
Konspirationsteoretiker pekar gärna på ett kompakt motstånd på tidnings och TV-redaktionerna runt om i Sverige. Och visst kan det vara så i vissa fall. Det trodde jag mig också “veta”. Fram tills jag pratade med Joakim Borgudd, en mycket trevlig kille och kampsportsintresserad yrkesaktiv journalist i Helsingborg.
Han sa såhär, vilket öppnade mina ögon för andra synvinklar:

“-Om en journalist inte kan något om t.ex. Thaiboxning så kommer han heller inte vilja skriva om thaiboxning.”.

Det ligger väldigt mycket i det. Vi som är insyltade upp till hakan i våra idrotter glömmer ofta bort det. Problemet ligger inte alltid i att det finns en ovilja ifrån journalister. Det beror på okunskap och tidspress. Man hinner inte läsa på så mycket man vill om idrotten för deadlinen närmar sig och artikeln skall in.

Men det har gått framåt. T.ex. tar de stora nyhetsbyråerna upp SB&Ks (tack vare Jonatan Brobergs lätt autistiska envishet) pressreleaser, vilket för något år sen eller tre knappt fanns i fantasin. Men det räcker inte. Vi måste fram ännu mer. Först där kommer kampsporterna att kunna konkurrera om samma ekonomi och utrymme som andra stora idrotter.

Oavsett om man arbetar som nationellt förbund, som lokal förening eller enskild fighter måste man arbeta strukturerat och målinriktat för det kommer att bli bättre om alla hjälps åt och drar åt samma håll. Så häng med nu för det här är väldigt viktiga grejer.

Vi måste VÅGA söka kontakt med journalister. Maila redaktioner och enskilda reportrar. Vi kan inte tro att informationen skall hitta rätt i etern utan hjälp.

Maila gärna “färdiga” notiser och artiklar med en tydlig vinkel utan att stänga några dörrar. Maila inte bara tävlingsresultat utan även annat som händer på klubben och som är intressant. Journalister är som alla andra människor. Kan man klippa lite arbetstid i ett pressat schema så gör man gärna det. Är vi osäkra på hur man skriver är det en smart grej att titta på hur andra liknande artiklar är skrivna i tidningen vi söker kontakt med.

När vi väl fått kontakt med en journalist (vilket inte alls är säkert att vi får på första försöket) så måste vi se till att underhålla den relationen, precis som vi gör med alla andra relationer vi har privat eller på jobbet. Var artig, trevlig, flexibel och rolig. Då blir vi tacksamma att arbeta med för journalisten och det är en bra sak. Ingen vill jobba med besvärliga kunder.

Bär den första sökta kontakten inte frukt direkt, ge inte upp. Vi måste räkna iskallt med att journalisten vi precis mailade får 100 sådana mail i veckan.

Dessutom slåss vi om samma media utrymme som Zlatans frisyr. Och den kommer alltid vinna. För människor vet vem Zlatan är. Det ligger på vårt ansvar att se till att de som behöver lära sig om våra idrotter får göra det. Så det inte blir någon tvekan. Så när det tas VM-guld i kickboxning spelar Zlatans frisyr ingen roll.

Vi måste hjälpas åt här. Det kommer att vara en laginsats och vi måste alla dra åt samma håll. Oavsett idrott.

Lyssna på det senaste avsnittet av Fighterpodden!