17 oktober 2015, Borlänge. Mitt första möte med Otabek Ergashev. Han hade vägt in inför en match, som hade blivit struken. Samtidigt som han var artig mot människorna runtomkring såg jag hungern i hans ögon. Viljan att fightas lyste igenom. Hans observerande ögon blev större för varje match. Även om jag inte hade sett honom fightas tänkte jag direkt, att honom kommer vi se på den stora scenen inom en snar framtid.
Och rätt hade jag. Ett par månader senare stod han där och tog emot en guldmedalj på medaljceremonin för VM i thaiboxning. Tre månader, och en halv årstid senare träffar jag en betydligt mer uppklädd, nyligen fylld 21-åring, för en intervju.
“Jag gillar perfektion”
