Burens återkomst till Brasilien blev en bejublad succé där det varken saknades publiktryck eller bra action i matcherna. Överlag var det ont om domslut eller tråkiga matcher och kvällen förgylldes av flera dramatiska avslut.
Glädjande nog var Anderson Silva inte blasé och tramsig av sig, och Yushin Okami inte heller sömnigt initiativlös. Det var två taggade och aggressiva fighters som rök ihop från start. Förstaronden bjöd på explosivt varierade attacker från mästaren, men även en del bra clinch och hygglig boxning från japanen. Spänningen var dock kortvarig, när Silva gick över i godmode i rond två. Händerna sänktes till midjan, Okami lockades in och de osynliga knockoutslagen kom flygandes med övermänsklig snabbhet och precision. Två gånger sänktes utmanaren innan han blev uträknad. En seger som skapade folkfest på arenan och förstärkte Silvas aura av oövervinnerlighet.
Mauricio Rua tog storslagen revansch på sin gamla förlust mot Forrest Griffin. Efter ett par minuters slagväxling, där båda verkade avslappnat självsäkra, träffade ”Shogun” hårt nog att få amerikanen att vackla. Med fokuserad killer instinct följde Rua snabbt efter ner på marken, kontrollerade position och fortsatte slå tills domaren sett tillräckligt. Ett övertygande besked om att Rua inte tappat gnistan efter den förödande förlusten mot mästaren Jones.
Antonio Rodrigo Nogueira knockade Brendan Shaub efter tre minuter , och tog därmed hem den viktigaste fight han vunnit sedan tiden i Pride. Ronden såg däremot inte ut som ett styrkebesked för ”Minotauro” före vändningen kom. Shaub viftade enkelt bort nedtagningsförsök och verkade dessutom få bättre effekt med sina slag. Nogueira vacklade till några gånger, men var fokuserad och aggressiv, mer hungrig än han sett ut på länge. Chansen kom mot burväggen där en serie slag fällde amerikanen till marken. Den brasilianska publiken lyfte taket med ett vrål när domaren bröt och den blodade Nogueira hyllades som en hjälte.
Edson Barbozas snabbhet och explosivitet var mer än Ross Pearson kunde hantera. Trots att britten fightades disciplinerat och försvarade sig väl, träffades han tillräckligt hårt och ofta att hans ansikte var svårt härjat vid matchens slut. Fighten utspelades nästan helt stående, där Barboza steg för steg tog över allt mer. Lite oväntat ville en domare ändå ge segern till Pearson, och domslutet blev delat.
Luiz Cane såg ut att gå mot en barnsligt enkel seger i mötet med bulgariske debutanten Stanislav Nedkov. Matchen utvecklades till thaiboxning på distans, vilket tilltalade den långlemmade brassen. Nedkov svingade desperat men träffade mest luft, och hade ingen framgång med sina nedtagningsförsök. Med en minut kvar av ronden verkade det som en ren tidsfråga innan den blodade Nedkov skulle vara avslutad. Då vände allt på ett ögonblick med en bulgarisk rallarsving. Cane vacklade till och tappade all defensiv förmåga. Ett tiotal käftsmällar senare var allt över och en knäpptyst publik konstaterade den snöpliga förlusten.
Rousimar Palhares hade som vanligt en udda och avig teknik, men kompenserade med sin monsterfysik, gott självförtroende och oförutsägbara attacker. Dan Miller åkte på frontsparkar i ansiktet, rundsparkar i huvudet, vilda svingar och haglande ground’n’pound medan han försökte hitta någon slags rytm. Med en halvminut kvar på första ronden gjorde Toquinho ett misstag han visat tidigare i UFC, och bestämde sig för att göra domarens jobb. Den brasilianska grapplern slog några slag på en liggande Miller, och rusade sedan iväg med armarna resta i tron att han vunnit, och missade därmed chansen att avgöra på riktigt. Den våldsamma drabbningen rasade vidare i rond två med Palhares som aggressiv initiativtagare. Miller fightades tekniskt, men var utelämnad till att bara försvara sig mot anstormningen. Först i tredje kunde amerikanen få loss sina egna attacker, men mördartempot hade sugit ur krafterna som behövdes för att avgöra. Ronden flöt ganska lugnt förbi innan Palhares fick sin poängseger. En domare var så imponerad av brassens tidiga dominans att han gav siffrorna 30-25.
Spencer Fisher blev brutalt överkörd och kontrollerad av Thiago Tavares i en ensidig match. Brassen sög sig fast och drog ner amerikanen på marken i en uttröttande strategi som ledde till avslut i mitten på andra ronden. Utmattad och försvarslös blev Fisher till slut mountad och utslagen.
Erick Silva levde upp till alla lovord kring sitt namn och klubbade ner landsmannen Luis Ramos något rejält redan efter en dryg halvminut. En hård höger följdes upp av en serie våldsamma slag på marken. Det är ett under att Ramos var tillräckligt vid medvetande att förgäves protestera mot domarens beslut att bryta.
Paulo Thiago gjorde allt utom att avsluta en utklassad David Mitchell. Stående, på marken och i brottning var det spel mot ett mål över tre ronder och en klar poängseger.
Raphael Assuncao vann övertygande mot Johnny Eduardo, med en konstant offensiv och kontroll över matchbilden i tre ronder.
Yuri Alcantra var ett nummer för stor för sin landsman Felipe Arantes, och tog hem en trygg poängseger.
Yves Jabouin fick med sig en split decision efter en jämn fight med Ian Loveland.
Kommentarer