Tungviktsturneringen fortsätter, en rysk kejsare mindre men inte utan relevanta namn. Josh Barnett kastar sig in i leken och rematchen mellan Werdum och Overeem reder ut vem som utvecklats mest.
HW: Alistair Overeem (34-11) vs. Fabricio Werdum (14-4-1)
Den stora holländska tungviktshypen har en vrålande hejaklack i dessa dagar, ett resultat av de historiska titlarna i K-1 och MMA samtidigt, branschens största biceps och en aura av oövervinnerlighet. Sista hindret för sjärnstatus undanröjdes med ett negativt dopingprov, och jätten från Amsterdam klev ut som en legitim idrottsman av monsterkaliber. Svartbältet Werdum har trots sänkningen av Fedor Emelianenko inte riktigt samma fanclub. Kanske för att segern mer räknades som kejsarens förlust än brassens triumf. Eller för att Werdum i stort kämpat på i samma stil, tempo och riktning i bra många år nu.
Stilanalysen är uppenbar för alla. Thaiboxare med slagkraft av bibliska proportioner, mot aggressivt låssökande grapplingfantom. En vill ner, den andre vill stå. Den som tvingas in på motståndarens spelplan kommer om inte bli avslutad så åtminstone förlora poäng. 2006 landade de på backen länge nog för att en kimura skulle avgöra till brasiliansk fördel. Men fixeringen vid Overeems knockar och Werdums submissions berättar bara halva storyn. Det här är två män som delar svagheten att sällan vända underlägen. Werdum har flera gånger givit upp nedtagningsförsöken och kapitulerat till menlös slagväxling medan klockan tickade iväg. Overeem har en svit av snabbt uppgivna matcher och visar ett obekvämt kroppsspråk i ringen när saker går snett. Vägen till seger för båda, är att hitta den trygga safe zone där de agerar som bäst, och få motståndaren till kanten för frustration. Det är ett mentalt spel som går långt bortom holländska biceps och brasilianska trianglar.
HW: Josh Barnett (29-5) vs. Brett Rogers (11-2)
Tungviktens mest bångstyrige rebell är tillbaka på fast amerikansk mark. Den forne UFC-giganten Barnett flög ur oktagonen med dopingavslöjanden, och bekräftade sin opålitlighet några år senare med ännu fler misstänkta substanser. Han har muckat med Dana White och hyllat flytten till Japan, dissat konventionell karriär och pratat sig varm om wrestling som yrke. Ständigt en ensamvarg med arrogant attityd och tjurskallig tro på sina egna vägar. Men också en av de bästa amerikanska tungviktarna någonsin i MMA. Jämfört med bilmekanikern och slagskämpen Rogers, spelar ”Babyface assasin” i en helt annan division. Sin storlek till trots har Barnett utmärkt jiu jitsu, även från ryggläge, och allt annat än snöblind slagväxling med Rogers knogar borde bana väg för seger på valfri metod.
LW: K.J. Noons (10-3) vs. Jorge Masvidal (21-6)
Noons är alltid sevärd i buren som en av sportens främsta boxare. Så länge en villig stående motståndare ställs i vägen, är det närmast garanterat med en fartfylld och lärorik omgång knytnävskamp. Masvidal är något av en journeyman, men en man som behärskar det stående gamet bra nog att våga hänga kvar en stund på fötterna. Med tanke på Noons förbättrade defensiv mot nedtagningar och markkamp, lutar det åt en omgång MMA-boxning när den är som bäst.
HW: Daniel Cormier (7-0) vs. Jeff Monson (42-11)
Kul fight för gamla fans. Idag är den gamle anarkisten Monson en relik från förr, 40 år gammal och långt bortom de dagar då han utmanade UFC-titeln. Med ett utseende som kunde landat en plats som thug i Sons of anarchy, är Monson något så ovanligt som en politisk vänsteraktivist och BJJ-entusiast. Sin kassaskåpsfysik till trots är den muskulöse, skallige bjässen rörlig som få på backen och hans submissions har tagit 26 skalper genom åren. Finns det krut i gubben än? Redo att utforska saken är framtidshoppet Cormier, den senaste rekryten från amerikansk brottningskultur. Med svårstoppade nedtagningar och explosiv fysik har det börjat väl för Cormier, men än har han inte satts på prov mot någon med Monsons teknik, rutin och pannben.
Övriga matcher, där det mest uppseendeväckande är att skymta ”JZ Calvan”. En gång i tiden rankad i världstoppen och spådd en framtid som lättviktens regent, numera förpassad till undercard:
Valentijn Overeem (29-25) vs. Chad Griggs (10-1)
Gesias “JZ” Cavalcante (15-4-1) vs. Justin Wilcox (11-3)
Conor Huen (8-4) vs. Magno Almeida (9-1)
Nah-Shon Burrell (5-1) vs. Joe Ray (4-0)
Todd Moore (13-4) vs. Mike Bronzoulis (12-2-1)
Brian Melancon (5-1) vs. Isaac Vallie-Flag (11-3-1)
Kommentarer