Idoler och förebilder måste man ha som ung boxare. De behöver inte vara de allra största namnen som Muhammad Ali, Mike Tyson, Sugar Ray Leonard och Marvin Hagler som de flesta i min generation hade som ”hjältar”. Jag gillade dem också såklart men de ikonerna och deras otroliga meriter på andra sidan Atlanten i en avlägsen proffs-värld som inte ens existerade i Sverige (som t.o.m. var förbjuden) kändes så fjärran, och mer eller mindre ouppnåeligt i min begränsade värld.