Grapplingtalangen Ida Hansson har gjort det som ingen annan svensk tidigare lyckats med, nämligen tagit plats på ADCC:s prispall. Detta efter en anmärkningsvärd prestation. Ida tävlade i viktklassen +60 kg, där hon fick tampas med flera svåra namn och krigade hela vägen fram till bronsmatch, där hon mötte Penny Thomas som hon kunde besegra via kneebar efter 6 minuter och 11 sekunder in i matchen. Läs mer om Idas väg till revanschen och bronset i en intervju med Grapplingbloggen som du hittar här.
Daniel Rosendahl på Grapplingbloggen.se har intervjuat Ida Hansson efter bronset på ADCC. Ett utdrag ur intervjun finner du nedan.
”Grattis till bronset, hur känns det att vara första svensk att ta en medalj någonsin i ADCC VM?
Tack så mycket! Det känns helt otroligt, jag är väldigt nöjd med resultatet. För mig är det största prestationen i min karriär hittills. ADCC är den allra största tävlingen inom grappling, det finns egentligen ingen annan tävling som kan jämföras med ADCC, de samlar alla grapplers, BJJ-utövare, renodlade sw-grapplers och mma-fighters. Bara att bli utvald att vara med är en stor ära, det är bara de bästa som kommer. Det var extra roligt att vinna över Penny Thomas i bronsmatchen, det var hon som slog ut mig ur öppna klassen på mundials, så det var revansch för mig.
Kan du berätta om dina matcher?
Min första match var mot Katrina Weilbacher från USA. Hon är en del större än mig, nästan 20 kg, så jag var lite orolig för att hamna på botten. Hon går efter en double-leg, som jag försvarar och fångar henne i en guilliotine, som hon är tvungen att dra guard för att försvara. Jag jobbar på passering från halvguard, och passerar när poängtiden börjar, hon fångar mig i halvguard igen och jag passerar en gång till innan matchen är slut och jag vinner med 6-0. Inte en av mina mest spännande matcher, men hon var mycket större och starkare än mig, så jag var tvungen att vara försiktig och inte ta några chanser.
I semifinalen mötte jag Hannette Staack, samma tjej som jag förlorade mot i finalen på Mundials tidigare i år på en flying armbar. Med armarna bokstavligt talat i armhålorna för att inte åka på samma grej en gång till, börjar matchen ganska avvaktande stående, även hon går efter en double-leg, som jag försvarar med en guilliotine, hon försvarar den genom att dra guard och sveper mig med detsamma. Hon passerar min guard till mount tror jag, och får sen ryggen, poäng för det, jag försvarar och till slut i matchen ligger vi i 50/50 och jag försöker att attackera hennes fötter, men det slutar med att hon fångar mig i en heelhook när det är en halv minut kvar av matchen.
Jag är nöjd med matchen, kände att mitt försvar fungerade bra, men jag skulle ljuga om jag inte sa att det var hennes match, tycker att jag följde med ganska bra, men det var hennes match. Hannette är den bästa kvinnliga grappler genom tiderna om du frågar mig, hon är otroligt duktig.
I bronsmatchen mötte jag Penny Thomas, tjejen som slog ut mig ur den öppna klassen på Miundials i år, jag kände mig laddad och revanschsugen. Även denna matchen startar på samma sätt som de tidigare, hon dyker efter mina ben och jag fångar henne i en guilliotine, kommer runt på ryggen av henne, men hon är extremt smidig och hon rullar och kommer försvarar sig. Jag kommer inte ihåg precis hur matchen går, men jag kommer upp på ryggen av henne flera gånger, men jag får aldrig in mina hookar, hon är duktig på att försvara sig, när poängen börjar ligger jag i guard, kommer till halvguard, och hon börjar passera och sträcker benet som sitter i guarden, YES! Tänker jag. Jag har ett knälås jag brukar göra härifrån, fastnar man i det, så sitter man. Jag går efter låset, hon ser inte att det kommer, när jag sätter det, försöker hon lyfta upp sin höft, så låset sitter ännu hårdare, men hon vill inte klappa, så tyvärr översträcker hon sitt knä. Det är tråkigt när motståndaren blir skadad, men när hon inte vill klappa, kan jag tyvärr inte göra så mycket åt det.” Läs hela intervjun på Grapplingbloggen!
Lyssna på det senaste avsnittet av Fighterpodden!
Kommentarer